Svensk lärarutbildning är bra
En stor majoritet av nyutexaminerade lärare är nöjda med sin utbildning. Det är hög tid att politikerna slutar skälla på utbildningen och i stället tar krafttag för att göra läraryrket mer attraktivt, skriver Karin Mårdsjö Blume, dekan inom Utbildningsvetenskap, LiU och Mats Tegmark, Lärarutbildningskonventet, i denna debattartikel i Svenska Dagbladet den 2 maj.
Lärarutbildningen förtjänar inte det dåliga rykte som den alltjämt ges i den offentliga debatten. En nyligen genomförd undersökning visar att en övervägande majoritet av de verksamma lärare som tog examen 2008 och 2009 är nöjda med sin utbildning. Åtta av tio skulle rekommendera andra att studera till lärare på samma lärosäte som de själva. Att lärarutbildningen är landets ”mest utskällda utbildning”, för att citera en skolpolitiker i en nyligen genomförd radiodebatt, säger alltså mer om tillståndet på debatten än på själva utbildningen.
Trots att Högskoleverkets bedömargrupper (med experter från de nordiska länderna) har kvalitetsgranskat och godkänt de 28 lärosäten som i dag bedriver lärarutbildning, fortsätter den allmänna opinionen, med vissa skolpolitiker i spetsen, att underkänna oss. Lärarutbildningens dåliga rykte saknar inte bara vetenskaplig grund, det är också kontraproduktivt eftersom det får ännu färre studenter att välja läraryrket, vilket i sin tur leder till färre behöriga lärare i våra svenska skolor.
För att själva ta reda på vad våra utexaminerade alumner tycker om våra utbildningar efter att de hunnit arbeta i två år har 25 lärosäten gått samman och genomfört två omfattande enkätundersökningar. Enkäterna, som är ett led i lärosätenas egna och gemensamma kvalitetsutveckling, har skickats till samtliga lärare som tog examen under läsåren 2007–2009, drygt 18000 alumner.
Av de 60 procent som besvarade enkäterna tycker en klar majoritet (7 av 10) att deras lärarutbildning har gett dem goda kunskaper om såväl barns/ungdomars lärande som i de ämnen som ingick i utbildningen. En klar majoritet anser att deras lärarutbildning har gett dem förmågan att ta till sig ny kunskap och integrera den i undervisningen.
Mest nöjda av allt är alumnerna med att deras utbildning har gett dem förmågan att använda vetenskaplig metodik och ett vetenskapligt förhållningssätt, liksom att agera självständigt och med ett prövande förhållningssätt, vilket måste anses vara själva kärnan i en akademisk professionsutbildning.
Enkätsvaren visar att Sveriges lärarutbildningar håller en hög akademisk nivå. Men framför allt är enkätundersökningen ett bevis på att lärarutbildningarna själva tar ansvar för sin egen kvalitetsutveckling. Vi vädjar därför till dagens och morgondagens skolpolitiker, oavsett politisk färg, att låta landets lärarutbildningar få arbetsro och förutsättningar att driva kvalitetsutvecklingen vidare i samverkan med lärarprofessionen och landets skolor.
I stället för fler reformer inom skola och lärarutbildning, behövs utökade satsningar på utbildningsvetenskaplig forskning så att landets lärosäten kan utbilda och fortbilda lärare för en skola på vetenskaplig grund. I stället för att fortsätta att skylla på lärarutbildningen och varandra bör stat och kommun, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, politiker och tjänstemän arbeta gemensamt för att så snabbt som möjligt komma tillrätta med de verkliga problemen i dagens svenska skola: att alltför många lärare undervisar i ämnen och inom verksamheter där de saknar behörighet, och att alltför få av dagens unga väljer läraryrket.
Problemet är inte att dagens lärare har fått en bristfällig utbildning, utan att för få lärare har utbildats. Att utbildningen är attraktiv vet vi från våra enkätundersökningar.
Det som inte lockar tillräckligt många är läraryrkets villkor. Från Lärarförbundets nyligen publicerade rapport "Varifrån ska alla nya lärare komma?" vet vi att det är lönenivån, arbetsmiljön och karriärmöjligheterna som får dagens unga att göra andra yrkesval.
Fortsatta statliga satsningar som Lärarlyftet, Förskolelyftet och Val (Vidareutbildning av lärare utan examen) är nödvändiga för att se till att dagens lärarkår blir behörig i sina respektive verksamheter och ämnen. Men för att få till det verkliga lyftet i den svenska skolan räcker det inte med reparationer i efterhand, vi måste kunna motivera betydligt fler av dagens unga att välja läraryrket så att ingen av morgondagens elever ska behöva undervisas av obehöriga lärare.
När vi nu har å ena sidan en bra lärarutbildning, med hög akademisk nivå och nöjda studenter, och å andra sidan ett växande behov av behöriga lärare, är det hög tid att landets skolpolitiker, på statlig såväl som kommunal nivå, tar ett gemensamt ansvar för att göra vårt lands viktigaste yrke mer attraktivt. Genom att ge läraryrket det värde det förtjänar kan vi gemensamt säkerställa att vi får en stark lärarkår som kan lyfta elevernas resultat.
Karin Mårdsjö Blume
Dekan inom utbildningsvetenskap vid Linköpings universitet och ordförande Lärarutbildningskonventet
Mats Tegmark
Utvecklingsledare för lärarutbildningen vid Högskolan Dalarna och vice ordförande Lärarutbildningskonventet
2012-05-02
Kommentera artikeln:
Om du inte redan är inloggad på LiU kommer du att behöva godkänna/aktivera de inlägg du skriver via ett email som skickas till den adress du anger.
Skriv nytt inlägghttp://www.dagensskola.se/kronikor/otydliga-fragor-nar-lararhogskolorna-ska-utvardera-verksamheten-froken-anar-ugglor-i-mossen
så tycker jag att det är ganska anmärkningsvärt.
I princip alla som söker sig till lärarprogrammen runt om i landet idag kommer in vilket betyder att urvalet på vilka som får läsa till lärare är nästintill obefintligt. Att då åtta av tio sedan är nöjda med sin utbildning säger ingenting om kvalitén på utbildningen då kvalitén ligger i hur kompetenta de lärare som kommer ut är. Dessa åtta av tio personers egna personliga åsikt om programmet bör inte få vara måttstocken för hur bra eller dålig svensk lärarutbildning är utan det syns på arbetet som sedan görs ute i verksamheten.
Av mina sex terminer på lärarprogrammet har en varit av okej standard och under alla de andra har nivån på undervisningen varit oroande låg. En person som gått samma utbildning som jag och säger att den är nöjd är för mig oförklarligt.
Menar de allvar? I så fall är det ju närmast genant.
Nog för att man kan få reda på mycket nyttigt genom att fråga alumner, men den där utsagan säger väl snarare något om den akademiska nivån hos artikelförfattarna än något annat...
Tyck till!
Kommentera gärna debattinlägget i kommentarsfältet efter texten.
Sidansvarig:
webbredaktionen@info.liu.se
Senast uppdaterad: 2012-05-02

