Robotbyggarna

En trappa upp i B-huset pågår just nu febril aktivitet, lite drygt hundra studenter bygger robotar i industriliknande projekt. Robotarna ska inte bara fungera, de ska också sopa banan med konkurrenterna.

Varför rör den sig inte? Pär Lundgren, Catarina Tidbeck och Mika Lindahl har pannorna i djupa veck för att få styrningen av griparmen att fungera och de kallar in ytterligare en av gruppens medlemmar, Linus Mellberg.

Linus är en systematikens man så efter att ha ställt lite kontrollfrågor till kompisarna frågar han dem om de är helt säkra på att de får en insignal. Snabbt åker mätapparaturen fram.

Samtidigt jobbar Mikael Rosell vid bordet intill med att skriva koden till styrningen, vilka sensorer som ska skicka information i vilken ordning och hur signalerna ska tas emot.

Denna eftermiddag är gruppens sjätte medlem, Johannes Polbring upptagen med annat, men gruppen ägnade även ett antal timmar på lördagen åt att komma igång. Att få tillgång till laboratoriet. Muxen, och äntligen får börja bygga är en av milstolparna i kursen Elektronikprojekt Y.

- När vi väl fått klart designspecifikationen blev det mer tydligt och konkret vad det är vi ska göra och det kändes bra att komma igång direkt, säger Mikael Rosell.

I mitten av januari gick starten för kursen som är en obligatorisk kurs under tredje året på civilingenjörsutbildningen i fysik och elektroteknik. De första månaderna har det handlat om att planera och lista ut vad det egentligen är beställaren vill ha. I samverkan med beställaren – det här fallet kursledningen – har de tagit fram en kravspecifikation, en projektplan, tidplan, en systemskiss och en designskiss till någon form av datorstyrd apparat.

För den här gruppen handlar det om en robot som tar sig fram genom en labyrint, greppar tag i ett föremål i slutet av labyrinten och tar med sig föremålet tillbaka samma väg den kom – snabbast av alla.

Sju olika typer av datorstyrda apparater hade studenterna att välja bland och kursen avslutas med lika många tävlingar.

- Projekten är så pass komplicerade att det krävs sex personer för att klara dem på en termin, hälften av kursen handlar om metodik och projektstyrning och andra hälften om konstruktion av hård- och mjukvara, förklarar Tomas Svensson, kursledare och universitetslektor på institutionen för Systemteknik.

När Tomas Svensson eller någon av kollegorna, som i den här kursen spelar roller som beställare från industrin, godkänt en designspecifikation så släpps studenterna in i Muxen, ett välutrustat laboratorium där de sedan kan konstruera av hjärtats lust, dygnets alla timmar. Dock inte hur många timmar som helst.

För att efterlikna ett verkligt utvecklingsprojekt så har de 210 timmar per person att hushålla med, mer än så vill beställaren då rakt inte betala för.

Visar det sig att de inte hinner uppfylla kraven på den tiden, ja då är det förhandling med beställaren som gäller. Kanske kan något krav prioriteras ner?

- Kommer de till examinationen med en apparat som inte uppfyller de krav vi kommit överens om i förhandlingen så blir de inte godkända på kursen, konstaterar Tomas Svensson.

Han går gärna omkring i laboratoriet bland hundratalet konstruerande ungdomar denna soliga våreftermiddag. Det är varmt och de är hårt koncentrerade på uppgiften. Några bygger kretskort, medan andra i likhet med Mikael Rosell skriver programkod för styrningen.

- Vi kodar just sensorinformationen, bland annat hur den ska hämtas, berättar Gustav Svensk, som sliter i ett annat hörn tillsammans med Tobias Andersson.

Den här gruppen, som består av sju personer, bygger en så kallad combo-robot. Den ska klara både att ta sig fram utmed en linje på golvet och igenom en labyrint. Gruppen har själva, tillsammans med en konkurrerande grupp, satt upp spelreglerna för den avslutande tävlingen, bilden till höger.

Projektledaren Simon Larsson sitter med ett embryo till robot, där de första sensorerna monterats fast.
- Vi vill ha kommunikationsdelen klar först, innan vi bygger vidare, berättar han.

Även här gäller det att få till ett bra samarbete i gruppen, förhandla med beställaren och slutligen helst även besegra den konkurrerande gruppen.

- Det ligger ju lite prestige i det här också, konstaterar Mikael Rosell.

Kreativitet i ingenjörsutbildningarna
Projektkursen har tagits fram inom ramen för CDIO, Conceive, Design, Implement, Operate, ett initiativ taget av MIT, i Massachusetts, samt KTH, Chalmers och LiU för att stärka de kreativa inslagen i ingenjörsutbildningarna. Idag har 50 universitet i 25 länder hakat på initiativet. CDIO-kurser finns på i stort sett alla LiUs ingenjörsutbildningar.

Delar av den här artikeln har varit publicerad i LiU magasin, nr 1, 2012. Fortsättning följer på webben. Kursen sträcker sig över hela terminen och självklart får du läsa om såväl de första provkörningarna som om de avslutande tävlingarna. Håll utkik!

Muxen – en förkortning av multiplexer, en elektronikkomponent som låter flera användare eller processer dela på exempelvis en kommunikationskanal eller databuss.

Monica Westman Svenselius 2012-04-02

Foto på Mikael Rosell och Tomas Svensson: Göran Billeson