Jorden runt på 6 år

– Det ger mig väldigt mycket. Man får fina kontakter och oftast träffar man väldigt förtjusande människor. Dessutom ser man andra sidor av verkligheten som man kanske inte tänker på när man sitter här.

Ulla brevväxlar fortfarande med sin allra första gäststudent.

– Det var en tjej från Tyskland som var här i en termin. Hon hade en bil och körde mig överallt. När hennes föräldrar, två tyskar i 45 åldern, besökte sin dotter här i Linköping, bjöd de mig på en middag. I början var jag lite orolig hur det skulle gå till. De talar ju ingen engelska tänkte jag. Till min stora förvåning pratade de utmärkt engelska och jag fick träna på min tyska som jag hade läst i skolan.

Genom att vara en vänfamilj får man ett nätverk över hela världen och Ulla jämför gäststudenterna med sina elever

– Jag har alltid försökt vårda mina kontakter med gäststudenterna efter att de åkt hem. Man följer deras liv och det är samma som med mina gamla elever.

Olika länder, olika mentaliteter

Efter sina första gäststudenter från Europa bad Ulla om att få gäster från de asiatiska, afrikanska eller sydamerikanska länderna.

– Det är inte att jag inte tycker om europeiska länder bara att de som kommer därifrån har mer möjligheter att åka hem om de vill eller bjuda sina familjer att komma och hälsa på. De som kommer långt ifrån brukar i högre grad känna sig ensamma och övergivna.

Ulla som är en gammal lärare är mycket glad över att få kontakt med unga människor och att vara till stöd för unga människor som kommer till Sverige för att studera. Hon är också mycket intresserad av internationalisering.

– Man lär sig att hantera olika nationella mentaliteter. Jag har lärt mig till exempel att man inte ska prata med någon från Kina om politik och man får respektera detta.

Familj och vän

Ulla är en mycket öppen människa och tycker att det är mycket viktigt att lyssna och att försöka förstå.

– Jag har alltid känslan att man ändå kan göra det lite lättare för gäststudenterna. Det är inte så lätt att vara ung och ensam i en ovanlig miljö.

Hon bjuder hem sina gäster åtminstone en gång i månaden, kanske oftare. Man kan göra precis hur man vill och hur man känner för, betonar Ulla.

– Jag har haft en forskarfamilj med vilken jag har fått mycket tät kontakt med medan med yngre studenter umgås jag inte lika mycket. Vi blir som en familj om det finns behov.

De är precis likadana på andra sidan jordklotet…

Man får hela tiden så mycket och ibland känner sig Ulla otillräcklig.

– Jag skäms då och då därför att man inte står i proportion till vad man har fått och gjort. Man lär sig massor. Vi utbyter med varandra och jag berättar om svenska seder och bruk, svensk historia och politik. Gäststudenterna berättar för mig om sin bakgrund, sina länder och sina vanor.

Mötet med gäststudenterna är mycket givande och de olikheter som kanske finns spelar inte så stor roll.

– Det är viktigt att tänka på att de på andra sidan jordklotet är precis likadana som oss i Sverige.

Text och foto, Aiste Mickeviciute, maj 2010