Mekanikern som hoppade av oljeplattformen

Han jobbade på oljeplattformar i Nordsjön, Venezuela och Thailand. Han hjälpte till att pumpa upp det svarta guldet och tjänade bra med pengar. Men tvivlet växte. Det kunde väl inte vara vettigt att transportera olja runt hela jordklotet och elda upp den någon annan stans.

Då tog David Frykerås sin fritid och sina sparpengar till att bygga en egen anläggning att tillverka diesel av biologiska bränslen i. Idag driver han företaget Ageratec och dess biodieselanläggningar finns över hela världen.
– Jag har alltid gillat att meka och bygga, och jag har aldrig varit ren om händerna förrän nu, säger David Frykerås, som nu kan titulera sig VD på Ageratec.

Företaget har byggt upp sin verkstad, labb och huvudkontor utmed E4 söder om Norrköping. Här jobbar svetsare, konstruktörer, programmerare och kemister bokstavligt talat sida vid sida. I verkstaden kopplas cisterner och ledningar samman.

Faktum är att detta sker bara några kilometer från Eksunds gård, där David Frykerås började bygga sin första biodieselanläggning i slutet av nittiotalet. Han bodde då i en sommarstuga på gårdens ägor. Bonden klagade över det höga dieselpriset och det låga priset på rapsen han odlade. Det var då David fick idén att bygga en apparat, som kunde omvandla bondens raps till diesel.
– Det tog mig två år och jag använde alla mina sparpengar till att köpa processutrustning. Men tid hade jag ju, eftersom jag var ledig två veckor i stöten från oljeriggen.

Dessutom hade han en stark vilja att lära sig något nytt. I baggaget hade han en gymnasieutbildning som flygmekaniker. När F13 i Norrköping lade ned, började han jobba med gasturbiner på Siemens i Finspång och den kunskapen var till nytta även på oljeriggarna.

Men att processa biobränslen kräver mer än teknisk kompetens. David läste på egen hand det han behövde veta om organisk kemi.
– Jag har aldrig haft svårt för att lära mig sådant som intresserar mig. Fast den förste vi anställde i företaget var faktiskt en kemist. Och vi har tagit emot flera studenter från Linköpings Universitet, som gjort sina examensarbeten här.

En annan viktig person i uppbyggnaden av det som skulle bli Ageratec är David pappa Gert. Även han hade en bakgrund som tekniker i industrin. Han stöttade Davids projekt och belånade även sitt hus för att få in kapital. Det tog tid att övertyga utomstående om projektets framtid.
- Vi fick slipa på vår affärsplan länge, men till slut var Almi nöjda och vi fick finansiering därifrån.
Idag finns det en marknad, både i Sverige och i världen. Man kan säga att David delvis skapade sin egen marknad, genom att vara aktiv på olika diskussionsforum på nätet. På vis fick han sina första kunder. Idag finns 76 anläggningar i 23 länder.

I Sverige är det flera lantbruk som har egna anläggningar, som används på olika sätt. En grisuppfödare gör sitt eget foder av raps och rapsoljan som blir över blir till biodiesel. En annan lantbrukare hämtar använd frityrolja från restauranger och använder det som bränsle på sin gård.

I Florida driver Hard Rock Café ett projekt där den kända pubkedjan samlar in frityrolja från restauranger i Miami. På så vis omvandlas dagligen 50 000 liter flott till bränsle i en anläggning från Ageratec.

Men en stor potential finns utvecklingsländer. Kombinationen av svag bytesbalans och dålig infrastruktur gör fossila bränslen dyra och svåra att transportera. Ageratecs anläggningar byggs helt färdiga och testas i Norrköping, innan de plockas isär och skeppas ut i fartygscontainrar från Norrköpings hamn. I Mottagarlandet kan anläggningen transporteras med långtradare.

Därför finns Ageratecs anläggningar ni bland annat Elfenbenskusten, Mali, Kamerun, Zambia, Rwanda och Moçambique. Biodieselanläggningarna i Mali har betalats av koreanska biltillverkaren KIA:s dotterbolag i Sverige, som klimatkompenserar sina koldioxidutsläpp på detta sätt.

I Rwanda ses satsningen så betydelsefull att kontraktet är undertecknat av presidenten själv och David Frykerås. Målet är att ersätta tio procent av landets dieselimport med inhemskt producerad biodiesel.
– Vårt koncept är att man inte ska hålla på och flytta runt på råvaror i onödan, utan producera energin nära den naturliga råvaran.

Hittills har inte David sett att energiråvaran skulle tränga ut odling av livsmedel. På flera ställen har istället odlare kunnat sälja råvara. En vanlig sådan är de fettrika nötterna från de skuggbildande Jatrophaträden, som används i odlingarna.

Ageratecs teknik för att framställa biodiesel innehåller även patenterade lösningar. En viktig sådan är att föroreningarna i bränslet tvättas bort utan vatten, som annars skulle spolas ut miljön. Istället centrifugeras föroreningarna ut i en behållare.

Trots att anläggningen ska vara enkel att sköta innehåller den mycket högteknologi. Rent kemiskt kräver omvandlingen av fettråvara till dieselmolekyl fyrtio olika steg. Processen regleras av ett styrsystem med 27 000 programrader.

Storleken på anläggningarna har också mångfaldigats från den första med en kapacitet på 2 000 liter per dygn till den hittills största på 50 000 liter. Ageratec börjar bli stort.
– Ändå är det nog satsningar som den i Rwanda som värmer hjärtat mest. Även om vi inte tjänar så mycket pengar på det, så känns det som att det gör skillnad.