Replik till Ulf Sandström: "Häpnadsväckande naivitet"

Naivt och felaktigt. Så karakteriserar Elisabeth Sundin Ulf Sandströms replik på hennes och Carin Holmqvists debattartikel om hur kravet på att publicera forskningsresultat i engelskspråkiga tidskrifter riskerar urholka, förytliga och fragmentisera forskningen.

Carin Holmquist och jag har av många fått synnerligen positiv respons på vår artikel i Nordiske OrganisasjonsStudier och också efter referatet i LiU-Nytt. De som hör av sig uppskattar att vi bidrar till debatten i den för oss ”universitetsmänniskor” centrala frågan om hur forskningens kvalitet ska garanteras och våra resultat spridas. Av det skälet uppskattar jag att docent Ulf Sandström också finner ämnet tillräckligt intressant för att skriva en replik. Med en del av det han skriver sympatiserar jag medan annat förefaller, för att låna hans egna ord, ”vara gripna ur luften” eller är ”sammanblandningar och vanföreställningar”. Jag har inte för avsikt att ta upp alla dessa ”sammanblandningar och vanföreställningar” utan nöjer mig här med några som jag ser som så allvarliga att de inte kan förbli oemotsagda. Något av det jag utelämnar återfinns i min medförfattares, professor Carin Holmquists, inlägg.

Låt mig dock börja med att uttrycka min stora förvåning över att Ulf Sandström inleder sin artikel med att Nordiske OrganisasjonsStudier som vi publicerat artikeln i ”inte är lätt att komma åt”. Det är ett besynnerligt påstående av en person som bygger sin karriär på att behärska tidskriftssystemet! Sandström hade bara behövt ta kontakt med Linköpings universitetsbibliotek. Där finns den. Eller med biblioteket vid Handelshögskolan eller Stockholms universitet, där den också finns.

Ulf Sandström beskriver med en häpnadsväckande naivitet referee-systemet och citeringsräknandet. Han verkar vara obekant med den allvarliga vändning det framväxande publish or perish-systemet har för forskningens kvalitet. Inte heller tycks han känna till de strategier och den handel som utvecklats för att lura det system som Sandström lever på att mäta.  Han ser inte att det växande antalet tidskrifter är ett tecken på en fragmentisering som kan vara särskilt olycklig för samhälleliga frågeställningar. Han förefaller obekant med den diskussion som förs i dessa frågor i den internationella forskarvärlden, en diskussion som intensifierats de senaste åren.

Den naivitet som Ulf Sandström visar avseende tidskrifterna visar han också avseende böcker – fast tvärtom så att säga. Han verkar tro att avhandlingar som är monografier inte granskas, och att forskare publicerar sina resultat i bokform utan föregående vetenskaplig granskning. Sandströms uppfattning är, kort skrivet, felaktig.

I ett avsnitt ger Ulf Sandström ämnet företagsekonomi en särskild känga. Hans utfall är förmodligen motiverat av att den artikel han sett ett referat av är skriven av två professorer i företagsekonomi. Vi vill därför erinra om att vår oro och våra iakttagelser gäller hela samhällsvetenskapen, inte särskilt vårt eget ämne.

Till slut: Den samhällsvetenskapliga forskningens resultat behöver spridas genom flera typer av produkter, dvs. vetenskapliga böcker och tidskrifter, i populärvetenskapliga sammanhang, och både på engelska och på forskarens modersmål. Inom samhällsvetenskaperna bör doktorander gärna först skriva en monografi för att lära sig hantera komplexitet – men sedan publicera artiklar för en internationell publik. 

Elisabeth Sundin
Professor, IEI
elisabeth.sundin@liu.se