Henric Wahlgren

Henric Wahlgren fd Miljövetarstudent jobbar idag  som Projektledare på Energikontoret i Östra Götaland . Energikontoret är en del av Regionförbundet Östsam och verkar som kompetenscentrum kring utveckling och projektledning inom effektivisering, alternativa bränslen och hållbara transporter inom Östergötland. 

Vad har du för arbetsuppgifter?

De består i att leda projekt inom området hållbara transporter. Som projektledare har jag helhetsansvaret att initiera projekt, söka projektmedel, daglig drift av projektet, rapportering och kommunicering av framsteg. Vilken typ av projekt som jag jobbar med en "vanlig" arbetsdag beror lite på vilken statusen är på de olika projekten. Vanligtvis arbetar jag med två - tre projekt parallellt för att minska arbetstoppar och ha en kontinuerligt fokus på samtliga projekt som jag ansvarar för. Med andra ord är arbetsuppgifterna breda och varierande vilket är kul och utmanande.

Varför valde du Miljövetarprogrammet på LiU?

Anledningen till att jag valde Miljövetarprogrammet var inte helt spikrak, men helt klockren i slutändan! När andra ungar kollade på Bollibompa satt jag spikad framför B-G Ericsson i Vetenskapens Värld och Arne Weisses Ett med naturen.
Vad som sedan fick mig att faktiskt söka till Linköpings Universitet och Miljövetarprogrammet var när jag efter studenten bodde i Bristol i England tillsammans med en vän. Vi hade åkt dit som två blåögda "lantisar" med inställningen att äntligen fick vi flytta ifrån bakvattnet Sverige och komma till ett land som hade lite koll.
Men vilken chock det blev att komma med den inställningen och sedan få uppleva verkligheten med stora klasskillnader, undermålig kollektivtrafik och total avsaknad av respekt för djur och natur. Måttet var rågat för mig när jag upptäckte att i princip alla slängde batterier i de vanliga soporna! Då fick min svenska själ sig en ordentlig törn. (Det ska poängteras här att alla britter inte är på detta sätt) men den majoritet av människor som jag stötte på höll med men rykte samtidigt på axlarna och sa bara att "ja, så är det men vad vill du att jag ska göra åt det?"
Under våren 2003 hade jag lyckats få fram att Miljövetarprogrammet i Norrköping var det enda som enligt Högskoleverket då levde upp till tvärvetenskaplighet (vilket var det som lockade) och sökt in.
Hösten 2003 började tillsammans med en helt fantastisk grupp människor som gav mig livslånga vänskapsband och kunskap som jag alltid kommer att värdesätta.

Vad har du med dig för erfarenheter/upplevelser från din utbildning?

En av de största tillgångarna med Miljövetarprogrammet och att arbeta med PBL (problembaserat lärande) är att det i mångt och mycket liknar det arbetssätt som man har på ett vanligt jobb.
Att trycka in fakta via tentor är inte programmets fokus och något som passade mig väldigt bra. De dagar då jag själv har suttit på jobbet, helt isolerad från omvärlden och förväntas producera kunskap ur minnet är helt obefintliga. Tanke- och arbetssättet är den stora behållningen tillsammans med att programmet gav verkligen hela den komplexa bilden för att kunna arbeta för en hållbar samhällsutveckling - från labb- och naturkunskap till sociologi, juridik och samhällskunskap.

Har du några tips för nyblivna Miljövetare?

Våga ifrågasätta "gamla" sanningar och se inte världen i svart och vitt. Det fanns tendenser när jag studerade då stämningen gentemot företag (som fick stå för konsumtionssamhället) kunde bli näst intill rabiat. Det finns dessvärre inte en väg att gå, det finns väldigt många och det gäller att vara lyhörd för den lösning som i det specifika fallet ger bäst resultat.
Jag skulle också vilja passa på att säga till gamla miljövetare att inte känna att man behöver ta ansvar för allt som gått snett. Det kan stundtals vara oerhört deprimerande att kontinuerligt studera fallerande ekosystem, skenande klimatförändringar m.m. Men ta det lugnt, jorden har överlevt det mesta!