Vinnande matchning: entreprenöriella studenter jobbar med forskaridéer

Under Sommarmatchen sammanför LiU Innovation och Venture Zone drivna studenter med forskare som har kommersialiserbara idéer. Ibland blir det fullträff.

Magnus Almér, student i industriell ekonomi på sista terminen, tyckte att sommarmatchningen var värt ett försök. Och han har ingen anledning att ångra sig. Magnus blev företagare på kuppen och går allt som planerat har han också jobbet fixat när han nu tar examen i januari.

Bra forskaridéer är en sak, produktutveckling och marknadsanalys en annan. Idén med Sommarmatchen är helt enkelt att kombinera ett antal utvecklingsbara forskaridéer med ett antal entusiastiska studenter med intresse för entreprenörskap och kunskaper i marknadsanalys och prototyputveckling.

Sex veckor hade studenterna på sig, med uppbackning av handledare från LiU Innovation och Venture Zone, arbetsrum i Kårallen och ”lön” motsvarande en månads studielån.

– Det var suveränt – och ganska bekvämt, säger Magnus lite oväntat.

– Det var ett enormt stöd att ha LiU Innovation och inkubatorn bakom oss. De vet ju precis vad man måste tänka på när man startar företag och kan allt till exempel om ägandeformer och finansiering.

På Institutionen för medicinsk teknik hade forskningsingenjörerna Martin Eneling och Bengt Ragnemalm, forskarassistenten Peter Hult, docenten Anders Johansson och professorn Per Ask jobbat med en teknisk plattform för fysiologiska parametrar och med trådlös överföring. I gruppen som utvecklat plattformen ingick också Fredrik Claesson, vd för ett elektronikföretag.

En grundidé med många användningsområden – men så mycket längre än att fundera på sportsektorn hade man inte hunnit när Magnus Almér kom in i bilden. Mättekniken skulle kunna byggas in i produkter som till exempel puls- eller EKG-mätare.

– Mitt uppdrag blev att bidra med nya perspektiv och utveckla ett produktkoncept, berättar Magnus.
Han riktade in sig på sportområdet och en urban målgrupp, gjorde en marknadsanalys och presenterade sina resultat.

– Det var nervöst. Tänk om gruppen skulle såga mina idéer helt?

Han hade inte behövt oroa sig för sitt produktkoncept. Det gick tvärt om så bra att Magnus erbjöds att bli projektledare för att driva kommersialiseringen och dessutom att bli delägare i det företag som startades kring den blivande produkten – exakt vad tillhör än så länge företagshemligheterna.

– Under hösten har jag fortsatt jobba med produktkonceptet. Dels på fritiden, dels genom att göra ett entreprenöriellt exjobb med affärsutvecklingen av det nya företaget som utgångspunkt, berättar Magnus.
Och går allt som tänkt, kommer han direkt efter examen alltså att jobba som egen företagare. Då är det sannolikt läge för att börja testa den nya produkten i stor skala.

– Jag hoppas att vi vid det laget hittat en finansiering som täcker mig.

Industriella ekonomer brukar annars främst ha affärsutveckling och projektledning på stora företag och banker i sikte. Men Magnus blev intresserad av entreprenörskap redan under fjärde terminen, då studenterna kom i kontakt med entusiastiska nyföretagare.

– De hade en drivkraft som smittade av sig. Jag fortsatte som studentkonsult i Gozinto, som drivs av studenterna och där de som vill kan få kontakt med företagare som behöver hjälp med till exempel projektledning.

Generellt är det roligare att jobba i mindre företag, menar Magnus. Det händer mer, det är lättare att få gehör och driva förändringar.

– Absolut roligast var när jag i somras började spinna vidare på de visionära idéerna tillsammans med de sju i forskargruppen. Det kändes som att gå in i ett rus, fortsätter Magnus.

En spännande tid när mejlkontakterna gick för högtryck både dag och natt.

Nackdelen är väl att entreprenörskap sällan är snabb väg till stora pengar. Det är en skillnad i trygghet mot en vanlig anställning, påpekar Magnus:

– Ju mer pengar man tar ut till sig själv i sitt företag desto mindre blir kvar att satsa på utveckling. Det är ett klassiskt dilemma.

Men risken för ekonomisk otrygghet är knappast något som bekymrar honom.
– Nej, jag tror på det jag gör!

Text och foto: Gunilla Pravitz