Replik till Ulf Sandström: ”Ovetenskapligt förhållningssätt”

Med sitt ovetenskapliga förhållningssätt bevisar Sandström själv den tes han ville angripa, skriver Carin Holmquist i en replik till Ulf Sandström. I sitt inlägg kritiserade han hennes och Elisabeth Sundins debattartikel om hur den samhällsvetenskapliga forskningen riskerar göra sig själv ointressant för det omgivande samhället med dagens publiceringskrav.

V.S.B. ”Vilket skulle bevisas” – som man skrev i min ungdom när man hade fått fram beviset för en matematisk tes.

I en nyligen publicerad artikel (Carin Holmquist och Elisabeth Sundin (2010) Organisationsforskningens självmord? Orsaker och effekter, Nordiske OrganisasjonsStudier, vol 12, no 1, s 77-88) kritiserar vi vissa tendenser i organisationsforskningen. Vi driver där en tes och redovisar argument och bevis för vår kritik av dagens forskning. Sandström kommer, säkerligen oavsiktligt, till vår hjälp i att bevisa tesen. Det är inte på formallogiska grunder han gör detta, inte ens på grunder som är logiska i vardagsmeningen av ordet. Istället är det hans grunda och ovetenskapliga förhållningssätt som styrker det behov av diskussion kring forskningen som vår artikel påtalar.

Sandströms s.k. replik bygger helt på hans egna konstruktioner och intryck av en recension av artikeln, dvs ungefär som att själv skriva en recension av en bok efter att ha läst en recension i Nerikes Allehanda. Häpnadsväckande nog verkar Sandström inte ens skämmas över detta. Det borde han.  Ingen seriös forskare – eller ens student – kan med hedern i behåll kritisera något utan att ha läst det. Det är ett kardinalfel. Men om man – som vi hävdar i den artikel Sandström inte har läst – har bråttom att göra karriär så kanske källkritiskt tänkande är i vägen. Naturligtvis skulle de som är karriär- snarare än forskningsinriktade förlora på att forskningen blev mindre centrerad på form och mer på innehåll.

Om Sandström vill diskutera artikeln måste han läsa den – det tar inte så lång tid, den är ju skriven på svenska. Jag går därför inte närmare in på alla de, ofta rent groteska, missuppfattningar och misstolkningar Sandström ger uttryck för – i mitt stilla sinne hoppas jag dock att han inte behandlar alla texter och all data lika illa i sin egen forskning.  Men jag kan inte låta bli att ändå ge några kommentarer:

- Sandström lever uppenbarligen i tron att artiklar är en given, och allenarådande, form för forskning. Jag uppmanar honom att läsa några böcker som redovisar åratal av forskning, forskning som inte publicerats som artiklar, forskning som tar ett större grepp. Ett aktuellt exempel är den bok som tre av mina kollegor på Handelshögskolan nyss publicerat om Old Mutuals övertagande av Skandia, den bygger på mer än 200 intervjuer och en stor mängd observationer och sekundärdata.

- Sandström lever uppenbarligen i en 0-1 värld: i vår artikel skriver vi inte på ett enda ställe att vi tycker att artiklar ska överges som form, vi talar om balansen.

- Sandström har helt fel om att det inte finns A- och B-tidskrifter. Financial Times ranking av MBA Schools bygger t ex på publikationer i en angiven lista med ett 40-tal tidskrifter. Alla ansedda högskolor ( t ex Handelshögskolan i Stockholm) tar hänsyn till skillnader mellan tidskrifter när personer bedöms för anställning samt för löneökningar.

Två råd får avsluta min replik: först uppmanar jag Sandström att läsa den artikel han uttalar sig om. Det är ett vetenskapligt grundkrav (och ja, jag har läst Sandströms yviga text flera gånger innan jag skrev denna replik).  Mitt andra råd till Sandström är att vara lite mindre arrogant, de vetenskapliga generationerna är korta och inom närmsta tiden – ja, kanske idag - kommer Sandström själv att vara en bland, som han föraktfullt uttrycker det ”mer eller mindre ’mossiga’ handledare”. Min snabba websökning ger vid handen att det är mer än 20 år sedan disputationen och att Sandström själv snabbt närmar sig pensionsåldern.

Carin Holmquist
professor i företagsekonomi

Handelshögskolan i Stockholm

Carin.Holmquist@hhs.se