Lust att lära

Litteraturvetenskap - ämnet som har allt

Litteratur har en säregen förmåga att göra djupa intryck. Och synen på litteraturen är minst lika viktig som litteraturen i sig. Det är ett outtömligt ämne om man vill förstå sin samtid, säger litteraturvetaren Jim Blomqvist.

Det är väl ungefär som en slags avancerad bokcirkel. Man läser och diskuterar litteratur. Det trodde Jim Blomqvist när han började läsa vid universitetet för nästan tre år sedan.

Böckerna har varit hans flykt in i andra världar ända sedan första sidan på Robinson Kruse - och när jobbet som svetsare på BT i Mjölby började kännas alltmer monotont och mest en väntan på rastklockan och en stunds läsro, bestämde han sig för att satsa på litteraturen.

Men någon bokcirkel var det inte Jim Blomqvist anmält sig till. Snarare en livsresa, en upptäcktsfärd rakt in i det mänskliga.
– Litteraturen har en kontinuitet som inget annat kulturellt uttryck. Det gör litteraturvetenskapen så fascinerande. Man kan analysera texter från Gilgamesheposet från 1200 f Kr till litterära texter idag, hela tiden märks det hur litteraturen lever sitt eget liv.
– Det är som om den har porer likt en biologisk organism, jämför Jim Blomqvist, får du bara tillgång till ett bra mikroskop kan du riktigt se hur den lever och rör sig.
I lager på lager. Först berättelsen i sig, därefter tiden; normer, värderingar, idéer, politisk kontext och historiska skeenden. Och allt annat därtill, som berättarteknik, influenser, undertexter.

Det var just ett förstklassigt mikroskop studierna gav honom tillgång till. Första inlämningsuppgiften kastade Jim Blomqvist rakt in i en analys av Sapfos kärlekspoesi från 600 f Kr.
– Det var nervöst. Jag led väl av något arbetarklasskomplex, kände inte till proceduren och visste inte alls vad som väntades av mig.

Men bra lärarkommentarer och goda tips fick honom att ta till sig kritiken. Efter nästa tenta, analys av en novell av Strindberg, fick Jim Blomqvist grepp om litteraturvetenskapen. Och ämnet tog ett fast grepp om honom.
– Det blev en överväldigande upplevelse att gå in i litteraturen så här. Det är en himmelsvid skillnad mellan nöjesläsning och att läsa texter med ett vetenskapligt förhållningssätt. Man kan utgå från teori efter teori, varje omläsning utifrån ett nytt perspektiv ger nya insikter.

Varje dag sitter Jim Blomqvist på HumSambiblioteket och läser tiden mellan hämtning och lämning av familjens yngsta på dagis, kvällarna har han tagit på sig verkstadsstädning för att bättra på ekonomin. Nu har han tagit en stunds ledigt för att berätta om sin entusiasm för ämnet och nickar bort mot Keyhuset:
– Litteraturen är som ett slags hus. Du kan gå runt det – eller så kan du få nycklarna, gå in och utforska rum efter rum.

Och när han väl börjar ge exempel på litterära rum han gärna stannar länge i, får han nästan svårt att sätta stopp. Det handlar ju i botten om att se sin samtid.
– När du till exempel blir varse det koloniala förhållningssättet i den västerländska litteraturen och plötsligt förstår hur de stereotypa bilderna underminerar människors kulturella identitet får du insikter du sedan inte kan bortse från, säger han.
Att det dröjde långt in på 1950-talet innan någon författare skrev om afrikaner som individer och inte som kollektiv, ger perspektiv på komplexiteten i dagens politiska spel.

Jim Blomqvist nämner Saids bok, Orientalism, från 1978 om kulturimperalism eller Noam Chomskys Manufacturing Consent (1992) om hur media tjänar samhällens maktelit som några av titlarna på litteraturlistan som gjort bestående intryck.
Man kan lägga genusaspekter på Jane Austens romaner från sent 1700-tal eller på Tolstojs Anna Karenina som skrevs hundra år senare, följa det tidiga 1900-talets ryska futuristernas experimenterande med språket; läsa Pasternaks Doktor Zjivago (som inte kom ut på ryska förrän 1988) och följa övergången från tsarryssland till sovjettid för att fortsätta med Bulgakovs Mästaren och Margarita med sin obönhörliga kritik av sovjetsystemet – rysk litteratur är särskilt intressant ur många aspekter, tycker han.

– Det är så jäkligt kul att läsa på det här sättet! Man får ut så mycket – fast det kräver också arbete. Man måste gå in i det, det går inte att bara flyta med, säger Jim Blomqvist.

Han har någon termin kvar till kandidatexamen – hur ska det gå sedan? Abstinensbesvär?
– Jag kommer definitivt att sakna seminarierna och alla roliga opponeringar. Diskussionerna har närmast blivit ett behov, alla hetsiga slutsatser man kan dra av allt möjligt. Exakt när i texten börjar unge herr Werther inse sitt lidande, till exempel?
Han skrattar. Det är så litteraturvetenskapen ser ut. Från närläsning till övergripande analyser. Detaljer och helhet – och en sammantagen bild som ständigt vinklar mänskliga idéer.

Framtiden som litteraturvetare? Gärna som forskare, säger han. Men morgondagen tycks inte bekymra Jim Blomqvist särskilt.
– Ska man satsa på flera års utbildning, måste det vara något man verkligen tycker är meningsfullt. Och det är faktiskt få ämnen som ger så mycket meningsfull kunskap som litteraturvetenskapen.

Fotnot. I mars 2013 fick utbildningen i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet toppbetyg i Högskoleverkets utvärdering, det enda lärosätet i landet som fick omdömet ”Mycket hög kvalitet” på både kandidat- och magisterexamen.
Läs om det i LiU-nytt

Text och bild: Gunilla Pravitz
2013-05-06