"Stora brister i LiU:s ekonomprogram"

Jag läste artikeln ”LiU-studenter nöjda med sin utbildning” som bl.a. handlar om att ekonomerna vid LiU är så nöjda. Detta resultat finner jag väldigt konstigt. Jag pluggar själv till ekonom på LIU och ser allt för ofta de stora brister som finns på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI).

Det jag och många med mig som vill utomlands har märkt är att våra förfrågningar angående tillgodoräknande av kurser från annat universitet ibland tar upp emot tre veckor att få svar på. Det är INTE ok att det tar så lång tid! Just att få klartecken på vilka kurser som man kan tillgodoräkna sig är väldigt viktigt om man väljer att studera utomlands. Det är bedrövligt att studenter som väljer att göra aktiva val inte kan få snabbare svar på det här.

Många studenter som upptäcker hur bristfällig ekonomutbildningen på LIU är vill byta skola, men det är i stort sett omöjligt. Man tvingas då läsa om en eller två terminer därför att LIU har valt att inte läsa i block vilket andra ekonomutbildningar i Sverige gör.

När det kommer till de valfria kurserna som ska väljas till år tre så har LIU enbart två rena profiler; Finansiering och Redovisning. Vill man inte läsa någon av de profilerna så är man utelämnad åt att välja en massa lösryckta kurser som egentligen inte passar ihop med varandra, undantaget är några marknadsföringskurser. På en informationsstund där studenter ur de högre årskurserna berättade vad de hade valt för kurser, och varför, så uppmanade de och de närvarande lärarna indirekt till att läsa "lökiga" (läs: slappa) kurser för att på så sätt ha tid och ork att plugga till omtentor som man har kvar från tidigare år. Vilka signaler sänder det ut?!

När frågan om kursutbudet på de valfria kurserna dyker upp så kommer det fram att IEI inte har en tanke på vilka av de redan befintliga kurserna nya kurser ska passa med. Hur ska studenter kunna bygga upp en röd tråd i sin profilering ifall skolan inte har tänkt till när de har skapat kurserna?

Vidare så kommer det även fram att IEI säger att B-uppsatsen måste skrivas i större grupper än tidigare år. Detta för att IEI ska klara att finansiera och hitta handledare för det ökande antalet C-uppsatser. Att antalet C-uppsatser ökar tyder på att ekonomstudenterna inte vill göra klart utbildningen som är på fyra år, utan väljer att ta en examen efter tre år.

Den ansvariga för uppsatserna säger att B-uppsatsen prioriteras bort för att man inte kan ta ut en examen på den. Den är enbart till för att man ska lära sig skriva en uppsats på rätt sätt, så att man slipper göra de vanliga nybörjarfelen när man väl skriver en uppsats som man kan ta ut en examen på. Får vi inte möjlighet att lära oss hur uppsatsen ska se ut innan C- eller D-uppsatsen ska skrivas kommer det problemet att komma upp då istället. Det leder garanterat till att kvalitén på examensuppsatsen blir sämre då man enbart skjuter upp problemet.

Det är för mig ett mysterium hur Ekonomprogrammet på LIU anser sig kunna konkurrera med de stora ekonomutbildningarna i Uppsala, Stockholm och Göteborg, när det har så stora brister. Studenterna verkar ha börjat observera det och väljer att korta sin utbildning med ett år.

De ekonomstudenter som blir kvar tiden ut är de som antingen väljer att studera någon av de två profilerna; finansiering eller redovisning, eller de som inte har någon ambition med att skaffa sig en utbildning där de har en tydlig profil i sin examen. I dagens samhälle när det finns ett stort överskott på ekonomer måste man som ekonom ha en tydlig profil.

De studenter som vet vad de vill jobba med i framtiden, och inte väljer att läsa finansiering eller redovisning, väljer istället att studera utomlands, byta skola eller att ta ut examen i förtid för att komma bort från luftslottet, ekonomprogrammet på IEI vid Linköpings Universitet.

Lars, student på ekonomprogrammet

Kommentarer

"Vi vill stärka programtanken"

Tack för ditt inlägg och tråkigt att höra att du inte är nöjd med ekonomutbildningen.

Flera av de punkter du tar upp gäller strategiska val som vi som driver ekonomutbildningen har gjort, och här har vi säkert anledning att framöver tydliggöra de val som vi har gjort.

Ett sådant val är att Ekonomprogrammet i enlighet med LiU:s programtanke är ett specialdesignat utbildningsprogram, där kurserna inte ligger i block utan har utvecklats särskilt för programmets studenter, detta för att stärka programtanken och lägga kurserna i en ordning som gagnar studentens förväntade utveckling och progressionen i lärandet.

Programtanken ger också möjligheter till variation i kurser, t ex så att inte hela basblocket med kurser i nationalekonomi kommer i en följd. Min tro är att detta är en framgångsfaktor, inte ett problem, utom möjligen om man vill hoppa av efter ett år. Efter två år har man vid LiU, precis som vid andra ekonomprogram, 40 p Företagsekonomi, 20 p Nationalekonomi, 10 p Statistik och 10 p Affärsrätt. Tredje året innehåller 10 p obligatoriska kurser och 30 p valfria kurser, där man får välja vilka kurser man vill i universitetets utbud (förutsatt att man är behörig). Så här är valfriheten närmast oändlig! Här finns bl a möjligheter till fördjupning i finansiering, redovisning och marknadsföring som har utvecklats särskilt för våra ekonomer. Fjärde årets magisterkurser erbjuder fördjupning i finansiering, redovisning, strategi eller ekonomistyrning. Fyra inriktningar är en rimlig avvägning mellan valmöjligheter och resursåtgång (för små studentgrupper blir mycket kostsamma per student).

Ett annat strategiskt val är att vi tar in 120 studenter per år på Ekonomprogrammet, och 90 studenter på Internationella ekonomprogrammet. Detta ger inte samma möjligheter till kursutbud inom ekonomområdet som i t ex Lund, Stockholm och Uppsala. Men vår småskalighet upplevs av många också som en fördel – här finns en närmare kontakt mellan lärare och studenter, framför allt under magisteråret. Vidare lägger vi mest resurser av alla svenska ekonomutbildningar på uppsatser. B-uppsatser finns inte vid flertalet av landets ekonomutbildningar, och att vi tillåter fyra skribenter per uppsats mot tidigare tre är en prioriteringsfråga – liksom alla andra samhällsvetenskapliga utbildningar har vi begränsade resurser och måste prioritera. Det gäller också de andra lärosäten du räknar upp, och de har, i resurssparandets tecken, valt att inte ha någon B-uppsats.

En viss ökad rörlighet mellan lärosätena har märkts under några års tid, vilket innebär att vi varje år tar in studenter på Ekonomprogrammets tredje år. Några lämnar oss också, kanske för att man inte är nöjd, kanske för att man vill läsa en annan inriktning än de vi erbjuder, kanske för att komma närmare familj och vänner. Fler skriver C-uppsats i år än förra året men då var det exceptionellt få – vi får väl se om det är ett trendbrott eller en normal variation.

Under den informationsstund du nämner, där faktiskt inte bara en utan två studenter refererade till ”lökiga” kurser, berättade också just dessa två studenter om en kurs under magisteråret i ekonomistyrning där de lagt ner betydligt mer än 40 timmar per vecka, ändå rekommenderade de den kursen, som f ö fick 4,93 av 5 i betyg i kursvärderingen.

Du undrar vad det med lökiga kurser sänder för signaler – en konstig fråga, tycker jag, då den togs ur sitt sammanhang. Det var så att några studenter som går fjärde året i ett extra informationsmöte kring val inför våren tredje året fick redogöra för vilka kurser de läst och varför, och här framkom att några kurser var ”lökiga” medan andra var mycket arbetsamma. Jag kan inte se att det sänder några konstiga signaler, dessutom kommenterade jag studentutlåtandena med att säga att olika studenter upplever olika kurser som olika jobbiga. Jag tycker att de inbjudna fjärdeårsstudenterna ska få säga vad de vill – vad skulle det sända för signaler om jag inte lät dem säga att en kurs är lökig?

Min egen åsikt är att det verkar smart att ta igen släpande tentor under kurser som är mindre arbetsamma än under de kurser som tar mer än 40 timmar per vecka i anspråk. För att avsluta lök-konversationen så tycker jag att det alls inte bara är upp till den som håller kursen att se till att studenterna jobbar hårt (40 timmar per vecka kan tjäna som riktmärke), utan det är minst lika mycket studenten som bör ta tillfället i akt att utnyttja de möjligheter som ges till utveckling, meritering och lärande. För, precis som du skriver, är det viktigt att profilera sig.

När det gäller tillgodoräknande av kurser från annat universitet har du rätt – det har tagit för lång tid och här har vi haft kapacitetsproblem, till följd av underbemanning men också ett ökat antal förfrågningar. Min förhoppning är att det ska vara löst till hösten.

Det är inte min sak att rangordna svenska ekonomutbildningar, men att LiU tillhör landets ledande lärosäten när det gäller ekonomutbildningen torde stå klart. Förutom alla positiva kommentarer från företag som anställt ekonomalumner så bekräftar flera nyligen utkomna rapporter bilden av LiU-ekonomer som framgångsrika, t ex låg LiU-ekonomer först bland landets ekonomutbildningar när det gäller anställningsbarhet (SCB, 2006) och etta när det gäller andel som får arbete inom sex månader efter examen: 93,3 procent (Civilekonomerna, 2006).

I höst startar vi det nya Civilekonomprogrammet som liksom Ekonomprogrammet bygger på ämnesintegration och programunika kurser. Vi tror på programidén, vi tror på våra duktiga studenter och inte minst ekonomföreningen ELIN, som gör en god insats för att utveckla ekonomutbildningen vid LiU. En ekonomutbildning är, liksom väl alla universitetsutbildningar, en samproduktion mellan lärare och studenter, och min bestämda uppfattning är att LiU:s ekonomutbildning ger möjligheter till en positiv och välprofilerad utbildning, som står sig väl i konkurrensen med andra ekonomutbildningar.

Anders Parment, programansvarig, Ekonomprogrammet
2007-04-25
 

Eget ansvar skapar möjligheter

Lars Corneer visar ett starkt missnöje med LiU:s Ekonomprogram. Ett missnöje som jag och säkerligen fler med mig anser vara felaktigt. Att för det första försöka visa på att vi inte har tillräckligt med inriktningar inom programmet tycker jag verkar konstigt. Som Anders Parment redan svarat på, har vi ju faktiskt både strategi, styrning och nationalekonomi att lägga till de i artikeln redan nämnda områdena redovisning och finansiering. Dessa ytterligare inriktningar är allt annat än lösryckta och ger tillsammans med kompletterande valfria kurser en mycket bra utbildning.

Valen av kurser till år tre kan säkerligen te sig både svårt och hopplöst i letandet efter det ”rätta” valet. Men det är inte brist på möjligheter! Är det kanske så att Lars inte ser möjligheterna i kursutbudet utan stirrar sig blind på kursernas benämningar? Att kurser inte skulle passa ihop med varandra tror jag enbart beror på den enskilde individens synsätt. Bara för att en kurs inte innehåller ett specifikt kursnamn betyder inte det att man inte har användning för den. Det gäller att se till vad varje kurs i sig kan tillföra och på eget initiativ skapa sig en inriktning.

Vårt upplägg av att inte läsa i block ser jag som en styrka, men måste tyvärr medge att vi inte är ensamma om upplägget i Sverige. Långt ifrån, tyvärr! Till exempel har studenterna på Handels i Göteborg i stort sett samma upplägg för att inte säga än mer uppdelat. Detta är en styrka och inte en brist vilket jag tror är viktigt att komma ihåg. Självklart ställer det till med problem när det kommer till att vilja byta universitet och det är t.o.m. problematiskt om du vill byta ekonomutbildning inom Linköpings universitet. Tro mig, för jag har gjort det. Men jag tror ändå på systemet att frångå ”blockläsning” då vi i nuläget skapar oss en helhetsbild där vi tar del av kompletterande ämnen direkt från början.

Det är angående att ta eget initiativ och ansvar som jag tycker mig kunna se en viss brist i Lars argument. Att vissa kurser kan anses ”lökiga” kan jag hålla med om, för visst är det så att vissa kurser är enklare att klara än andra. Men är det inte så att det är skillnad på att klara en kurs och att förstå en kurs? Bara för att det är lätt att få godkänt, betyder inte det att kursen i sig är dålig. Är det ett lugnare tempo under kursens gång kan det leda till en djupare förståelse och möjligheter till vidare läsning. Vad jag vill försöka visa på är att vi studenter studerar för vår egen skull och inte för någon annan. Universitetet är till för att stötta och hjälpa, men inte för att hålla oss i handen under hela utbildningen. Det är upp till var och en vad man gör utav sin studietid och öppnar man bara ögonen lite extra ser man alla möjligheter.

Björn Larsson Gerdén, student
2007-04-27
 

Val av enkla kurser uppmuntras

Det är bra att någon vet vilka kurser som passar ihop och kompletterar varandra. Jag har flera gånger frågat IEI om kurser i 3:an och 4:an men inte fått något vettigt svar. Jag stirrar mig inte blind på kursernas namn, utan har läst vad som står om kurserna för att försöka hittat något som jag vill läsa för att få en "bra" examen.

Det är inte kursernas svårighetsgrad jag är kritisk mot, utan att man uppmuntras till att läsa kurser som inte kräver speciellt mycket engagemang för att klara, och på så sätt köpa sig tid för att plugga till omtentor. Kurser som man egentligen inte är speciellt intresserad av, utan som man väljer för att de kräver en låg tidsinsats.

Självklart studerar vi för vår egen skull. Frågan är vilken roll universitetet ska ta på sig. Att sporra studenter att läsa kurser som gör det möjligt att plugga till omtentor, eller sporra oss studenter att välja kurser som vi finner intressanta och som följer den röda tråden mot en examen man ska trivas med? Jag väljer alla dagar i veckan ett universitet som sporrar mig att få en bra examen så att jag till vänner och bekanta kan rekommendera Linköpings universitet.

Personligen offrar jag hellre en del av min fritid och sliter hårdare med ordinarie kurser, som jag vill läsa, och omtentor än att jag läser kurser som enbart köper mig tid att göra annat. Men det är kanske därför som jag har valt att inte läsa mitt 3:e år vid Linköpings universitet utan vid RMIT, Melbourne.

Jag har öppnat ögonen, sett möjligheterna och gjort ett personligt val. Något jag önskar att fler gör.

Lars, student
2007-05-07