Skönlitteratur vidgar vyerna för blivande läkare

Sedan några år tillbaka läser alla läkarstudenter en obligatorisk kurs med skönlitteratur. Tanken är att de på så sätt ska vidga vyerna från det naturvetenskapliga perspektivet till att få en större helhetssyn på människan.

- Livet består ju av mer än biologi och kemi. Jag tror man utvecklas som person när man pluggar annat än rent teoretiska ämnen. Vi jobbar med människor, då är ju bemötandet förstås jätteviktigt, säger blivande läkaren Agnes Grahnat.

Hon och läkarstudenten Roy Saado läser båda på termin två på läkarprogrammet. Under det första året har de fem, sex obligatoriska tillfällen när de samlas i basgrupper och samtalar kring en bok de gemensamt valt.

Denna litteraturstrimma, som den kallas, startade 2004 på initiativ av lärare på läkarprogrammet. De ville uppmuntra till reflektion kring allmänmänskliga frågor och människors villkor för att på så vis få mer humanistiskt reflekterande läkare.

Tanken med litteraturseminarierna är även att studenterna ska få en träning i att uttrycka sina tankar och åsikter, liksom att träna sig i ett respektfyllt lyssnande och reflekterande över andras åsikter och uppfattningar.

- Jag tycker kursen ger mig en större förståelse för människors beteende och känslor. Det är lite som att lära sig hjärt- och lungräddning, fast kanske inte lika handfast kunskap. Här blir det lite som en träning i att lära sig hur andra tänker, att alla inte tänker och drar samma slutsatser som man själv, säger Roy Saado.

Herman Hesses ”Siddharta” och Erlend Loes ”Naiv Super ” är några böcker de båda studenterna hittills läst vid sina träffar. Samtalen som då uppstått har till exempel handlat om vikten av att ha en närvaro i nuet och hur man reagerar på människor som inte beter sig som man förväntat sig.

- Man blir stimulerad av att tänka på ett annat sätt än vad man själv gör, både genom boken och diskussionen efteråt, säger Agnes.

Hon brukar sällan läsa skönlitterära böcker på egen hand, Roy gör det ibland. Deras intryck är att flertalet studenter är positiva till litteraturträffarna även om det också kan vara stressande att behöva läsa skönlitteratur tillsammans med all annan kurslitteratur.

- Till att börja med var jag irriterad över att strimman var obligatorisk, jag ville inte vara tvingad till att läsa en massa skönlitteratur, jag ville ju läsa medicin. Men nu när jag väl kommit in i det så har jag lärt mig att uppskatta seminarierna, säger Roy.

Hittills har de valt volymmässigt tunna böcker, men med substans.

- Om gruppen skulle välja en bok på 500 sidor så skulle det bli tungt med tanke på allt annat vi läser. Men de vi valt har verkligen fått mig att tänka i en del andra banor. När vi läste Siddharta funderade jag mycket på det där med att man inte bara ska söka lyckan i andra saker eller sträva efter framtiden, utan uppskatta nuet och lyckan som finns i det. Vi i gruppen pratade om att det var viktigt även för oss med en lång utbildning och karriär framför oss, säger Agnes.

Sedan starten 2004 har en rad romaner varit uppe till samtal i basgrupperna. Däribland ”Fjärilen i glaskupan” av Jean-Dominique Bauby,”Flyga drake” av Khaled Housseini, ”Onåd” av John Maxwell Coetzee, ”Lördag” av Ian McEwan, ”Högläsaren” av Bernard Schlink, ”Dvärgen” av Pär Lagerkvist och ”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg. Ämnen som diskuterats har till exempel varit etiska dilemman, könsroller, moral, livsvärden, död, kärlek, barndom, frihet kontra beroende, utanförskap – ja allt som har att göra med att vara människa.

Ingrid Persson är farmakolog och basgruppshandledare. Hon har nyligen tagit över ansvaret för skönlitteraturstrimman.

- Med tanke på all faktakunskap om människokroppen som studenterna får i sig är det bra att få in även en del av ”mjukvaran” för att komma tillrätta med hur människan verkligen fungerar. De här seminarierna sätter igång vårt känslosystem, får oss att fundera över våra värderingar och attityder, något som till exempel en farmakologibok aldrig kan göra. Det handlar om två helt olika typer av kunskap och jag tycker det är viktigt att blivande läkare får träna sig i båda delarna, säger Ingrid Persson.

Intresset för att vara handledare på litteraturstrimmorna är stort. För närvarande är 23 handledare involverade, de flesta läkare.

- Vi är många som tycker att det verkligen är givande att träffa studenter i ett annat sammanhang som inte bara handlar om det rent fysiskt kunskapsmässiga. Vi ser andra sidor av studenterna och deras tankar och reflektioner ger oss mycket tillbaka. Jag får jobba med mina egna värderingar och förhållningssätt och utvecklas på precis samma basis som studenterna. Och studenterna i sin tur får dessutom återkoppling direkt i funderingar kring vårdarbetet eftersom de flesta handledare jobbar i den värld de ska ut i.

Blir studenterna då bättre läkare av dessa litteraturstrimmor?

- Ja, jag tror faktiskt det. Eller – jag hoppas åtminstone det. Jag tror att de blir bättre människor och läkare om de håller sina sinnen öppna för vad det innebär att vara människa ur många olika slags perspektiv, säger Ingrid Persson.

Även andra utbildningar vid Hälsouniversitetet har vissa inslag med skönlitteratur i undervisningen men inte lika organiserat som vid Läkarprogrammet.

Eva Bergstedt