Orimligt att studenter får leva långt under "skälig levnadsnivå"

Jag träffade Kristina av en slump. Hon hade precis hoppat av sjuksköterskeutbildningen efter sin andra termin. "Ekonomin går inte ihop. Jag har inte råd att vara student längre! Jag slutar av ekonomiska skäl."

Kristina är ett extremfall. Erik, en av mina kompisar, pluggar fortfarande men måste jobba extra för att klara hyran av studentlägenheten. Var annan helg har han vårdnaden om sin 3-åring och tycker att de kan behöva 29 kvadrat att röra sig på. Det är lite svårt att få tiden att räcka till, men det gäller ju bara fem-sex år av hans liv så det måste gå!

Själv har jag fått pengar av mamma för att dryga ut kassan. Det är jag inte ensam om. DN skrev nyligen om Studentbarometern, en undersökning bland drygt 9000 studenter som visar att var tredje student får bidrag av sina föräldrar. Det är bittert att inte vara sin egen, men jag ligger ändå bra till jämfört med två av mina bekanta. För dem är lösningen att vända sig till Sociala förvaltningen.

Det finns en uttalad önskan från politiker och näringsliv att människor ska utbilda sig och bidra till Sverige som kunskapsnation. Inte minst har det betydelse för regional tillväxt och utveckling. Men en önskan om att människor under fyra-sex år ska ägna sig åt studier måste följas av rimliga förutsättningar för att kunna studera!

Studietiden är ingen kristid, det är en medveten del av mitt liv. Jag väljer bort att arbeta för att skaffa mig en högre kompetens som min framtida arbetsgivare kommer att nyttja. Jag skaffar mig en bildning som kommer samhället till gagn. Jag är en del av kunskapsnationen!

Ändå innebär studiemedel att leva långt under "Kostnader för en skälig levnadsnivå", dvs socialbidragsnormen. Det betyder att studenter per definition är fattiga och har svårt att klara sig utan hjälp från familjen eller genom att arbeta utöver sina heltidsstudier.

För mig är det självklart att studiemedlet måste höjas till en skälig nivå. Socialminister Berit Andnor lägger fattigdomsribban vid 8300 kr i månaden. www.höjstudiemedlet.nu!

Ola J. Hedin, student på internationell ekonomi
2006 05 24

Kommentarer

Det beror på hur man är van att leva

Tack för alla påpekanden. Det har givit en viss klarhet i frågan.

Jag kan förstå att ensamstående föräldrar med flera barn har det svårt som studenter. Jag trodde nog inte att det var speciellt vanligt, men jag är ju främst bekant med tekfak, det kanske är vanligare på filfak?

Angående dagis, är inte det gratis för studerande (i Linköping)? Den uppgiften har jag fått, men det kanske är fel?

Angående "Det blir bara 1500 kvar". Om du inte går till tandläkaren varje månad, eller läkaren (för vissa är det kanske värre), så låter det inte så lite. Vi lägger ca 1000 på mat i månaden (för båda) och jag spenderar inte mycket mer än 500 på kläder och telefon. Men det beror ju på hur man är van att leva, jag är ju trots allt smålänning som vissa skulle poängtera =)

Sen måste jag påpeka att vi faktiskt betalar TV-licens!

Mikael Lindsten
2006 06 13

Inte bra med får låga studielån

Ang. "Vi får pengar över".

Om man som artikelförfattaren skriver tittar på "www.höjstudiemedlet.nu" så hittar man en budget. Sedan kan man själv fundera på vad som kostar resp inte kostar för en del.

Betalar man inte TV-licens så kapar man en del kostnader. Vissa har mer eller mindre kostsamma medicinska problem som typ astma allergier eller synproblem mm. (Högkostnadsskyddet för medicin är 1800 per år om jag inte är felinformerad) En del går till tandläkaren medan andra väljer att avstå. Vill man dessutom sporta lite på fritiden, vilket alla hälsoutredningar tyder på att man bör, så kostar det också pengar. Resor till och från hemorten tycker nog de flesta är självklart en till två ggr per år. Detta kostar mycket olika beroende på vilken landsända man är uppväxt i.

Notera även att man inte under de senaste 5-10 åren har kunnat räkna med ett schysst sommarjobb varje år. Vissa har kanske kontakter eller har råkat få ett sommarjobb som går att komma tillbaka till från år till år. Andra har ytterst svårt för detta. Pengarna man får från CSN skall alltså vara helförsörjande, åtminstone under terminstiderna. I skarven runt Jul/Nyår samt det stora glappet under sommaren får man i värsta fall helt enkelt åka hem till föräldrarna och snylta om man kan.

Andra saker som skiljer mellan olika studenter är vad man hade med sig hemifrån. Vissa fick kanske en stereo, tv, rullskridskor, mini-servis mm. när man bodde hemma. Alla har inte föräldrar som kan betala för detta och måste helt enkelt köpa allt sådant för egna pengar under studietiden.

Man får inte glömma att det av tradition i Sverige är så att studenterna ska klara sig själva. När man jämför siffror mellan olika länder så glömmer man nämligen ofta att man i vissa länder förväntar sig hjälp hemifrån.

Den springande punkten är dock följande: 1998 tog vi på LiU in ca 180 Y-studenter. Då var det kö. 2006 har vi svårt att få in studenter så det räcker till 120 platser och så ser det ut på alla linjer/program. I en tid när framtiden inte verkar särskilt ljus för de blivande akademikerna måste samhället göra något för att det inte ska bli stora glapp på arbetsmarknaden när det vänder. Att ha en orimligt låg nivå studielånen känns då inte särskilt smart.

Per Öberg, ISY
2006 06 09

Stor skillnad leva ensam

"Jag undrar ofta hur det kommer sig att ekvationen inte går ihop för vissa medan andra har marginaler?"

Jag ska ge dig några exempel

1) hyran - inte alla kan få tag i en billig lägenhet
2) Flertalet studenter på universiteten idag är äldre, många ensamstående föräldrar, med fler barn i ett.
3) Fler barn = större lägenhet vilket ger högre hyra
4) Har du barn och studerar behöver barnen omsorg lika mycket som de behöver om du arbetar. En dagisplats kostar i runda tal runt 1500-1800 i månaden. Har du fler barn så plussas det på.
5) Enpersonshushåll kan vara dyrare än två personshushåll (finns statistik och forskning kring detta) ffa i matväg

Du skriver också att du inte har en onormal låg hyra, jag tycker däremot att 5000 i månaden är lågt.

Ni har dessutom TVÅ inkomster, även om hon har studieuppehåll så måste hon få ett minibelopp av föräldrapenningen. Till det kommer även ett barnbidrag på 1050 i månaden.

Så det är med andra ord en stor skillnad på att leva ensam med en studiepenning kring 6.500 och ha en månadshyra runt ex 3.500. Det blir bara 1500 kvar. Lägg sedan till mat, kläder, telefon, tandläkare, el, läkarbesök etc så har denne hamnat på minus flera gånger om.

Det ÄR redan befäst att studenter som läser på univ går back varje månad så ekvationen går inte ihop - inte enbart på studelån! Vänta sedan tills Ert barn passerat ett år så får du en försmak om vad ett barn kommer att kosta...

Lena
2006 06 08

Vi får pengar över

Visserligen är situationen olika för oss alla, men var finns de stora skillnaderna?

Jag och min sambo är studenter båda två och vi har en två månader gammal son. Visst, han kostar inte så mycket än men inte blir det billigare, och sambon har dessutom studieuppehåll. Ändå har vi inga problem med ekonomin och har inte haft under tidigare år heller. Vi betalar strax under 5000 i hyra, vilket inte är onormalt lågt och nästan varje månad har vi pengar över. Inget extraknäck, bara sommarjobb, studiemedel och bostadsbidrag, och numera barnbidrag och föräldrapenning.

Jag undrar ofta hur det kommer sig att ekvationen inte går ihop för vissa medan andra har marginaler?

Mikael Lindsten
2006 06 01