Homepage
Nytt från Utbildningsvetenskap
Ett gemensamt lärande
Lärandet har alltid varit centralt för Sven Andersson och Ingrid Andersson. Nu är det tio år sedan de påbörjade ett samarbete med National University of Rwanda. Det handlar om forskarutbildning i pedagogik, som inte finns i Rwanda. Nio doktorer skulle det bli, och med Faustin Mutwarasibos disputation den 14 maj var målet uppfyllt.
– Det har varit ett äventyr, en utmaning och oerhört spännande. Inget ensidigt lärande, utan verkligen ett gemensamt lärande, säger Ingrid Andersson.
Sven Andersson är professor och Ingrid Andersson docent i pedagogik på Institutionen för beteendevetenskap och lärande på Linköpings universitet. De började sin yrkesbana som lärare. Han som speciallärare och hon som lågstadielärare, som man sa på den tiden. Deras nyfikenhet och vilja att lära mer gjorde att de vid sidan om lärarjobbet läste vidare på olika fristående kurser. Det blev flera kurser och forskarutbildning med tiden. Vid sidan av lärandet har intresset för Afrika följt dem. Det började med ett treårigt Sida-projekt i Kenya 1971 och har sedan fortsatt med projekt inom lärarutbildning och forskning i Tanzania, Namibia och Rwanda.
Sven och Ingrid Anderssons erfarenhet från undervisning och forskning i flera afrikanska länder var en avgörande faktor för att National University of Rwanda valde Linköpings universitet som samarbetspartner i ett biståndsprojekt som Sida utlyste i början av 2003.
Projektet har syftat till att genomföra forskarutbildning i pedagogik, något som inte finns i Rwanda. Så här tio år senare får man säga att det har blivit ett mycket lyckat projekt.
– Projektet har haft två grupper med doktorander och alla har disputerat inom den planerade tidsramen, säger Sven Andersson.
En rad utmaningar
- Samtliga doktorander har fortsatt inom utbildningsområdet i Rwanda.
- Fem av dem undervisar på National University of Rwanda.
- Två har fått jobb på the Ministry of Higher Education.
- Sida har skjutit till extra medel för forskning så det är möjligt att ansöka om en post-doktorstjänst.
- I takt med att projektet har pågått har det spridits inom Linköpings universitet. Matematiska institutionen (MAI) har idag sju doktorander från Rwanda. Bengt Ove Thuresson från MAI har nu även blivit Sida:s koordinator för bilaterala programmet för forskarutbildning i Rwanda.
- Workshop: LiU Research and Development Collaboration in Africa (pdf)
Det har varit en resa, kantad av utmaningar, förändringar och lärande. Ett krav från Sida var att man skulle arbeta efter en sandwichmodell. Det innebar att forskarutbildningen skulle bedrivas både i Linköping och i Rwanda. Först var doktoranderna i Linköping i tre månader och sedan hemma i tre. Efter ett tag övergick man till sexmånaders perioder, då det blev för mycket resande. Under perioden hemma var tanken att doktoranderna skulle undervisa tjugo procent av tiden och samla in data för avhandlingsarbetet. Men många gånger har det blivit mer tid till undervisning.
– Vi skulle behöva vara mer på plats i Rwanda och ge stöd i datainsamlingen, säger Sven Andersson.
– Men så är alla inte här samtidigt, fortsätter Ingrid Andersson. Då behövs man både här och där samtidigt, så det har varit ett pussel ibland.
En utmaning som visade sig redan i inledningsskedet var de tekniska förutsättningarna i Rwanda, minns Ingrid Andersson. Doktoranderna fick gå till ett internetcafé och köpa tid för att använda en dator att skriva på och skicka e-post till Linköping. Det blev dyrt och därför mest korta meningar. På senare tid har det blivit bättre. Även när det gäller strömavbrotten.
– I början hade vi alltid strömavbrott så tändstickor och stearinljus var jätteviktigt att ha med sig, säger hon.
En förändrad syn på undervisning och lärande
En annan utmaning var att doktoranderna hade gått sin grundutbildning i olika länder, som Sydafrika, Uganda, Gamla Sovjetunionen och England. Därför hade de olika förkunskaper. Rwanda är traditionellt i huvudsak en oral kultur så doktoranderna är mycket bra på att tradera kunskap och göra presentationer.
– De har varit vana att lägga sig nära ursprungstexterna i sina redovisningar där kritiskt tänkande heller inte har uppmuntrats, berättar Ingrid Andersson.
Det visade sig på seminarierna. I början var de inte vana vid att läsa andra kursdeltagares texter och sedan diskutera dem kritiskt. De gick gärna i försvar och tog kritik på en text mer personligt än vad de flesta av oss är vana vid. Men under projektets gång har doktoran-derna blivit mycket bättre på att kritiskt granska varandras texter, anser hon. Ett annat exempel visade sig i relationen till oss som handledare.
– Först var doktoranderna ovana att de kunde resonera och förhandla med oss om innehållet i en text men insåg att de i själva verket uppmuntrades att med goda argument försvara sin ståndpunkt, säger Ingrid Andersson
– Det fina var, fortsätter Sven Andersson, att de själva sa att de inte bara var här för att få en forskarutbildning utan också för att se en ny modell för undervisningen.
Projektet har även påverkat den ordinarie forskarutbildningen hos oss i Linköping, berättar de. Tidigare fanns diskussioner om att hålla vissa kurser på engelska, som ett led i internationaliseringen av forskarutbildningen. Men då alla talade svenska föll det sig inte naturligt. När forskarutbildningen fick deltagare från Rwanda, blev det självklart att ha kurser på engelska.
– I början av projektet betydde det mycket för förändringen på universitetet, det har varit ett steg framåt för oss, fortsätter Sven Andersson.
Ett fortsatt gemensamt lärande
Universitetet har mer att lära, säger de. Ofta när Sida gör utlysningar på projekt är det en kort ansökningsperiod. Då behöver det finnas en beredskap. Idag finns kunskap på universitetet, men den är inte samlad. Det pågår idag ett arbete med en hemsida som beskriver erfarenheterna från projektet. Och i slutet av maj kommer det att arrangeras en workshop som handlar om LiU Research and Development Collaboration in Africa, på universitet.
– Men det räcker inte. Det måste finnas en grupp som kan hantera ansökningar till den här formen av bistånd, för det är ofta långsiktiga projekt, femton till tjugo år, avslutar Sven Andersson.
Framtiden är öppen. Sven Andersson har gått i pension men arbetar kvar i projektet, då det känns mer meningsfullt än att gå på dagen man fyller 67 år. Ingrid Andersson arbetar också på övertid och har bara några månader kvar innan hon går i pension.
– Sen är det Mission fulfilled, säger hon.
Varför blev det forskning?
Intresset för forskning har växt fram hos dem båda. Ett avgörande ögonblick för Sven Andersson var när en doktorand kom på besök i pedagogikkursen han gick och berättade om forskarutbildning. Ett ämne på föreläsningen handlande om hur teorier används som kartbilder för att förstå verkligheten. Intresset för att identifiera problemområden och bearbeta dem systematiskt var ett bidragande skäl till att han senare sökte in till forskarutbildningen vid Tema Barn på Linköpings universitet, vid 48 års ålder.
– Det tycker jag är ett exempel på livslångt lärande säger han och ler.
I avhandlingsarbetet valde Sven Andersson att rikta fokus mot kulturella skillnader i barns teckningar som representation av verkligheter. Det sociokulturella perspektivet på lärande har sedan varit en fond för hans forskning. En syn på lärande som står i bjärt kontrast mot den behavioristiska synen som karakteriserat den egna skolgången.
För Ingrid Andersson väcktes tanken på forskning i samband med ett projekt i Tanzania. Där utbildade de under några år grundskollärare, i en flyktingförläggning som drevs av ANC. Arbetet väckte flera frågor och steget mot forskarutbildning föll sig naturligt. Valet föll på Tema Barn.
– Men så hände det fantastiska! Sydafrika blev fritt och de som bodde i flykting-förläggningen kunde återvända hem, så undersökningsgruppen försvann, berättar hon.
Det blev läge att tänka om. För Ingrid Andersson kom avhandlingen istället att handla om olika aspekter av en- och tvåspråkiga barns berättande. Språkets och kommunikationens betydelse för lärandet är ett perspektiv på kunskap som följt henne i hennes fortsatta forskning.
Lärarstudent tilldelas 13 000 kr för utbytesstudier
Ida Nordström får 13 000 kr från Sparbankstiftelsen Alfas resestipendiefond för utbytesstudier i samhällskunskap vid National Institute of Education, Singapore.
44 miljoner kronor till utbildningsvetenskaplig forskning
Linköpings universitet får stora anslag när Vetenskapsrådet fördelar pengar till forskning inom utbildningsvetenskap.
Från slummen till världseliten
Han växte upp i slummen och insåg tidigt att utbildning var en väg bort från fattigdom. Någonstans längs vägen upptäcktes han som löpare och i o m det fick han support utifrån och en lite enklare resa framåt. Vecka 44 kommer Isaac Macharia till Linköpings universitet för att föreläsa på temat idrott, motivation och utbildning.
Notiser
Video lär lärare lära ut
Lärarstudenter överraskades av vad de såg när de spelat in sig själva på video under en lektion. Med videon som verktyg kan lärare bli skickligare i sin undervisning och därmed utvecklas i sin yrkesroll, visas i en aktuell avhandling i vuxnas lärande vid Linköpings universitet.
Slöjdämnet - förlegad nostalgi eller skolämne i framkant?
Hur får vi nya studenter att välja slöjdläraryrket? Bristen på utbildade slöjdlärare leder till sämre kunskaper och begränsningar av elevernas möjligheter att utveckla sin kreativitet, få förståelse för olika kulturer, utveckla sitt kritiska tänkande och de entreprenöriella kompetenserna för ett hållbart samhälle, skriver Ingrid Bergqvist och Bo Hinnerson från Linköpings universitet i Venue.
Att fokusera elevernas matematiska fokus
Ett ökat matematiskt kunnande frodas i klassrummet när pedagogen tar sig tid att gå runt i klassrummet och möta eleverna samt ge dem återkoppling under tiden de arbetar. Det angeläget att det blir en återkoppling som tar sin utgångspunkt i det kunnande som eleverna visar. Läs mer i Venue.
Konsten att spela i lag
Efter ett misslyckat utvecklingssamtal funderar Katja Hvenmark Nilsson på sin egen och andra medspelares roll för att främja elevernas bästa. Hela laget måste spela mot samma mål, det är det det går ut på, skriver hon i Venue.
Första professorn i ingenjörsdidaktik
Jonte Bernhard är Sveriges första professor i ingenjörsvetenskapernas didaktik, ett relativt nytt forskningsämne som nu sprider sig över världen. Kunskapen hur studenter kopplar formler till verkligheten är central i hans forskning.
VFU i USA: Början på ett utbyte för framtiden
Natalie Sezgin och Kristina Tengelin gjorde sin VFU i februari-mars 2012 i den amerikanska staden Bowling Green, Kentucky. Utbytet är ett av flera och ett ökande antal internationella avtal som Linköpings universitet slutit med länder över hela världen. Ambitionen är att möjliggöra för fler svenska lärarstudenter att göra sin slutpraktik på en utländsk skola och på så sätt bredda sina erfarenheter inför det kommande arbetslivet.
Att återerövra ett kungadöme
Historien om Erik som med hjälp av en yrkeslärare återfår makten över sitt liv, berättad av Karl Erik Steneby i Venue.
Richard Gerver i Venue: I en anda av samverkan
Samverkan är centralt för en framgångsrik utbildning i framtiden. Tyvärr förloras alltför ofta detta nyckelbudskap i den politiska retoriken och den överdrivna mediahajp som omger den. Det är ett problem som Sverige måste lära sig hantera, skriver Richard Gerver.
Inkluderande samarbete i och utanför klassrummet
Att pedagoger inom skolan ska samarbeta med varandra är ingenting nytt. Samarbete betonas också starkt i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, 2011 (Lgr 2011). Men frågan om samarbete verkligen förekommer kvarstår på samma sätt som det förefaller rimligt att fundera kring vilka som samarbetar och på vilket sätt, skriver Li Holmström Wirf.
Forskare på Linköpings universitet frågar högstadielärare om elevers skolk
Med en enkät på webben vill forskare på Linköpings universitet veta om elevers skolk och frånvaro. Klicka på rubriken och läs mer på lärarnas nyheter där det också finns en länk till enkäten.
Sidansvarig:
patrick.moreau-raquin@liu.se
Senast uppdaterad: Wed Jun 05 09:38:17 CEST 2013
