Svenskt Näringslivs siffror måste ifrågasättas

Dagen då en ny grupp studenter gjort ett av sina livs mest avgörande val har nyligen passerat: Sitt val av högskoleutbildning.
Jag när en förhoppning om att de inte stött sig på Svenskt Näringslivs (SN) rapport ”Högskolekvalitet” med tillhörande hemsida för att göra sina val.

Denna rapport har nämnts, kommenterats, och i någon mån debatterats i flertalet rikstäckande media. SN har, baserat på siffrorna i rapporten, kunnat försvara sig väl mot de ifrågasättanden om bland annat hur etablering, samverkan och livslöneutveckling ser ut. Problemet är att ingen direkt har ifrågasatt själva siffrorna.

Låt mig slå fast tre saker som jag är övertygad om är okontroversiella:
1) Om man för en viss bransch i en medelstor kommun skulle slå samman siffrorna över antalet anställda, och sedan presenterade genomsnittet av detta för varje enskilt företag i den branschen har lika många anställda så skulle detta betraktas som oärligt och rentav falskt. Företag A har fem anställda och företag B har femton; de har inte båda två tio.
2) Om man för en medelstor kommuns samtliga gymnasieskolors Samhällsvetarprogram skulle räkna ut medelvärde på betyg, och sedan presentera detta som varje enskilt programs resultat, så skulle även det betraktas som oärligt och falskt. Den ena skolan kan ha snitt på 18,8 och den andra på 12,6; de har inte båda två ett snitt på 15,7
3) Om man i en viss bransch skulle ta ett genomsnitt på pensionsavgångar, och sedan presentera det som att varje enskilt företag kommer att ha tio personer som går i pension kommande år skulle den siffran bli väldigt missvisande för ett nystartat företag där ingen person är äldre än 45.

Detta är dock exakt det sätt på vilket Svenskt Näringsliv presenterar olika utbildningsprogram: De redovisar huvudområden i klump, och i flertalet fall dessutom fel huvudområden, men presenterar det som siffror för varje enskilt program. Då jag är verksam vid Linköpings universitet är det enkelt för mig att se hur snett detta blir i flertalet exempel.

Vi har vid Linköpings universitet ett flertal utbildningar med huvudområdet Elektroteknik på avancerad nivå som examensämne. Det gäller huvudsakligen två civilingenjörsprogram - Elektronikdesign (ED) samt Teknisk fysik och elektroteknik (Y), inklusive internationell inriktning (Yi). Även ett par andra program har det examensämnet som möjlighet – med helt olika innehåll i huvudämnet. Under den tidsperiod senaste mätningen gjordes var det sammanlagt 51 personer som tog ut examen på denna nivå med detta huvudämne.

Märkligt nog verkar det har varit 51 personer för varje enskilt program, enligt Svenskt Näringsliv. Det vore naturligtvis en mycket god prestation av Linköpings universitet att examinera sammanlagt över 150 studenter från tre program, varav två inte ens antar så många som 50 per år.

En annan mycket märklig konsekvens av detta att redovisa huvudområden är att program, för vilka det är obligatoriskt med ett års utlandsstudier för att få ut sin examen, – där Teknisk fysik internationell inriktning är en – är det uppenbarligen ändå bara 27% som har gjort det.

Detta är dock inte den märkligaste konsekvensen av att redovisa huvudområden, utan den utmärkelsen går istället till att Svenskt Näringsliv lyckats få fram siffror på personer som examinerats från program där ingen ännu tagit ut en examen, helt enkelt för att programmen är såpass nya. Det ena av dessa program har SN även lyft fram som ett gott exempel (Flygtrafik och logistik), med första antagning hösten 2010. Studenterna på detta program är nu inne på sitt andra av tre år. Även för programmet civilingenjör i medicinsk teknik, som även det startade 2010, har SN lyckats få fram examinerade ifrån även om studenterna där nu är inne på sitt andra av fem år.

Varje utbildningsprogram har en egen examenskod. Det är denna, och inte huvudområdet, som Högskolekvalitet måste redovisa om de vill ge rätta siffror. En redovisning av detta skulle mycket väl kunna kullkasta en stor del av resonemangen i hur Svenskt Näringsliv presenterar konsekvensen av bland annat samarbete eller brist på samarbete med avnämare. Det blir dessutom en redovisning av verkliga fakta, istället för en presentation av ett uppenbart missvisande genomsnitt.

Variablerna som redovisas i undersökningen Högskolekvalitet kan mycket väl vara relevanta, men om det inte är korrekta siffror i korrelation till dessa variabler faller hela undersökningen!

Robert Nordman
Studievägledare, Linköpings universitet

2012-04-19

(Inlägget har tidigare publicerats på Newsmill)