Mäktigt när 850 körsångare drabbade samman

Den som inte är någon större entusiast av körsång gjorde nog bäst i att hålla sig borta från stan under föregående helg. Då drabbade nämligen drygt 850 sångsugna nordiska studentsångare samman i Nordisk Studentsångarstämma 2011.

För åttonde gången anordnades det tre dagar långa evenemanget, denna gång i Linköping där traditionen en gång startade 1987.

Någon slags högre makter var bevisligen på gott humör. För det som under den inledande torsdagskvällen verkade bli en oroväckande kylslagen tillställning förvandlades under fredagen till en orgie i sol och mången frackklädd bas och tenor kunde ses torka svetten ur pannan mellan repetitioner och diverse körkonserter.

Lördagsförmiddagen började storslaget, samtliga körer paraderade genom Linköpings city med S:t Larsparken som slutstation. Under själva paraden sjöngs det förstås för fullt. Eller snarare skrålades för det var nästan nödvändigt att ta i maximalt för att höra sig själv i den extremt höga ljudvolymen.

Väl framme vid samlingen framför S:t Larskyrkan blev tongångarna däremot ljuvare när samtliga trettio körer förenades i den klassiska Studentsången och landshövding Elisabeth Nilsson höll tal.

I skuggan utanför Sporthallen satt senare på dagen ett gäng från Stockholms Studentsångare och åt lunch. En av dem var Peter Jonegård (bilden nedan th) som återvänt till Linköping där han pluggade på civilingenjörsprogrammet Maskinteknik 1998-2004. Då hette han Persson i efternamn och sjöng i Röda Arméns Gosskör. Nu är han stadgad familjefar, bor i Stockholms innerstad, jobbar inom försvaret och sjunger sedan ett par år tillbaka andrabas i Stockholms Studentsångarförbund.

Visst blir man nostalgisk av att komma tillbaka till Linköping, man har minnen associerade till så många platser, konstaterade han:

- Bara att gå genom korridorerna i C-huset på Campus Valla väcker en mängd minnen. Och det första vi gjorde när vi anlände var att stanna vid Stångebro Gatukök…
Men det mesta av nostalgiska minnen försökte han hålla för sig själv, även om det var svårt. Att börja var och varannan mening med ”Jag kommer ihåg en gång när jag…”, eller ”Jamen det var ju HÄR som…” aktade sig Peter för.

- Det skulle nog göra de andra körsångarna ganska trötta på mig i längden, gissade han.

Tiden gick fort i solgasset. Plötsligt var det bråttom för ett sista genrep i Sporthallen. Och några timmar senare var den stora galakonserten över. Efter hundratals timmar av repetitioner av franska uttal, av svenska texter - nästintill obegripliga för en del finska och estniska körer - och efter vansinnesmemorerande av utantillstycken.

Lät det okej? frågade vi oss.
- Toreadorsången ur Carmen gick ju så himla fort!
- Hörde nån när jag sjöng fel?
– Finalen ur Aida kändes bara SÅ mäktig! Jag rös!

Men ännu fanns ingen tid för djupare filosofiska musikaliska diskussioner. Utanför Sporthallen väntade ett antal bussar som transporterade festklädda sångare upp till Campus Valla, där den stora galamiddagen på Campushallen och efterföljande dans på Kårallen avslutade festligheterna.

Väntan utanför Campushallen blev lite längre än väntat. Bland alla andra i kön stod Kaisa Pönkä (bilden th) som varit med i Finska Åbo universitets studentkör i tio år och nu var på sin tredje Nordiska Studentsångarstämma.

- Det har varit jättekul hela tiden, vi bara sjunger och sjunger. Konserten gick bra, även om det nog kunde ha behövts en repetition eller två till. Men det gick till och med bra att sjunga på svenska, var hennes betyg.

Text och foto: Charlotte Perhammar, förstaalt i Linköpings blandade studentkör Chorus Lin

Läs mer om Nordisk Studentsångarstämma 2011
Fler NSSS-bilder? Se fotoblogg
2011-05-12