De räknar på marginalerna

Goda nyheter till alla resenärer. Det går att förbättra tågens punktlighet väsentligt inom nuvarande ramar, med de resurser som finns idag. Genom att optimera tidtabellerna kan många avgörande minuter vinnas. En forskargrupp på avdelningen Kommunikations- och transportsystem, ITN, arbetar med just detta.

Anders Peterson, lektor i trafiksystem, förklarar:
- Varje tåg har en teoretisk ideal körtid. Men i praktiken lägger man på en liten marginal i tidtabellen. Frågan är var på sträckan den marginalen ska finnas för att göra mest nytta.

Det handlar om de många små förseningarna, som lätt växer och blir irriterande stora. De där tre, fyra minuterna som gör att tåget måste invänta ett möte på ett ställe och sedan, eländes elände, hamnar bakom ett pendeltåg och inte kan köra om förrän i nästa större stad. Då växer en fyra minuters försening snabbt till 20.

Grundproblemet är förstås att det är trångt på rälsen. Sedan 1990 har tågresandet i stort fördubblats, mätt i antal personkilometer. Godstrafiken har visserligen inte ökat så mycket, men sammantaget är belastningen på våra järnvägar idag betydligt större än för ett par decennier sedan.

Läget kompliceras av att flera olika typer av tåg, med olika hastigheter och köregenskaper, ska samsas om samma räls.
- I tunnelbanan i Stockholm, exempelvis, har man inte alls samma problem. Där går bara en sorts tåg, och då kan de köras med bara någon minuts mellanrum utan att störa varandra, säger Anders Peterson.

- Men på våra stambanor ska såväl godståg och pendeltåg som regionaltåg, fjärrtåg och de snabba X2000 kunna komma fram. Sedan oktober är banorna dessutom öppna för fler operatörer. Tidtabellspusslet blir oerhört svårt att lägga.

- Det enklaste sättet att lösa problemet vore att köra alla tåg av samma sort under en och samma period på dagen. Om alla X2000 gick på morgonen, alla pendeltåg mitt på dagen och alla godståg på kvällen så hade vi inget problem, skrattar Anders Peterson. Då skulle inga tåg komma i vägen för varandra.

Förra vintern, efter ett av alla krismöten, vände sig SJ till forskarna vid LiU. SJ bad om hjälp med att räkna på tidtabellerna och de småförseningar som ständigt uppstod och orsakade så stora problem. Trafikverket anslöt sig till idén och Vinnova sköt också till pengar. Nu har forskargruppen 4,5 miljoner kronor att forska för i tre år.

Förutom Anders Peterson består den av lektor Johanna Törnquist Krasemann och Emma Andersson, nyrekryterad doktorand. Hon är civilingenjör i Kommunikations- och transportsystem och har tidigare arbetet bl.a. med kapacitetsutredningar för järnväg hos ett konsultföretag.

Emmas uppdrag är alltså att räkna ut var marginalerna ska läggas i tidtabellerna för att göra nytta. Behövs en fem minuters marginal bäst i Hässleholm eller Nässjö? Första steget är att samla in data om var de störningar oftast uppstår som leder till mindre förseningar. Det kan handla om allt från att lyfta på en rullstol till att en signal inte slår om i tid.

- Vi koncentrerar oss på den sortens störningar som man skulle kunna klara inom tidtabellen, säger hon. Om en kontaktledning rivs ned blir problemet av en annan art. Då går ingen tidtabell i världen att rädda.

Sedan gäller det att analysera dagens tidtabeller för att få fram vad det är som inte fungerar. Var uppstår i regel störningarna? Allt detta ska slutligen bearbetas i en optimeringsmodell som talar om var i tidtabellen marginalerna bör läggas för att tidtabellen inte ska spricka. Hon ska också titta på hur mycket man kan påverka tågordningen och vilken effekt det har.

Tidtabelläggarna på SJ har en deadline i april varje år. Då ska förslagen till nästa säsongs tidtabeller vara klara. Emma Andersson räknar med att ha sina första förslag framme i april 2012.

- Det är kul att jobba med dem, de hoppas mycket av oss och är beredda att testa våra idéer. Det känns roligt.

Och Anders Peterson håller med.
- Vi behöver ju mera räls, nya banor i Sverige. Men det tar minst 20 år innan de är på plats. Under tiden gäller det att utnyttja den infrastruktur vi har så effektivt som det bara är möjligt. Det är en spännande utmaning!

Anika Agebjörn

2011-01-31