Människans ansikten

Vad allt läser vi inte in i människors ansikten? Karaktärer, känslor, identiteter. En ny antologi tar upp den mångfacetterade forskningen kring tolkningen av ansikten.

– Det här är ett riktigt spännande område. Vi vill med boken ge ett underlag för diskussioner om ansiktets kraft, dess implikationer och innebörder. Ansiktstolkning är ett brett mångvetenskapligt fält, ändå har det inte funnits någon populärvetenskaplig antologi som samlat olika perspektiv, säger Viveka Adelswärd, professor emeritus vid Tema kommunikation och redaktör för boken Människans ansikten (Carlsson förlag) tillsammans med Per-Anders Forstorp, docent på Institutionen för samhällsutveckling och kultur.

Det mänskliga ansiktet står både för det mest universella och för det mest unika. På samma gång som det är oupplösligt förknippat med personlig identitet har människor generaliserat utseenden och tillskrivits dem egenskaper och karaktärer.

– Jag, till exempel, har begåvats med ett huvud som tycks sitta direkt på kroppen. Inte bra, konstaterade Viveka Adelswärd och kammade hem en god poäng vid bokpresentationen i Temahuset på campus Valla i slutet av januari.

Idén att samla ihop olika forskarperspektiv på ansiktstolkning till en populärvetenskaplig bok fick hon i samband med en utställning med konstnären Gert Gemeraads skulpterade huvuden på Adelsnäs (bilden th). Med sina konstprojekt ställer han frågan på sin spets: kan ansiktet avslöja en människas karaktär, temperament eller intentioner? Och vilka konsekvenser har generaliserande tolkningar av ansikten och olika teorier om detta fått genom historien?

Olika kulturer och tidsepoker har sina normer för hur ansiktet ska uppfattas, hur och om det alls ska visas upp, beslöjas eller avbildas. Antologins åtta kapitel (med förord av förre ärkebiskopen KG Hammar) ger ett brett perspektiv på människans ansikte: ansiktet i mänskliga möten, det porträtterade eller skulpterade ansiktet, det animerade ansiktet, det avsiktligt manipulerade ansiktet, mötet med det deformerade ansiktet, ansiktet i filmen, det karikerade ansiktet och ansiktet som skämt.

Det är tänkvärt, roligt och allt som oftast mer än aktuellt.
Inte minst det bidrag om karikatyrer som den tidigare professorn vid tema Kommunikation, Karin Johannesson, skrivit och som tar avstamp i de så kallade ”Muhammedkarikatyrerna”.
Karikatyren är, påpekar hon, en genuint västerländsk bildtyp som definierats av sin roll i västerländsk historia från 1700-talet och framåt. I Sverige väckte inte minst Carl August Ehrensvärd (1745-1800) både förtjusning och förargelse med sina skämtteckningar (th han själv och bildhuggaren Sergel).

– Vi utgår från att våra ofta hårt medialiserade kulturella uttryck – tidningsbilder, fotografier, television, video, mobiltelefoni och internet – skall vara universellt anammade och begripliga bara för att de gjort ett teknologiskt segertåg över världen.
Karikatyrer och bildsatirer kan alltså upplevas som ett dubbelt kolonialistiskt övergrepp, menar hon:
– De upplevs som ett typiskt utslag av vårt översitteri, sådan är den underförstådda logiken.

Det som är fundamentalt annorlunda hos ”den andre” visar sig framför allt i ansiktet, skriver Lars-Christer Hydén, professor i socialpsykologi vid Institutionen för medicin och hälsa, i sitt kapitel om ansikten i möten.
Ansiktet är gränsytan mot världen. Genom andras blickar vi blir till som individer eller, genom den uteblivna blicken, utesluts från sociala sammanhang.
– Just därför måste vi ständigt skydda, övervaka, kontrollera, utsmycka, dölja ansiktet – men ibland också visa upp det nakna ansiktet, skriver han avslutningsvis.

Ansiktet konvergerar några av historiens och samtidens mest angelägna frågor, exempelvis inom områden som rätt, medicin, medier, konst, kommunikation, religion och migration, påpekar Viveka Adelswärd och Per-Anders Forstorp i bokens slutord.

Och de fortsätter mer än gärna som redaktörer för ännu en antologi om det mänskliga ansiktet.
– Den här boken tycks vara den första som har en mångvetenskaplig ansats på ämnet, vi har inte heller funnit något liknande internationellt. Ändå spelar ansiktet en central roll i alla kulturer, inte minst i den samtida, konstaterade Per-Anders Forstorp som avslutning på bokpresentationen.

Fotnot: Boken heter Människans ansikte, Carlsson förlag. Medverkande författare: Viveka Adelswärd, Ulf Dimberg, Olov Engwall, Per-Anders Forstorp, K G Hammar, Jan Holmberg, Lars-Christer Hydén, Lena Johannesson.

Text och foto: Gunilla Pravitz
2013-02-21