Tredje träffen

Vid det tredje seminarietillfället var det dags att avsluta läsningen av Utmärkt undervisning. Var deltagarna glada över att få slå igen pärmarna och ställa undan boken på hyllan? Eller skulle de komma att sakna den? I svaren framkom olika perspektiv av läsningen. Kanske inte sakna, men någon ville gärna återvända till boken i syfte att använda den som uppslagsbok till exempel om avsnittet om specialpedagogik som ansågs informativt. Andra instämde, och hade kommit att se boken som en ”svensk Hattie”. Några kapitel uppfattades dock snabbt tappa sin aktualitet, det tydligaste exemplet som lyftes var avsnitten om ITK där utveckling ständigt sker. Deltagarna hoppades dock att boken framöver kommer att användas i lärarutbildningen.

Vad innebär evidens?

Därefter fångades tråden upp från förra seminarietillfället då gruppen diskuterade vad evidens egentligen innebär för skolområdet. Gruppen hade till detta tillfälle också läst två texter som behandlar evidensbegreppet.  Deltagarna höll med om de risker som lyfts fram i artiklarna med en av snäv tolkning av evidensbegreppen inte gagnar utvecklingen av skolan verksamhet och att det kan förleda verksamma i skolan att utan reflektion generalisera resultat från metaanalyser.

Den sociala arena som förskola och skola utgör är mer komplex och komplicerad än så! I gruppens samtal ställdes också frågan om varför enbart delar av resultat från t ex PISA diskuteras offentligt i media och av skolpolitiker då resultaten visar att svenska elever har en stor tillit till sin skola och sina lärare! Den kanske provocerande frågan ställdes om vi ska strunta i PISA-resultaten och i stället ha tilltro till att skolans aktörer själva driver sin egen utveckling i perspektivet av ett livslångt lärande.

Inget om social utveckling

Slutligen knöts i samtalet om bokens sista kapitel an till det första seminarietillfället då betydelsen av bokens titel diskuterades. Kan vi med utgångspunkt i titelns kartmetafor säga att vi nu kan orientera oss i vad utmärkt undervisning innebär? Eller är kartbilden allt för vag och otydlig så att vi egentligen skulle behöva en mera detaljerad bild att navigera efter för att hitta riktningen för underundervisning och lärande på vetenskaplig grund?

Kanske finns det till och med vita fläckar på kartan då boken inte berör forskning om elevens sociala utveckling! Eller kan vi till och med se det sista kapitlet som ett öppet slut som bjuder in professionen till att tolka och förstå vad utbildning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet innebär?

Nästa tillfälle byter vi kartbild och orienterar oss mot vår granne i öster: Pasi Sahlberg, Lärdomar från den finska skolan.