Första försöket att ge vargtikar fostervalpar
I maj flyttades vargvalpar mellan kullar i sex nordiska djurparker. Hittills verkar försöket vara lyckat, säger Inger Scharis, masterstudent vid LiU som koordinerar försöket.
Det här är det första försöket någonsin att flytta euroasiatiska vargvalpar mellan kullar. Hur fostertikarna skulle bete sig när de fick främmande valpar bland sina egna, var det ingen som hade en aning om.
– I USA har det gjorts omflyttningar av rödvargsvalpar och prärievargsvalpar som gått bra. Det var det enda vi visste, säger Inger Scharis.
Idag kan hon konstatera att det svenska försöket avlöpt väl. Hittills.
Det återstår att se hur fostervalparna klarar konkurrensen med sina nya kullsyskon.
Slutrapporten från försöket ska vara klar i september.
Det hela är ett test för att utröna om det i förlängningen går att stärka den svenska vargstammens genetiska bas genom att sätta ut djurparksvalpar till vilda tikar.
Uppdraget kom från den svenska regeringen tidigt i våras, i samma veva som EU-kommissionen kritiserat Sverige för årets vargjakt. Inger Scharis hade turen att sitta på en föreläsning i zoobiologi för Mats Amundin, forskningschef på Kolmården och adjungerad LiU-professor på IFM, när hans telefon ihärdigt började ringa.
- Ibland är man på rätt plats vid rätt tillfälle. Han berättade för oss studenter om uppdraget och jag frågade genast om han inte behövde hjälp, säger Inger Scharis.
Inger Scharis har genomfört vargvalpsflytten som ett Advanced Biology Project och hon är dessutom Svenska Djurparksföreningens samordnare för hela projektet. Naturvårdsverket och Jordbruksverket står bakom, involverade är också viltforskarna vid Grimsö, som sannolikt blir de som får genomföra ett eventuellt försök med vilda vargtikar.
Det fanns många frågetecken kring hur vargtikarna skulle komma att bete sig. De skulle förstås lämna lyan när forskare och personal dök upp med sin valplåda, men hur lång tid skulle det ta innan tikarna vågade återvända? Och störda vargtikar flyttar omedelbart sina valpar till en ny och säkrare lya – skulle de då också ta med sig fostervalparna?
Skulle de alls acceptera nykomlingarna?
Under tre hektiska dygn i slutet av maj flyttade Inger Scharis och Mats Amundin valparna.
- Vi började på Nordens Ark i Bohuslän den 23 maj. Två valpar i en kull födda fem dagar tidigare veterinärbesiktigades, vägdes, tempades och fick extra vätska injicerat under huden för att klara en lång väntan på att få mjölk igen, berättar Inger Scharis.
Valparna bäddades in i filtar med värmeflaskor i en transportbur och så bar det iväg i bil till Orsa Björnpark där de sattes in i en tre dagar yngre kull nästan åtta timmar
senare. Insmorda med de biologiska valparnas urin.
- Det är enkelt att få en liten valp att kissa, man bara masserar magen på den precis som tiken slickar den. Tanken var att alla valpar skulle få snarlik lukt.
Därefter följde en kedjeförflyttning mellan tre norska djurparker.
- Från Dyreparken i Kristiansand i södra Norge åkte personalen oss till mötes med två fyra-dagarsvalpar, vi tog vid och fortsatte med inhyrt propellerplan till Namsskogans Familiepark.
Efter sex timmar låg de valparna på plats i nen två dagar äldre fosterkull. Och två sexdagars Nams-vargar skulle vidare till Polar Zoo längst i norr, där det fanns en stor kull på åtta valpar som redan hunnit bli elva dagar.
Nu blev det lite nervöst; dåligt väder på ingång och larm om aska från ett nytt vulkanutbrott på Island.
- Men valparna kom iväg mot norr och sista transporten tog tio timmar. Vi fick dela på oss, Mats Amundin fick genast fortsätta till Järvzoo i Sverige, som hade två egna kullar att flytta valpar emellan.
Hur reagerade tikarna då?
– Det varierade. På Polar Zoo registrerade viltkameran tiken vid lyan efter fyra minuter och en halvtimma senare var alla valpar flyttade. I Järvzoo tog det 15 timmar innan tiken vågade sig tillbaka. Nio sekunder senare hade hon första valpen i munnen och efter en kvart låg hela ligan i ny lya, berättar Inger Scharis.
Så långt tycktes alla tikar acceptera sina fostervalpar. Därefter dröjde det tills man säkert kunde veta hur försöket avlöpt.
I Orsa kunde man inte identifiera den nya lyan alls. Först den 21 juni såg personalen alla åtta valparna i hägnet. I Namsskogan lokaliserades lyan mellan två otillgängliga klippblock där man inte kunde komma åt valparna. På Polar Zoo befarade man länge att alla valpar var borta, först den 21 juni fann man liggplatser där tiken kan ha haft valparna. I Järvzoo förlorade en av tikarna en av sina egna valpar på ett tidigt stadium.
- Järvzoo-kullen är kanske den mest intressanta eftersom tikens egna valpar var hela åtta dygn äldre än fostervalparna. Blir det tal om utsättning till vilda vargar kommer parkvalparna troligtvis att vara yngre än sina nya syskon, eftersom vilda vargar valpar tidigare på året.
Järvzoo-kullen är också den bäst dokumenterade (bild till höger, foto Inger Scharis). De vägdes ytterligare två gånger efter iläggningen av fostervalparna och deras utveckling kunde jämföras med deras biologiska syskon som blivit kvar hos sin mamma.
- Efter tolv dagar hade fostervalparna sammantaget ökat med 17 procent i vikt medan deras biologiska syskon hade ökat med 58 procent. Orsaken är förmodligen att fostertikens egna valpar då öppnat ögonen och blivit mer rörliga och därmed mer konkurrenskraftiga i jämförelse med de åtta dagar yngre fostervalparna.
Vid nästa vägning hade skillnaden i tillväxt planats ut, även som det var tydligt att de fostervalparna fortfarande låg efter sina biologiska syskon.
Det är ingen enkel sak att hålla koll på vargvalpar, inte ens i hägn. Efter varje störning flyttar tikarna dem. Och efter det att de börjat röra sig utanför lyan, sådär vid fem veckors ålder, är de svårfångade.
– De piper iväg direkt när de upptäcker oss, säger Inger Scharis, som tålmodigt suttit timmavis i hägnet i Järvzoo och nu är på väg upp för vidare studier.
- Över huvud taget är det svårt att observera dem. Finns jag i närheten, är det en störning i sig. Det måste till ett system med övervakningskameror om vi ska fånga ungvargarnas naturliga beteende.
Hittills har tekniken varit den stötestenen i projektet. Lite otippat, säger Inger Scharis och skrattar. Kameror som reagerat inte bara på vargrörelser utan även på lövverk, till exempel. Och klickat iväg bilder tills minneskorten fyllts.
Men det var nog inte bara Inger Scharis som hade tur i våras att ramla på ett ovanligt spännande masterprojekt, hon har själv en bakgrund som projektet kunnat dra nytta av.
Biologstudierna började hon med sent i livet, när det var dags för en paus i jobbet med film- och tv-produktion. Projektledning och samordning var alltså inget nytt. Inte hunddjur heller. För kandidatuppsatsen gjorde hon fältarbete om afrikanska vildhundar i Zimbabwe och hemma i Skärblacka har hon ett helt koppel australian cattle dogs med valpar, lämpliga att testa kameraövervakning på.
Och märkligt nog bestämde sig Inger Scharis för att jobba på Kolmården redan som femåring.
- Jag fick åka hit med mina föräldrar när parken var nyöppnad och blev alldeles fascinerad. När jag fick frågan vad jag skulle göra när jag blev stor, så svarade jag alltid: ”jobba på Kolmården”. Och nu sitter jag här …
Framtiden då?
- Självklart skulle jag inte vilja något hellre än att få följa försöken, om det skulle bli några valputsättningar till vilda vargar.
Skulle det kunna lyckas?
- Det är för tidigt att dra några slutsatser. Först måste valputbytet utvärderas inom Djurparksföreningen innan det kan bli någon rekommendation.
Fotnot: Nyfiken på tv-produktionen? Bland annat manus till Kommissionen, till Oskyldigt dömd med Mikael Persbrandt och skrivit avsnitt till den nya serien Anno 1790 som har premiär på SVT i höst. Inger Scharis har också skrivit barnböcker om djur. Och skrivarkarriären, den började hon som journalist på Norrköpings Tidningar i mitten på 80-talet.
Text och bilder (från varghägnet i Kolmården): Gunilla Pravitz
2011-08-16
när det gäller livet
Ständigt Blåsväder
Kulturfest på Campus Valla
Akademisk majfest
torka allas tårar
Nästan fullsatt Crusellhall lyssnade till hedersdoktor Jonas Gardell.
Känn på materialen
Lust att lära
ny ordförande för LiU
Framgångsfaktorer
Studenter med makt
Färre Soffpotatisar
Entreprenörskap "The American way"
Frisk ålderdom
studenter med makt
Hellre irreguljär
zebrafisk nytt försöksdjur
Studenter med makt
Följ LiU-nytt
Notiser
El sätter fart på hjärnsignalerna
Elektrisk hjärnstimulering lindrar Parkinsons sjukdom, men varför? Forskning vid LiU visar nu att elstötarna verkligen ökar frisättningen av signalämnet dopamin.
Dra inte alla klädfirmor över en kam
Husraset i Bangladesh i april dödade mer än 1100 textilarbetare, mest unga kvinnor, och spädde på en redan stark opinion mot usla arbetsförhållanden. Men debatten behöver nyanseras, säger Nandita Farhad, själv från Bangladesh.
De bortglömda användarna
Offentliga e-tjänster ska göra det enklare för oss och de ska fungera för alla. Men i realiteten har många stängts ute och det blir inte heller alltid enklare, konstaterar Ida Lindgren i sin doktorsavhandling.
Mobbning – att ingripa eller inte
Moralisk övertygelse räcker inte. Det krävs också mod för att ingripa när en kamrat mobbas i skolan, visar två linköpingsforskare i en aktuell studie bland gymnasieelever.
Stipendier till studenter
Åtta studenter och två doktorander har fått sammanlagt 168 000 kronor för att genomföra studier med internationell inriktning.
Upptäckt av forskningsfusk
Tekniska högskolans fakultetsstyrelse har konstaterat ett fall av forskningsfusk. Det rör sig om plagiering av text i stor omfattning.
TBE ökar i takt med rådjuren
Den fästingburna virussjukdomen TBE är på frammarsch. 2012 blev svenskt rekordår i antalet insjuknade samtidigt som den geografiska spridningen ökar i landet.
Sidansvarig:
webbredaktionen@info.liu.se
Senast uppdaterad: 2013-05-24



Forskning är ingen quick fix. När den givit resultat, är det värt en riktig fest. 12 professorer, sex hedersdoktorer och 56 doktorander hedrades vid vårens akademiska högtid.
I Material Realisation Lab, LiU:s nyöppnade materialbibliotek, välkomnar David Eklöf och Kerstin Johansen dig som vill klämma, känna och studera ytor på tusentals olika material.
Efter andra tentan var Jim Blomqvist definitivt fast. Litteraturvetenskap är ett outtömligt ämne. Vill man få perspektiv på sin samtid ger det allt.
Anna Ekström började som bråkig ordförande för Sacos studenter. Sedan dess har utbildnings-
Gemensamma mål och nära dialog mellan studenter och lärare är framgångsfaktorer som gav utbildningen i sjukgymnastik toppbetyg i UKÄ:s granskning.
Oskar Lyding, ordförande i Consensus, åkte med rektors ledningsråd och spanade in kreativa universitetsmiljöer i Europa.
Projektet Aktiv Student på Campushallen ger LiU:s studenter en chans att komma av sofflocket. Nu finns funderingar på att också få LiU:s anställda börja ett aktivare liv.
Hur kommer-
Gå lite hungrig och ät B12. Mats Hammar och Carl Johan Östgren, professorer vid HU, har kartlagt de senaste rönen om hur vi blir friska gamlingar.
Jenny Andersson är med och styr universitetet. Hon representerar LiU:s 27 000 studenter i Universitetsstyrelsen.
Inom nyhetsbyrån AP får uttrycket ”illegal invandrare” inte längre användas. Peo Hansen, migrationsforskare vid REMESO, har länge argumenterat mot begreppet.
Verksamheten med försöksdjur vid LiU byggs ut och samlas under Centrum för biomedicinska resurser. Ett nytillskott är 15 000 zebrafiskar.
Nyhetsbrevet LiU-nytt
Nyheternas RSS-flöde


