Exjobbet väckte intresset för forskning 

Namn: Åsa Holm
Ålder: 27
Examen: Magisterexamen från matematikprogrammet 2004-2008
Jobb: Doktorand inom forskarskolan i tvärvetenskaplig matematik på matematiska institutionen
Bor: Linköping
 

Kanske kan man säga att Åsa någonstans alltid vetat vad hon ville ägna sig åt. Nämligen matematik i en eller annan form, eller rättare sagt, nyttan man kan ha av matematik.

Som sextonåring beslöt hon sig för att flytta de tjugo milen från Hedemora för att gå matematikgymnasiet i Stockholm, ett riksrekryterande gymnasium där man endast tar in de tjugo mest lovande studenterna i Sverige. Den enda som inte var helt nöjd med beslutet var mamma, men hon fick lov att finna sig i det.

Ju mer matematik, desto bättre

Och visst gick det vägen. Det gjorde däremot inte de fortsatta universitetsstudierna på Teknisk fysik på KTH. Men anledningen till det var enbart att Åsa inte tyckte att utbildningen innehöll tillräckligt med matte, så efter ett år började hon i stället matematikprogrammet på Linköpings universitet, och tog examen fyra år senare, 2008.

Idag är Åsa inne på sitt fjärde år som doktorand i tvärvetenskaplig matematik på matematiska institutionen på LiU, där hon bedriver forskningsstudier inom optimeringslära, något som för den oinvigde enkelt kan beskrivas som ”matematiska metoder för att hitta den bästa möjliga lösningen på ett problem”.

Ändrade åsikt

- Först var jag absolut inte inne på att doktorera efter examen på matte, säger Åsa. Men sen gjorde jag mitt exjobb på ett företag i Göteborg, vilket handlade om att optimera schemaläggningen för piloter och kabinpersonal, och det ökade intresset för optimeringslära och vilket otrolig nytta man kan ha av det. Så när jag såg tjänsten inom forskarskolan på Linköpings universitet insåg jag att det var en chans att få fördjupa sig och forska mer inom området. Så det blev ändå en doktorandtjänst till slut.

- Jag valde att inrikta mej på ett relativt outforskat område – optimering av Brachyterapi. Brachyterapi är ett alternativt sätt att bekämpa tumörer på. I stället för att bestråla hela kroppen, som man gör vid extern strålning, kan man genom att förflytta en strålkälla i införda nålar koncentrera strålningen till den del som är angripen, och skona de omkringliggande delarna.

– Den här metoden används vid behandling av till exempel gynekologisk cancer och prostatacancer.

Ingen enkel match

Den första halvan av doktorandstudierna har i huvudsak gått ut på att undersöka vad som har gjorts inom forskningsområdet hittills och varför resultaten ofta varit tveksamma.

– Det har inte varit helt enkelt. Eftersom projektet bedrivs tvärvetenskapligt som ett samarbete mellan matematiska institutionen och radiofysikavdelningen på Universitetetssjukhuset i Linköping har mycket tid gått åt till att reda ut begreppen och få alla inblandade att ”tala samma språk”. Sedan har det även handlat mycket om att läsa in sig på området, samt att bedriva undervisning, något jag också tycker är väldigt roligt.

Men i maj förra året nådde Åsa ett av delmålen, framläggningen av sin licentiatavhandling. Och nu har hon dessutom fått sin första vetenskapliga artikel publicerad i ett vetenskapligt magasin.

Så det är nu det spännande börjar, att fullt ut kunna ägna sig åt sin forskning.

En fungerande modell målet

- Målet är att konstruera en ny modell som kan förbättra de metoder man använder inom området. Hittills har man vid denna typ av interna strålning utfört allt manuellt, vilket dels har varit tidsödande, och dels berott på den behandlande personens skicklighet. Modellen ska göra det möjligt att arbeta mer automatiserat, och därmed mer tillförlitligt.

Nu kommer det visserligen långtifrån handla om en färdig produkt, men att kunna visa upp en fungerande teoretisk modell är ett stort steg på vägen mot att göra verklighet av Åsas forskning.

– Eftersom jag äger mina egna forskningsresultat, finns möjligheten att gå vidare med modellen efter disputationen, utveckla och implementera den, det vill säga få den att bli verklighet.

Men dit är det förstås en bit kvar.

Till alla alumniporträtt

(2012-01-12)