Humaniora – längst ner
på den akademiska näringskedjan

Borde studenter inom humaniora acceptera att få mindre än hälften tillbaka, när man investerar lika mycket tid och pengar som studenter inom andra områden?

Som en reaktion mot nedvärderingen av humaniora har humaniorastudenter vid Linköpings Universitet anslutit sig till ett nationellt initiativ: Projekt Athena. Vi vill på lokal och nationell nivå driva utbildningsfrågor för studenter inom humaniora och jobbar med att uppmärksamma de humanistiska utbildningarnas problem, öka antalet timmar lärarledd undervisning samt förbättra anknytningen till arbetsmarknaden. Projektet har hittills fått genomgående god respons från studenter och institutionsanställda som också anser att humaniora förtjänar en högre prioritering. Men egentligen är det väl de enskilda universitetsledningarna som bär ansvaret för att kvaliteten upprätthålls på landets utbildningar, inte vi studenter?

Det existerar idag stora skillnader mellan vad man får tillbaka för sin investering beroende på inom vilket område man studerar. DIK – fackförbundet för akademiker inom kultur och kommunikation – har tillsammans med Uppsala och Lunds studentkårer genomfört en undersökning av antalet lärarledda timmar på olika utbildningar. En undersökning som visar att humaniorastudenter idag endast får en fjärdedel av den mängd lärarledd undervisning som en teknologstudent får. Detta innebär att humanisten skulle behöva studera i tjugo år för att komma upp i motsvarande mängd lärarledd undervisning som en teknologstudent avverkar på fem år. En skillnad som är både orättvis och oacceptabel.

Humanistiska institutioner schemalägger i allt större utsträckning grupparbeten och självstudier, men det betyder inte att det existerar mer tid med undervisande lärare. Vad som istället behövs är lärarledda föreläsningar och seminarier. Dessa är extra viktiga på grundutbildningar, eftersom det är då studenten skapar sig en förståelse av sitt ämne och bygger en grund för vidare självständiga studier. Bristen på resurser och lärarledd tid påverkar inte bara kvaliteten på själva utbildningen, den påverkar också studenternas inträde i yrkeslivet. Humanisternas ingång i arbetslivet försvåras eftersom de sällan får ta del av den arbetslivsanknytning som studenter inom andra ämnesområden får via föreläsningar, examensjobb, studiebesök, praktik och andra typer av möten med framtida arbetsgivare.

De stora resursskillnaderna mellan humaniora och andra ämnen visar även att redan på universitetsnivå värderas utbildningar och kompetenser helt olika. I det långa loppet har det här resulterat i en negativ inställning som har kommit att prägla synen på humaniora. Myten om humaniora som ”kuriosakunskap” har lamslagit universitetsledningar, lärare, studenter och allmänhet. Det sägs att man ”inte blir något” av att läsa en humanistisk utbildning. Att humanistiska kunskaper är kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden tar man av någon anledning inte fasta på i diskussionen om humanioras värde.

Dagens arbetsmarknad efterfrågar självgående individer som kan hantera stora mängder information, har vida språkliga kunskaper, god analysförmåga och ett vetenskapligt förhållningssätt. Detta är förmågor som alla humaniststudenter, oavsett inriktning, kan tillgodoräkna sig efter sin examen. Tyvärr leder bristen på resurser till att humanisternas kunskaper osynliggörs, inte bara under studietiden utan även på arbetsmarknaden.

Kvalitet på humanistiska utbildningar bör vara en fråga om fler lärarledda timmar och en tydligare koppling till arbetsmarknaden. Humaniorastudenter förtjänar inte att få en mindre kvalitativ utbildning då vi investerar lika mycket tid och pengar som vilken annan student som helst. Nu är det upp till universitetsledningarna att ta ställning! Alla universitet har viss möjlighet att budgetera, stora möjligheter att prioritera. Detta är till stor del en prioriteringsfråga från er sida, en prioritering som direkt påverkar oss studenter och som är avgörande för vår framtid.

Projekt Athena, Linköping: Hanna Frank, Monica Johansson, Hanna Hannerz, Linnéa Lundell, Olof Ängfors, Martin Ackerfors, Johanna Gistvik, Elisabet Drugge, Mikael Peltola, Karolina Nilsson.