Matteäventyr på Flygvapenmuseet

Hur många barn får plats i en banan? Hur stort är ett störtat flygplan? Fyra lärarstudenter har utvecklat mattelektioner för Flygvapenmuseet.

– Vi blev själva lite förvånade över hur snabbt vi fick idéer till matteuppgifter bara vi gick omkring i museet, säger Anna-Karin Arvidsson, blivande gymnasielärare i matematik (tv på bilden th)

Den erfarenheten blir bra att ta med sig senare i yrkeslivet: matematik finns verkligen överallt i vardagen, det gäller bara att börja få syn på den.

Tillsammans med Sofie Thorsell (färdig lärare sedan i våras, i mitten på bilden th)) och lärarstudenterna Emely Levin (th i bild) och Frida Hagberg fick hon ett kul uppdrag från museipedagogen Johan Sveningson – att planera tre mattelektioner ute på museet, förskola-åk 3, åk 4-6 och åk 7-9. Innan sommaren skulle de vara klara och nu i höst får de också ta hand om skolklasser och se hur och om deras idéer fungerar i verkligheten.

– Det blir ju spännande att få följa upp det hela i praktiken. Museibesöken med matteinriktning är mellan 75-90 minuter långa, vi har funderat mycket på om det finns tillräckligt med tid för att lösa de uppgifter vi tänkt – eller tvärt om, säger Emely Levin.

Det var första gången som museet kom på tanken att ta hjälp av LiU:s studenter för att utveckla ny skolverksamhet, så spänningen delas förmodligen av Johan Sveningson:

– Det har varit väldigt roligt att jobba med studenterna. De är extremt taggade när de tänder på en idé och kör verkligen fullt ut, säger han och skrattar.
– De har en helt annan syn än vi lärare som varit igång ett tag. Studenter ser inga hinder. Dessutom har de den nya läroplanen aktuell och kan göra bra kopplingar.

Nu sitter tre av studenterna och tittar ut över en av utställningshallarna på museet och ser precis så entusiastiska ut som Johan Sveningson beskrivit dem.

– Vi fick helt fria händer och bestämde oss ganska omgående för att lektionerna skulle handla om geometri, säger Sofie Thorsell.
– Den blir gärna blir lite platt och tråkig i klassrummet, men här finns den ju överallt, i former och konstruktioner. Man behöver bara se sig omkring.

Där står Bananen, säger de och pekar; det är helikoptern som besökare får gå in i och som är utgångspunkten för en av uppgifterna för de minsta barnen.

– De får fundera på hur många som får plats i den. Kruxet är bara att det inte finns något enkelt eller rätt svar. Stående, sittande eller barn staplade på varandra? Och det är poängen med de uppgifterna vi gjort, det ska inte handla om att räkna mattetal utan att lösa matteproblem och att tänka och resonera, säger Emely Levin.

Och att använda fantasin.

- Till exempel får de gå på skattjakt för att hitta olika geometriska former som polygoner, klot, koner cylindrar … på ett flygplan finns hur mycket som helst. Sedan får de rita egna kartor som ska leda andra just dit, då får de använda gamla mått som hand, fot och famn – eller egna. Till exempel mobilerna, säger Anna-Karin Arvidsson.

Eleverna i åk 7-9 får gå på en mer avancerad ”skattjakt”.
– De får till exempel uppdraget att utifrån geometriska formler hitta objekten i verkligheten. De är annars mest vana vid att sätta in siffror i formlerna och räkna ut ett resultat. Vi vill visa den praktiska nyttan, berättar Sofie Thorsell.

Lite häftigt är det förstås också att beräkna storleken på ett störtat flygplan.

– Det här är ett spännande ställe i sig och utställningarna fantastiska. En mattelektion inspirerar på ett helt annat sätt än den gör i klassrummet. Och uppdraget har verkligen satt fart på vår egen fantasi, det kommer vi att ha nytta av som färdiga lärare, säger hon innan alla tre visar runt utställningarna och demonstrerar hur och var de tänkt sig att olika matteproblem kan lösas.

Och de kommer hela tiden på nya idéer, inne i museimaskotarna Viggo och Drakels nyöppnade verkstad eller utomhus i ”stormen”, där man får känna på den simulerade fartvinden bakom ett startande flygplan.
– Här kan man ju lätt hitta på några kul sätt att räkna på vindhastigheter!

Text och bild: Gunilla Pravitz
2012-09-14