Kunskapsproducenter i kapitalets tjänst

Akademiker i det moderna kunskapssamhället är inget annat än kunskapsarbetare i det privata kapitalets tjänst.

Den brandfacklan kastade professor Tomasz Szkudlarek ut i sitt inledningsanförande när ESREA öppnade sin internationella konferens i Linköping den 23 september. ESREA, European Society for Research on the Education of Adults, samlar vuxenpedagoger från hela Europa. Vid konferensen medverkade ca 160 forskare från 29 länder. Tomasz Szkudlarek är professor vid universitetet i Gdansk och hedersdoktor vid LiU.

I sin föreläsning prövade han att tillämpa Marx klassiska teori om relationen mellan arbete och kapital på kunskapssamhället. Men han började med att påpeka att vi inte vet vad kunskapssamhället är.

- Begreppet har använts i tjugo år utan att vi ännu har en klar definition av det, sade han, och jämförde med andra innehållslösa uttryck (empty signifiers) som frihet, solidaritet och fred. De är alla politiskt mycket användbara ord eftersom de låter bra och kan fyllas med en rad olika innebörder.

Kapitalismen kräver, enligt Marx, att gemensam egendom privatiseras. Människor avhystes i kapitalismens tidiga skede från gemensamt ägda jordar, som övergick till privata ägare. Jordlösa småbönder blev industriarbetare i städerna. På samma sätt, hävdade Tomasz Szkudlarek, privatiseras idag kunskapen. Människor som producerar kunskap blir inte ägare till den. Istället växer kraftigt andelen privat ägda patent.

- Studenter förväntar sig inte längre att universitetsstudierna ska ge dem kunskap, fortsatte han. Istället talar de om färdigheter, tekniker. De lär sig skriva, hantera statistik, tabeller och frågeformulär. Men resultatet av deras arbete, själva kunskapen, tas om hand av någon annan.

- De är egendomslösa arbetare. Men istället för att tillverka varor producerar de kunskap.

Det fria, kritiska tänkandet är numera på väg bort från universiteten, konstaterade han, och såg kommersialiseringen av forskningen som ett stort hot mot universitetens oberoende.

Avslutningsvis frågade sig Tomasz Szkudlarek varför överklassens barn väljer att utbilda sig vid universitet när de ändå, med eller utan studier, är tillförsäkrade toppositioner i samhället.

- De utbildar sig, sa han, för att slippa skuldkänslor. De vet att de får sina positioner genom arv, helt utan egen förtjänst. Men om de åtminstone kan säga att de minsann har jobbat hårt för det, så lindrar det deras skuldkänslor. Utbildningen blir för dem ett sätt att legitimera klasskillnader.

Anika Agebjörn

2010-09-29