Inget system är perfekt

Kommentar till Hanna Roysons inlägg.

Jag håller med föregående talare Hanna Royson om att Anna Stjärnhööks exempel är olyckligt men inte särskilt representativt. Jag vill även vara fräck nog att ifrågasätta kandidatens erfarenhet av intervjuantagna studenter då intervjuantagningen togs bort för sju terminer sedan.

Jag har precis tagit examen och har under min tid sett både utmärkta som hårresande exempel på studenter från samtliga urvalsgrupper.

Utifrån Björn Bergdahls artikel kan man framför allt utläsa att olika intagningsmetoder gynnar olika grupper. Innan man svarar på frågan om vilken som är bäst måste man svara på vad man vill mäta. Är det studieresultat, avklarade tentor, färre avhopp eller det mycket subjektiva och svåra ordet "lämplighet"?

Vad är det för läkare man vill få fram? En empatisk distriktsläkare som sjunger i Missionskyrkans kör, en bitter ortoped eller en nördig mikrobiolog?

Då yrket är krävande men mångfacetterat, vore det inte bäst om man även i fortsättningen har flera vägar in på utbildningen (Till exempel en betygs- en högskoleprovs- och en intervjukvot)och därigenom får en mer hetrogen studiepopulation?

Ytterligare argument för en blandad intagning är att könsfördelninen bör hållas så jämn som möjligt och att studenter med längre/annan yrkes/livserfarenhet vågar bryta upp och söka in på utbildningen. Jag kom själv in på högskoleprovet men det var möjligheten att komma in på intervju som gjorde att jag vid 25 års ålder "vågade" ta steget och byta karriär.

Oavsett hur man ställer upp sina intagningskriterier är det viktigt att man har ett avskiljandeinstrument. Detta finns knappt idag och det är i princip bara studenter som inte klarar tentorna som inte fullgör utbildningen. Man kan alltså vara såväl psykotisk som sexualbrottsling och fullgöra sin utbildning.

Min förhoppning om framtiden är att det fortsättningsvis skall finnas fler vägar än betyg in på läkarutbildningen men att man genom väl genomtänkta urvalsinstrument och vid behov avskiljande garanterar att studenten kommer ut som en "lämplig" läkare. Oavsett om man är en empatisk distriktsläkare, bitter ortoped eller nördig mikrobiolog!

Max Bergkvist, underläkare på ortopedkliniken
20070222

Betyg hindrar inte osympatiska att komma in

Kommentar till Anna Stjärnhöks inlägg

Jag beklagar att du uppenbarligen har haft väldigt tråkiga möten med personer som kommit in på intervju. Att därmed generalisera och tycka att man inte ska återinföra intervjuantagningen tycker jag är ett stort steg.

Ett antagningssystem som bygger på gymnasiebetyg och högskoleprov gynnar, så vitt jag vet, inte en mer heterogen studentpopulation på läkarprogrammet. Det är väl även så att de som kommer från de klasser i samhället med mer pengar även har lättare att göra bra ifrån sig redan i gymnasiet? En väl utformad intervjumetod torde väl snarare öka möjligheterna för en större grupp människor att komma in?

Det kommer nog tyvärr alltid finnas en viss procent personer som inte är lämpliga blivande läkare på läkarprogrammet, men jag tror att de kommer finnas där vare sig det finns intervjuer eller inte. Nu var ju den person du träffat uppenbarligen en väldigt osympatisk människa, men sådana kommer nog in på betyg också. Fast då kanske det är mer ok?

Skall inte sticka under stol med att jag själv kom in på intervju, men trots detta tror jag mig bli en sympatisk, empatisk och bra läkare. Har även många vänner som kom in på samma sätt och jag kan inte tänka mig några mer lämpliga doktorer. Likväl som mina vänner som kom in på betyg!

Med förhoppning om att du har mer tur med dina "intervjumöten" i framtiden!

Hanna Royson T11

Intervjuantagning gagnar de som vet att göra gott intryck

Jag är emot att intervjuantagningen införs igen. Jag har nämligen gått ett år på läkarlinjen, och jag träffade då några som hade kommit in på intervju. I något fall så var personen verkligen lämplig att bli läkare, men i flera fall så var personerna snarare mer olämpliga än andra studenter.

Det handlade om personer som kom från en bakgrund som lärt dem självförtroende, smidighet och ett trevligt uppträdande när det passade dem själva. Men dessa personer hade samtidigt helt otroliga fördomar, och en negativ attityd mot vissa grupper av människor i samhället.

Exempel på detta var en kille som berättade att hans föräldrar hade köpt en bostadsrätt åt honom för att han inte skulle behöva bo i "ghettot" (d.v.s. studentbostadsområdena i Ryd eller Skäggetorp där många låginkomsttagare bor). Han ansåg även att ekonomin skulle avgöra vilka som skulle få adoptera, att människor över en viss ålder inte skulle antas till läkarutbildningen, för "de som kommer från rätt klass går raka vägen", att patienterna inte ska ha något inflytande över sin behandling för att "de fattar inget ändå, det är läkaren som är experten", att sjuksköterskor är "tio steg efter i huvudet" och att läkare med vissa specialiteter (bl.a. allmänmedicin) är mindre värda än andra.

Om man inför intervjuer igen, så är jag rädd att det kommer att bli fler studenter av denna typ, p.g.a. att det är just de som kommer från överklasshem som vid en intervjusituation vet hur de ska göra det bästa intrycket på intervjuarna.

Anna Stjärnhök, student
20070212

Vem är bäst lämpad att bli läkare?

Urvalsproblem. Bakgrunden är att söktrycket till svenska läkarutbildningar dessbättre är högt, men man kan ifrågasätta om vi med nuvarande system väljer de studenter som har bäst förutsättningar och om studenterna behandlas korrekt i denna process. Läkaryrket har många dimensioner, varför frågan inte är enkel. Från politiskt håll önskas fler studerande från hem utan studietraditioner och med ickesvensk bakgrund till högre utbildning. Flera chanser till studieplats ges genom högskoleprov och särskilda antagningar. Det aktuella problemet är att målrelaterade gymnasiebetyg i fyra steg och möjlighet att läsa upp betyg gjort detta urvalsinstrument ytterst trubbigt.

Urvalsproblem finns även i andra länder. Det finns exempel på kvotering av minoritetsgrupper och inslag av lottning bland behöriga sökande. Urvalsituationen i Storbritannien har 2005 diskuterats i en artikel i BMJ av McManus och medarbetare (1). Även där är skolbetygen otillräckliga då många studenter har höga betyg. Det finns en rad andra tester, som används av vissa brittiska läkarutbildningar. Författarna går igenom olika metoders möjlighet att prediktera studieresultat. Bäst lyckas skolbetygen som speglar studieframgång över en längre tid. Goda betyg korrelerar inte starkt med test som bara mäter intellektuell kapacitet men bättre med test som mäter kunskaper och resonemang i för utbildningen relevanta ämnen.

I Sverige finns ett stort material om skolbetygens och högskoleprovets effekter på antagning och studieresultat vid läkarutbildning (2). Betygen gynnar kvinnor och ger också ökad andel studerande med föräldrar utan akademisk utbildning och med invandrarbakgrund jämfört med högskoleprovet, som gynnar män och högre samhällsklasser. Betygen är bäst att prediktera studieresultat, men skillnaderna är små. Med endast betygen godkänd och icke godkänd är detta ett grovt mått.

Särskild antagning. Försök med särskild antagning för del av studieplatserna startade vid Hälsouniversitetet (HU) och KI 1991-92, men avslutats vid HU 2004. Umeå startade med sådan antagning 1996. Det första steget i urvalet är avgörande (3). KI:s metod bygger på högskoleprovet samt två intervjuer. Detta gynnar män och sökande från högre samhällsklasser. Linköpings förfarande med gymnasiebetyg som urvalsgrund i den första utformningen samt uppsats och intervju gynnade också män, men minskade den sociala snedrekryteringen något. När HU senare utgick från högskoleprov och intervju gynnades samma grupper som vid KI. Skillnaderna i studieresultat är små mellan olika antagningsgrupper. Positiva effekter och färre avbrott har rapporterats för särskild antagning (4, 5), men erfarenheterna från HU blev senare de motsatta.

Umeå tar f.n. in två tredjedelar av studenterna genom särskild antagning. Den bygger på högskoleprovet med tillägg av poäng (0.2) för högsta gymnasiebetyg i tre för utbildningen viktiga ämnen samt för tre års arbetslivserfarenhet eller vårdutbildning och ett års yrkesverksamhet (0.1). En intervju ger sedan 0, 1 eller 1,01 p, där 1 är standard. Momentet synes därför främst ha psykologisk betydelse; man vill träffa ”sina” studenter. Från hösten 2007 får 20% av platserna vid läkarutbildningar reserveras för alternativt urval. Detta kan stimulera till fler modeller av särskild antagning.

Personlig lämplighet är svår att mäta. Det finns givetvis viktiga kvaliteter som inte mäts med kognitiva urvalsformer. Intervjuer har stor användning internationellt, men de metodologiska begränsningarna är betydande. Detta kan minskas med ett strukturerat förfarande (6), men problemet med komplex organisation och höga kostnader kvarstår. McManus och medarbetare tar upp möjligheten att lägga till ett test för att mäta relevanta personlighetsfaktorer, men något sådant validerat instrument finns inte. Vid Högskoleverket pågår utveckling av ett gemensamt antagningstest för alla vårdutbildningar.. Provet avses mäta kunskaper i relevanta ämnen samt färdigheter i kommunikation och vara ett alternativ till befintliga antagningsvägar. Lämplighet kan kanske mätas med ett sådant test efter en valideringsprocess, men frågan är om vårdområdet är så homogent att testet ensamt kan vara grunden för urval. Min tveksamhet till testet beror också på att man knappast kan begära mogna studenter redan vid studiernas start. Det är läkarutbildningarnas ansvar att ge förutsättningar för att uppnå personlig mognad och ett professionellt förhållningssätt.

På väg mot en relevant och rättvis antagning? Skolbetyg verkar trots svagheter vara det vara den bästa urvalsmetoden. McManus och medarbetare konstaterar att ”future behaviour is best predicted by past behaviour”. Vikten av goda förkunskaper för framgång i läkarstudierna betonas. I Storbritannien skulle urvalet underlättas av ytterligare steg i skolbetygen (A+ och A++) (1). Med en ny gymnasieskola i Sverige från 2007 införs en gymnasieexamen med sammanfattande ämnesbetyg. Taktival motverkas genom att högre matematikkurser och utländska språk utöver engelska ger s.k. meritpoäng. Beslut finns också om att öka kvoten för direktövergång på gymnasiebetyg och att sökande med kompletterade betyg skall läggas i en proportionellt mindre kvotgrupp.

Frågan är om dessa åtgärder tillräckligt skärper betygen som urvalsinstrument och minskar problematiken med lottning. Den centrala lottning som görs sedan vt 06 leder också till att studenter mindre ofta kommer in på sina förstahandsval, vilket utöver sociala problem är en nackdel då utbildningsorterna har olika profiler. Allt detta leder till en betydande turbulens vid studiestarten. Studenter gör också ny ansökning till utbildningen efter en termin i hopp om att lottas till ”rätt” studieort med ökad frekvens av tidiga avbrott som följd. Mot den bakgrunden har särskild antagning en klar fördel. Studenten väljer universitet och universitetet väljer studenten, vilket skapar en ömsesidighet redan från studiestarten.

Det borde vara tillåtet att vikta gymnasiebetyg i större utsträckning än som beskrivs ovan och även att addera detta till resultat på högskoleprov och ett eventuellt centralt eller lokalt antagningstest för att få en mera allsidig bild av sökande. Många faktorer påverkar sedan hur det går för studenterna i den fortsatta karriären. Denna intressanta fråga är föga studerad.

Björn Bergdahl, professor i internmedicin, Institutionen för medicin och vård, Hälsouniversitetet
2006-10-13

Inlägget har tidigare publicerats i Läkartidningen (103:2613-4, 2006).


Referenser

1. McManus IC, Powis DA, Wakeford R, Ferguson E, James D, Richards P. Intellectual aptitude tests and a levels for selecting UK school leaver entrants for medical school. BMJ. 2005;331(7516):555-9.

2. Cliffordson, C, Askling B. Different grounds for admission: Its effects on recruitment and achievement in medical education. Scandinavian J of Educational Research, 2006; 50 (1), 45-62.

3. Cliffordson, C. Selection effects on applications and admissions to medical education with regular and step-wise admission procedures. Scandinavian J of Educational Research, 2006; 50(4), 463-482.

4. Areskog N, Holmberg C. Färre avhopp och mindre trassel. Erfarenheter från antagning med intervju till läkarutbildning. Läkartidningen 1996;93:3385-90.

5. Ritzén M, Holm U, Nicolausson M, Söderberg S, Åberg H. Utvärdering av Karolinska institutets nya antagningsformer till läkarutbildningen: PIL-arna klarade sig bäst. Läkartidningen 1999;96:3767-72.

6. Powis D. Select medical students. BMJ. 1998;317(7166):1149-50.