Pressklipp 2001-2002

Här samlas pressklipp, d.v.s. recensioner och artiklar, om hela universitetets musikliv.

---

Tidigare pressklipp     

[2000]  [1999]  [1998]  [1997]  [1996] 

---

Uppdaterad 01-11-20

2001

	011119 Corren - Östgöta Kammarkör, Patterson/Sandström
	011115 Corren - Östgöta Kammarkör, Patterson/Sandström
	010709 Corren - Linnea i Wales
	010709 DN - Linnea i Wales
	010609 Corren - Östgöta Kammarkör
	010605 Norrköpings Tidningar - Östgöta Kammarkör
	010504 Corren - LAO: Operaafton
	010410 Corren - Lihkören på Valborg
	010409 Corren - "Körkrig"...
	010319 Corren - Musikalisk vårsalong
	010122 Corren - Atterbomafton
	010119 Corren - Atterbomafton
	010108 Corren - Östgöta Kammarkör, Trettondagskonsert
	010104 Corren - Östgöta Kammarkör, Trettondagskonsert
	010104 Corren - Östgöta kammarkör, Atterbomafton

---

19/11 2001 kl 04:07

Musikstund med energi och utlevelse

Uppföranden av större samtida körverk hör inte till vardagen i östgötaregionen. Fortfarande är fenomenet att det nya och okända förskräcker. Östgöta kammarkörs senaste produktion visar emellertid att nutidens konstmusik ofta inte alls rör sig inom det exklusiva och svårtillgängliga fältet.

Sven-David Sandströms musik är ett exempel på hur det komplexa och abstrakt formalistiska, har övergått till det melodiösa och sångbara.

Även Paul Pattersons musik - som jag tidigare inte tagit del av - förefaller ha gått igenom en liknande utveckling.

Starkt intryck

Sandströms Frihetsmässa var det som gjorde starkast intryck denna lördagkväll i S:t Lars. Även om tonspråket ibland kan upplevas lite statiskt i sin upprepning och en del avsnitt balanserar på gränsen till det banala, så genomsyras verket av en stark enhet och ett uttryck av lyrisk känslighet och kraft.

Bidragande till helheten är de starka diktcitaten från Tomas Tranströmer, som bär musiken från början till slut. Den sakrala mässformen omvandlas från den gemensamma, symboliska riten till det personliga avtrycket av drömmar, bilder och inre resor.

Något för var och en att dyka in i, och som med musikens hjälp blir något som än mer omsluter och för en med sig -- med vågornas rörelse bort från stranden. Det blir en "svallande gudstjänst" med Tranströmers ord.

Eterisk känsla

Hela mässan framfördes med sångare och instrument på läktaren. Det var förvillande för lyssnarens fokus, men klangmässigt lyckat. Balansen var jämn mellan kör, orgel och brass. Klarinett och sopranröst flätades in i varandra i höga register. Det var rent och klart med en närmast eterisk känsla.

Karaktären i stycket är övervägande lågmäld, med långsamt tempo. Här finns tid för eftertanke. Men kontrasterande till detta finns även avsnitt med omtumlande kraft och energi. Det var imponerande hur ensemblen behärskade hela detta register av nyanser.

Avslutets stillhet i dunkla klanger lämnade oss i en meditativ stämning, som brutalt skakades om i det efterföljande Magnificat av Patterson.

Jubel och fanfarer

Här är det jubel och fanfarer, drivande rytmer med trummor och trumpeter. Det är kongenialt med textens lovprisande, men i längden blir det lite tröttande. Bäst uppskattade jag den tredje satsens tätare och tyngre karaktär. Spänningen i djärva dissonanser stördes dock något av dålig precision i brassektionens intonation.

Som helhet blev det en musikupplevelse som präglades mer av energi och utlevelse, än av andakt och känslomässig beröring.

15/11 2001 kl 04:07

Pattersons Magnificat uruppförs

ÖSTGÖTA KAMMARKÖR och Östgöta Blåsarsymfoniker samarbetar vid två tillfällen det här spelåret. På lördag framför de Paul Pattersons Magnificat (1993) och Sven-David Sandströms Frihetsmässa (1996).

Hans Lundgren dirigerar de medverkande. Han jämför Paul Patterson med den samtida kompositören John Rutter.

-- Patterson är lite seriösare, lite kärvare, mer för kören att bita i. Det här är en stor utmaning för oss.

Sven-David Sandström har använt texter av Tomas Tranströmer i sin Frihetsmässa. Verket beställdes till Musik vid Siljan 1996.

Konserten ges i S:t Lars kyrka i Linköping på lördag den 17 november och i Kisa kyrka torsdagen den 22 november. Henrik Alinder, orgel, och Dan Larsson, klarinett, medverkar också.

15/11 2001 kl 04:07

Han älskar brass och Arsenal

Magnificat är glädje och lovsång. Jungfru Marias egna ord om sitt märkliga moderskap. Texten har tonsatts av flera kompositörer, Monteverdi och Bach -- och Paul Patterson.

Britten Paul Patterson skrev sitt Magnificat för åtta år sedan. På lördag får det sitt svenska uruppförande när det framförs av Östgöta Kammarkör och Östgöta Blåsarsymfoniker i S:t Lars kyrka i Linköping. Torsdagen därpå ges verket i Kisa kyrka.

Paul Patterson tycker om sitt verk. -- Det är melodiöst och rakt på sak. Mycket glädje och fest. Och brass. Paul Patterson gillar brass. Han utbildade sig till trombonist vid Royal Academy of Music i London. I början av 1970-talet övergick han till att komponera. En av lärarna var polacken Krzystof Penderecki.

-- Jag tog stort intryck av honom. Mina första alster var ganska avantgardistiska.

Mer melodiösa verk

Med tiden blev Paul Patterson mer konventionell, som han säger. Han komponerar mest för körer och vill att även amatörer ska klara av att sjunga hans verk.

-- Jag har lärt mig mycket om hur körer fungerar. Senast skrev jag en millenniemässa som ska passa körer med lite mindre erfarenhet. Den är ganska lätt att ta till sig.

Han är ingen sångare själv men sjunger sina stämmor medan han skriver dem.

-- Min röst är inte speciellt vacker, så jag passar på när jag sitter ensam och arbetar.

Hell's Angels

Pendeln har svängt och Paul Patterson är tillbaka i det avantgardistiska sättet att komponera. I helgen ska hans verk "Hell's Angels" spelas in i en studio i London. Titeln anspelar på John Miltons fallna änglar likaväl som dagens motorcykelgäng.

-- Jag har skrivit det för kör, elförstärkt stråkkvartett, fyra trumslagare och sopransolister. Det är stort och bullrigt. Kören skriker och väser och pratar och mitt i alltihop pågår en strid i trumsektionen. Det låter ibland som fotbollsramsor.

"Hell's Angels" har framförts en gång, i Barbican Centre. Paul Patterson tror att inspelningen ska få flera körer att våga sig på verket.

-- Många drar sig kanske när de ser notskriften. Den är rätt fri i stora stycken. Men om man får höra musiken är det lättare att ta den till sig.

Barock men inte pop

Själv lyssnar Paul Patterson gärna på klassisk musik, helst från barocken. En tonårig son och dotter fyller huset med pop, men det är inte Paul Pattersons melodi.

Huvudintresset vid sidan av musiken är fotboll -- vad annars.

-- Hela familjen gillar fotboll. Vi bor i närheten av Highbury och går gärna på Arsenals matcher. Men det är svårare att få biljetter till fotboll än till konserter -- och mycket dyrare.

10/7 2001 kl 05:17

Kören Linnea belönad

Den akademiska damkören Linnea vid Linköpings universitet kom i helgen på andra plats i den internationella körtävlingen Llangollen i Wales.

Ett ynka poäng skiljde Linnea från den estniska vinnarkören.

-- Jättekul, kommenterar Sara Lidvik, en av sångerskorna i kören.

-- Vinnarkören fick dessutom utmärkelsen "Choir of the world" av juryn, så det känns okej att förlora mot dem.

Under ledning av Hans Lundgren framförde Linnea bland annat "Road to nowhere" av Talking Heads och "Våren" av Edvard Grieg.

-- Det är en jättestor tävling som pågår under en vecka, med tävlande från hela världen, berättar Sara Lidvik.

57 körer deltog, varav 11 ingick i damkörsklassen. Själva tävlingen föregicks av en uttagning där juryn lyssnade på inskickade band med sångprov.

Tävlingen filmades av walesisk tv och kommer någon gång under hösten att sändas i Sveriges television.

Andrapriset i tävlingen består av 500 pund och tjusiga diplom.

-- Jag vet inte vad vi ska göra med pengarna. Kanske använder vi dem till nästa körresa.

Nu tar kören sommarlov. Och det behövs, menar Sara Lidvik.

-- Jag är väldigt uppe i varv efter det här. Det ska bli skönt att andas ut ett tag.

I höst startar intagningarna till kören igen och nästa år är det jubileumsdags.

-- Vi fyller fem år, så vi är en väldigt ung kör. Men just därför är det roligt att det går så bra för oss redan.

DN 010709

Akademisk damkör prisad i Wales

Från TT

LINKÖPING. Den akademiska damkören Linnea vid Linköpings universitet under ledning av Hans Lundgren kom på andra plats i den internationella körtävlingen i Llangollen i Wales. Linköpingskören blev slagen med en poäng av en estnisk kör som enbart bestod av kördirigenter. Linnea fick 92 poäng på den 100-gradiga skalan. I tävlingen deltog sammanlagt 57 körer, och Linnea framförde bland annat verk av Talking Heads, Edvard Grieg och det obligatoriska stycket Häxkören ur Verdis Macbeth.

9/6 2001 kl 04:37

KLASSISKT

Körmusik att glädjas åt

6 X Bach
Beata Söderberg, cello
Henrik Alinder, orgel
Östgöta kammarkör
Dir. Hans Lundgren
S:t Lars Kyrka i Linköping

JOHANN SEBASTIAN BACH är som vi alla vet outtömlig. Vi blir aldrig färdiga med honom, och från varje möte med hans musik kommer vi rikare, starkare och gladare. I torsdags kväll mötte vi honom i S:t Lars Kyrka, vid den tredje av de konserter som hittills arrangerats under den gemensamma rubriken "6 X Bach".

Avsikten är ju att i sex konserter presentera sex verk av Bach inom tre olika genrer : sex solosonater för cello, sex triosonator för orgel och sex motetter.

Teknisk skicklighet

Torsdagens konsert inleddes med triosonatan i d-moll (BWV 527). Henrik Alinder spelade och framförandet präglades av exekutörens omsorg och auktoritet: genomtänkt och tydligt. Alinder föreföll mig också att vilja betona verkets inåtvända, meditativa karaktär.

Beata Söderberg framförde den tredje cellosviten, den glada i C-dur. Hon har förvärvat en avsevärd teknisk skicklighet, och föreföll inte att ha några svårigheter. Jag tilltalades av hennes rytmiska spel i Allemanden och tyckte att Bourrén överhuvud var utmärkt framförd. Ändå sätter jag frågetecken för helheten. Jag känner inte att Beata Söderberg förmedlar något substantiellt om vad denna musik innehåller.

Så kom kören och motetten "Jesu meine Freude"(BWV 227). Den som så önskade kunde i programhäftet ta del av Hans Lundgrens exposé över verket uppbyggnad och Bachs sätt att på barockmanér måla i musik. Sådana introduktioner är värdefulla. Bland annat ger de underlag för erfarenheten att analys och teori på intet sätt ställer sig i vägen för den emotionella upplevelsen.

Dramatisk nerv

Men även den som begränsar sig till att lyssna får sannerligen ut mycket. Kören visar denna disciplinerade entusiasm som väl ytterst kommer från dirigenten. Och här sjungs med en precision och variation i uttrycket som utmärker de riktigt goda körerna. Man kan glädja sig åt mycket: klangen, förmågan att skapa både dramatisk nerv och innerlig glädje. För egen del tyckte jag att allvaret i koralen "Gute nacht, o Wesen" berörde mig mest.

Som vid tidigare konserter avslutade man mycket effektfullt: sångarna längs kyrkorummets långsidor och dirigenten i mittgången framförde dels Knut Nystedts "Komm, süsser Tod" och tre versioner av Henrich Isaacs Innsbruck-hymn - Isaacs, Pretorius och Bachs.

5/6 2001

Suverän Bachkör

REIDAR SUNNERSTAM
MUSIK
ÖSTGÖTA KAMMARKÖR
BACH-AFTON
DIRIGENT:HANS LUNDGREN
ORGEL:HENRIK ALINDER
CELLO:BEATA SÖDERBERG
MATTEUS KYRKA, NORRKÖPING

Under kvällen annandag pingst gav Östgöta kammarkör sin tredje konsert i Matteus kyrka under detta spelår. Liksom vid de två tidigare tillfällena framfördes en välkänd motett av J.S. Bach, denna gång Jesu meine Freude. Ett verk som handlar om glädje och som också i rikt mått förmedlade glädje till lyssnarna.

Det fanns sprudlande vitalitet och rytmisk spänst i körpartierna. Framförandet hade stark förankring i texterna, som fick ange karaktär för den musikaliska gestaltningen.

Kören, som består av ett drygt trettiotal medlemmar, har en påfallande homogenitet och lyster i körklangen. Uppmärksamheten mot dirigenten är i det närmaste total och det är en förutsättning för de snabba skiftningar i uttryck och dynamik, som så starkt bidrar till möjligheten att skapa kontraster och vitalitet i musicerandet.

Körens mycket höga nivå framträdde kanske allra tydligast i den femstämmiga dubbelfugan Ihr aber seid nicht fleichlich, sondern geistlich, framförd med precision och exakthet men samtidigt med böljande puls och spontanitetens hänförelse.

Organisten Henrik Alinder spelade smidigt och välartikulerat Triosonata nr 3 d-moll med välvald, försynt registrering. Det är Bachspel som ger mersmak.

Cellisten Beata Söderberg spelade Bachs cellosvit nr 3, som dock på långt när inte var i paritet med tidigare nämnda framföranden.

Man fick bevittna ett mycket fingerflinkt spel, men därmed uppenbaras inte själen i Bachs musik. Bäst framträdde Sarabanden med sköna melodilinjer och väl genomförd frasering. De snabba satserna verkade tyvärr ganska hafsiga och manérmässiga.

Liksom vid körens två tidigare konserter i Matteus kyrka avslutades programmet med Knut Nystedts märkliga körverk Immortal Bach och tre olika versioner av koralen Nu vilar hela jorden. Musik med upphöjdhet och förklarat ljus.

4/5 2001

OPERA

Proffsiga amatörer

Operaafton med Linköpings akademiska orkester

Solister: Tua åberg, Malin Gjörup, Per-Håkan Precht, Fredrik Zetterström

Dirigent: Jonas Dominique

Linköpings konsertsal

LINKÖPINGS akademiska orkester är en amatör-ensemble: medlemmarna är studenter eller forskare, om de nu inte lämnat akademien för yrkeslivet men bibehåller kontakten med orkestern. Amatörer, alltså.

Men gång på gång under onsdagskvällens operakonsert glömde jag det, eftersom musiken klingade så fint. Musikerna i all ära, men främst tror jag detta är Jonas Dominiques förtjänst. Han leder sin orkester fast, tydligt, målmedvetet.

Inledningsnumret var orkesterns eget: ouvertyren till "Barberaren i Sevilla". I övrigt ackompanjerade man de fyra sångarna som mest framträdde i solonummer, några gånger med duetter och i kvällens sista framträdande sjöng kvartetternas kvartett den ur "Rigoletto".

Fredrik Zetterström har en välljudande baryton och i det återhållsamma "spel" som konsertanta framträdanden medger agerade han med säkerhet.

Per-Håkan Precht fick möjlighet att i några kända nummer demonstrera sina talanger: både verklig skönsång, lyrisk intensitet och dramatisk inlevelse.

Malin Gjörup och Tua åberg var storartade. Malin Gjörups mezzosopran har både värme och skärpa, och att hon känner sig hemma i de dramatiskt krävande partierna visade hon, främst i Santuzzas aria ur "Cavalleria Rusticana".

Tua åberg sjöng alldeles strålande. Den krävande "Klockarian" ur "Lakme" gjorde hon till synes besvärsfritt och den klingade härligt.

Bror Gårdelöf presenterade programmet: han sade det som skulle sägas, varken mer eller mindre. Sådant är föredömligt.

10/4 2001

I dagens Corren finns följande ledarstick:

Linköpings studentsångareförening, Lihkören, kommer att sjunga in våren under SVT:s direktsända Valborgsfirande från Tannefors slussar. Det är glädjande att Linköpings kommun väljer att visa upp sin välrenommerade studentkör. Få upplevelser mäter sig med att, i ett hav av allt från vita till av tidens tand gulnade studentmössor, hälsa våren till tonerna av Orphei Drängar i Uppsala. Linköping har med sin korta historia ännu inte fullt lyckats fånga den kultur som förvandlar en högskoleort till universitetsstad, men är det några som kan bibringa Linköping en högklassig studentikos känsla så är det Lihkören.

9/4 2001

KFUM-kören risas

Körkriget har drabbat Linköpings kulturliv. När SVT direktsänder från Tannefors slussar på valborgsmässoafton, ratas KFUM- och Vingkören som anses vara för dåliga. Den enda kör som duger är Lihkören.

KFUM- och Vingkören ratades av kulturpolitikerna

Bara Lihkören duger i TV

LINKÖPING

KFUM- och Vingkören sjunger för dåligt för att få vara med i tv.

Däremot håller Lihkören måttet när SVT sänder Linköpings kommunala valborgsmässofirande den siste april.

Det anser i alla fall kommunens kultur- och fritidsnämnd, som inte vill släppa fram körerna i det tv-sända valborgsmässofirandet från Tannefors slussar.

Nämndens kansli missade att informera de ratade körerna i tid. I stället fick de ryktesvägen reda på att de valts bort från evenemanget. Nämndens kanslist Gudrun Forsberg förklarar motivet i ett brev till körerna:

"Från arrangörens sida liksom från SVT:s synpunkt ville vi ha den bästa ungdomsorkestern i stan och den största och bästa manskören som går att uppbringa."

Höjd standard

Avslutad "Med vänlig hälsning" kommer brevets kvalitetsdom:

"Förfrågan gick naturligtvis till Lihkören som sedermera tackade ja till engagemanget."

Hon förklarar också i brevet:

"Bland annat behövde vi höja standarden på hela firandet och öka antalet programinslag på olika vis. En vårtalare måste till exempel vara ett nationellt känt namn för att vara ett lockbete i programtablån."

Sjungit i 50 år

Vingkörens ordförande heter Caj Cannervik. Han är upprörd och kränkt över att hans kör ratas, och skriver i ett svarsbrev till kultur- och fritidsnämnden att de på omvägar har:

"fått reda på att vi inte är önskvärda i samband med årets valborgsmässofirande. Det är värt att notera att vår kör har varit med från början att bygga upp den 50-åriga traditionen som i dag firas vid Tannefors slussar."

Är kränkta

Caj Cannerviks slutsats är:

"Vi ser oss förbigångna på ett sätt som inte anstår en kommun av Linköpings omfattning. Den nedvärdering av vår körverksamhet som gjorts av kommunen betraktar vi som mycket kränkande och allvarlig."

Men nämndens kansli, genom Gudrun Forsberg, hoppas trots detta att "samarbetet kan fortsätta många år till även om vi detta år valde en annan kör".

19/3 2001 kl 04:57

Värmande program

Linköpings konserthus, Verdefoajén

Musikalisk vårsalong med Östgöta Kkammarkör

Dir Hans Lundgren

Musikalisk vårsalong var rubriken på Östgöta kammarkörs konsert i lördags, och här exekverades både vårvisor och sommarsånger och därtill mycket annat; i allt ett värmande program i den plötsligt återkomna vinterkylan.

Inramningen var nationalromantisk: tre sånger av Peterson-Berger till inledning och avslutningsvis tre stycken av Alfvén. Däremellan fick vi lyssna till verk av två nu verksamma svenskar - Hans-Ola Ericsson och (den närvarande) PeterLindroth - och två av de kända från 1900-talet: Gösta Nystroem och Sven-Eric Johansson.

Hög nivå

Med Östgöta Kammarkör förhåller det sig ju så att den har nått och bibehåller en hög nivå. Klangen är skön och den rent sångliga förmågan imponerar. Här demonstrerades t ex en effektfull dynamik ( Peterson-Berger) och en genomgående härlig känsla för rytmen. Dessutom textar man hela tiden föredömligt.

Och så är det detta med sångarglädjen. Det är en glädje som inte yttrar sig i skratt - fastän lyckliga leenden stundom kan iakttas- utan mera i hängivenhet, i uppmärksamhet på dirigent och medkorister, och, efter den sista tonen i ett stycke, en lätt salig upprymdhet.

Hans Lundgren har anledning att ta åt sig en stor del av äran!

Vad gäller de enskilda styckena är förstås Peterson-Bergers och Alfvéns de oftast framförda och bäst kända. Mindre ofta sjungna men säkerligen rolig att framföra är Sven-Eric Johanssons sånger, fastän just de fyra till Shakespeare-texter som här stod på programmet är tämligen välkända. De ger prov på tonsättarens mångsidighet och - inte minst - hans lekfullhet, som när han låter det ackompanjerande pianot i en vårlig sång citera (eller parafrasera) Christian Sinding.

Av Gösta Nystroems tre havsvisioner är de båda med texter av Diktonius och Vilhelm Ekelund något deklamatoriska Den tredje, till text av Ebba Lindquist, visar på en mycket större närhet mellan författare och tonsättare.

I direkt anslutning till avdelningen med Nystroem-sånger framförde pianisten Magnus Blom Nystroems "Regrets" från 1924. Det är ett verk som visar tydliga influenser från impressionismens harmonik och Stravinskys rytmik, samtidigt som man nog kunde känna att det var Havsvisionernas tonsättare som skrivit stycket. Magnus Blom framförde verket med fin känsla för nyansrikedomen.

Mycket nöjd

De båda styckena av Peter Lindroth hade texter hämtade från en engelsk diktantologi. Det första stycket "Ö to a mistress dying" var av närmast sakral karaktär och föreföll mig inte vara helt färdigt. Den intrikata stämföringen och nog svårhanterliga rytmen sätter sig säkert med ytterligare framföranden.

Det andra, "Sister awake", förvånade lite. Texten är ljus och glad, men Lindroths musik klingar för mig som en högtidlig hymn; tonspråket känns inte helt adekvat, tycker jag.

Men självklart kallades tonsättaren fram och fick del av bifallet. Tillfrågad efteråt förklarade han sig mycket nöjd med körens sätt att tolka hans musik.

22/1 2001 kl 04:57

Atterbom åter i kyrkan

ÖSTERGÖTLAND

En enda gång talade skalden Atterbom i sin hembygds kyrka, åsbo.

Exakt på dagen av detta tal, 195 år senare, berättades det om denna händelse i samma kyrka.

Nog hade hembygdsvännerna i åsbo, med författaren Göran Bergengren i spetsen, fått till det när den årliga Atterbomaftonen nått fram till dussinet fullt i antal.

Aftonen firas alltid en fredagskväll i januari.

I år sammanföll den med Per Daniel Amadeus Atterboms födelsedag, 19 januari, och den sammanföll också med den dag när han som brådmogen 16-åring predikade i åsbo kyrka 1806.

Den unge diktaren var genom blodsbanden nära förbunden med åsbo kyrka. Fadern, Gabriel Atterbom, var komminister i åsbo, med sin svärfar, prosten, Per Kernell som chef över sig.

"Andligen högfärdig"

Uppenbarligen var det mer detta än någon i tron brinnande ande som fick Per Daniel (Amadeus lade han sig till med som tredjenamn först senare sedan han förälskat sig i Mozarts musik) att äntra predikstolen och tala om bröllopet i Kana.

Vår mesta Atterbomkännare, Elisabet Tykesson, har i sin biografi över Atterbom beskrivit en radikal tonåring som var andligen högfärdig och våldsamt äregirig.

Östgöta kammarkör

Om det var både första och sista gången som Atterbomaftonen firades i kyrkan återstår att se.

Anledningen till att arrangemanget denna gång hade förlagts till kyrkan var egentligen inte detta med predikan.

Den berodde mer på att den 820-åriga helgedomen är den enda lokal i socknen som kan göra rättvisa åt medverkan av en storslagen kör, i detta fall Östgöta kammarkör.

Sång och recitation

Kören sjöng, med Mats åhlund som ackompanjatör, Atterbomstexter som blivit musiksatta, däribland ur operan "Lycksalighetens ö".

Hans Lundgren dirigerade och Christina Larsson var sopransolist.

Mellan körens framträdanden berättade Göran Bergengren på sitt dubbelt naturnära sätt om Atterbom växlat med att sån- gerskan Helena Eriksson reciterade med briljans ur Atterboms "Minnesrunor".

Nästan exakt 200 personer hade sökt sig till kyrkan.

KARL-JOHAN NORÉN

19/1 2001 kl 04:27

Skänningeson hyllas vid Atterbomafton

TONSÄTTAREN Adolf Lindblad föddes i Skänninge för 200 år sen och det jubileet kommer att uppmärksammas på flera sätt, i kväll till exempel i åsbo kyrka på den årliga Atter-bomaftonen.

Adolf Lindblad och Per Amadeus Atterbom umgicks i samma kretsar i Uppsala, och har samarbetat i en rad verk.

Lindblad var för övrigt den första som tonsatte författarens "Lycksalighetens ö".

-- Men vi föredrar Hilding Rosenbergs tonsättning och kommer att framföra ett stycke ur den, säger Hans Lundgren, dirigent för medverkande Östgöta kammarkör.

Adolf Lindblads tonspråk är romantikerns. Det är lätt att skönja påverkan från storheter som Beethoven och Mendelsohn.

-- Vad jag förstår så träffade till och med Adolf Lindblad Mendelsohn under en resa i Tyskland, berättar Hans Lundgren.

Han har inte haft några problem att uppskatta Lindblads romantiska tonspråk. Men texterna . . .

-- De är verkligen högtravande, jag minns att jag som gymnasist kunde uppskatta det högspända hos Stagnelius eller Atterbom, men i dag som vuxen är det svårare. Det handlar verkligen om stora känslor, säger Hans Lundgren med ett litet skratt.

-- å andra sidan så får man ju via dessa texter en viss förståelse för klimatet som den tidens intellektuella levde i.

Hans Lundgren har hittat flera okända tonsättningar av Atterbomtexter via statens musiksamlingar.

-- Petterson-Berger har gjort en väldigt lyrisk och fin tonsättning av "Sommaren kommer". Den sjunger vi förstås. Dessutom bjuder vi på ett uruppförande av Knut Håkanssons "Skördesång", som legat i arkiven i över 70 år.

Medverkar på kvällens Atterbomafton gör också Christina Larsson, sopran, Mats åhlund, piano, och Helena Eriksson, recitation.

8/1 2001

Trettondagen tema i S:t Lars

Trettondagsmusik Medverkande: Östgöta Kammarkör, Östgöta Blåsarkvintett, dirigent Hans Lundgren m fl Plats: S:t Lars kyrka, Linköping

OTTO OLSSON är en av få svenska kompositörer som främst ägnat sig åt kyrkomusik. Här intar hans musik för orgel en central plats.

I hans îAdvents- och julsånger op.33î, som Östgöta kammarkör bjöd på, skönjdes en vacker och livsbejakande, nästan nyromantisk karaktär. Inte sällan for tankarna till Lars-Erik Larssons îFörklädd Gudî. Körens klang var, åtminstone i de första två styckena, homogen och tilltalande. I îNyårspsalmî tilläts dock basarna att bli alltför dominerande på bekostnad av framför allt mellanstämmorna.

Alice Tegnérs barnvisor sjungs allmänt än i våra dagar. Denna afton var dock det första tillfälle undertecknad fick chansen att höra exempel på Alice Tegnérs körmusik, nämligen îTrettondagshymnî. Detta kan man dock vara utan. Överarbetad och skumt îinstrumenteradî, ja till och med ointressant.

Francis Poulenc har ett omisskännligt tonspråk. Han fick till och med en gång under sin levnad epitetet îden störste melodikern sedan Bachî. Kanske något övermaga men Poulencs melodik är onekligen spännande. På samma gång kärv och tonal. Och som vanligt vad gäller Poulencs musik känner man lätt igen sig.

I den första motetten kunde man finna nästan samma tema som han använder i både sin klarinettsonat och i sin konsert för två pianon och orkester. Strunt samma, det är så vackert att det tål att upprepas.

Östgöta kammarkör syntes trivas med tongångarna. det klingade skönt, rent och kristallklart. Kanske blev den sista motetten något för tät och långsam vilket gjorde frassluten tunga. Ett lättare och luftigare tempo parat med en tydligare artikulation hade säkert avhjälpt detta. Som helhet dock en stark upplevelse.

Avslutningsvis bjöds på Anders Öhrwalls îTrettondagsmusikî. Här beledsagades kören av Östgöta Blåsarkvintett, cello, bas och slagverk. Snyggt och vältajmat i både kör och ensemble. Att sedan Öhrwalls olika kompositioner i många fall är mer än lovligt hurtiga är en helt annan historia.

4/1 2001 kl 04:27

Vuxen körmusik av Alice Tegnér

EFTER EN succéfylld comeback i höstas har Östgöta kammarkör varit flitig på de östgötska scenerna. Nu inleder kören det nya året med "Musik på trettondagen". Det blir två konserter -- en i Charlottenborgkyrkan i Motala och en i Sankt Lars kyrka i Linköping.

Kören är denna gång förstärkt av Östgöta Blåsarkvintett som i sin tur är förstärkt med cello, kontrabas, flöjt och slagverk. Detta för att kören ska kunna framföra Anders Öhrwalls Trettondagsmusik. Ett verk som inte framförs alltför ofta.

Lokalanknytning

-- Jag har ingen direkt koll på vad andra dirigenter sysslar med, men jag tror inte att det är särskilt vanligt, säger Director musices Hans Lundgren, som som vanligt dirigerar kammarkören.

Verket har lokal anknytning, eftersom Anders Öhrwall tonsatt texter skrivna 1635 av en biskop Olofsson från Linköping.

-- Det är något slags gammalt julspel, berättar Hans Lundgren.

Publiken kommer också att få höra Francis Poulencs julmotetter och en trettondagskonsert för piano och kör av Alice Tegnér, som annars är mest känd för sin barnviseskatt.

Inte bara barnvisor

-- De senaste 20 åren har man kommit på att hon skrev en förskräcklig massa annat, och så har jag rotat fram det här stycket. Hon förknippas alltid med barnvisor, men hon var en mycket aktiv och aktad körkompositör, säger Hans Lundgren.

I höstas kom Östgöta kammarkör tillbaka efter ett års uppehåll på grund av pengabrist. Hans Lundgren är mer än nöjd med hösten och vintern.

-- Det har varit väldigt trevligt, och det här kommer att bli en fantastiskt bra kör. Medlemmarna läser in musiken hemma, och det är ett ovanligt men kul sätt att jobba på.

4/1 2001 kl 04:27

Atterbom hyllas

ROMANTIKERN Per Daniel Amadeus Atterbom hyllas varje år i åsbo, skaldens födelsesocken.

Den 19 januari kommer Östgöta Kammarkör under ledning av Hans Lundgren att framföra ett antal tonsatta Atterbomtexter. Tonsättningar av Alice Tegnér, Wilhelm Peterson-Berger, Hilding Rosenberg m fl.

Medverkar gör också Christina Larsson, sopran och Mats åhlund, piano. Helena Eriksson läser ur Atterboms hembygdsepos "Minnesrunor". Presentatör är författaren Göran Bergengren.

Konserten äger rum i åsbo medeltidskyrka.