Diplomatin, inte klimatet,
fällde Köpenhamnsmötet

Det var inte oenighet om klimatfrågan som gjorde att mötet i Köpenhamn bröt samman, utan sårade nationella självkänslor orsakade av tafflig diplomati.

Den slutsatsen drog Björn-Ola Linnér, föreståndare för Centrum för klimatpolitiska studier, LiU.
Han talade på tisdagen i föreläsningsserien Strimman. Köpenhamnsmötet var det största i sitt slag hittills, berättade han, med uppskattningsvis 30 000 deltagare varav 120 stats- och regeringschefer. Och när även USA:s president Barack Obama dök upp de sista avgörande dagarna hoppades många att ett nytt avtal skulle ros i hamn.

Men något gick snett. Flera länder, med Kina i spetsen, kände sig trampade på tårna av det förhandlingspolitiska spelet. När Barack Obama kallade de mäktigaste ländernas statshuvuden till en improviserad förhandling sista mötesdagen vägrade Kina skicka sin president. Istället kom en lägre rankad förhandlare. Och Venezuelas president Hugo Chavez deklarerade att han tänkte säga nej till ett avtal, oavsett innehållet, just på grund av hur det tagits fram. Så här får det inte gå till i FN-förhandlingar, var hans budskap. Där har alla länder en röst och ska tillmätas samma vikt.

- Mötet slutade inte i oenighet om själva klimatfrågan, sade Björn-Ola Linnér, och det är ändå hoppfullt. Alla är nog överens om att kraftfulla åtgärder behövs för att minska utsläppen. Sedan är det förstås en stor förhandlingsfråga hur de minskningarna ska fördelas.

En överenskommelse blev det ändå, även om inte alla länder skrev under och den därför inte gäller inom klimatkonventionen. De rika länderna har nu lovat att satsa 30 miljarder dollar i en akutinsats för klimatet och sedan 100 miljarder per år fram till år 2020, dvs totalt 1 030 miljarder.* De har också satt som mål att temperaturen inte får öka med mer än två grader, och att en översyn av hur klimatarbetet går ska göras 2015.

Nästa klimatmöte hålls mot slutet av detta år i Cancun, Mexiko.

Björn-Ola Linnérs strimmaföreläsning kommer att sändas i Kunskapskanalen under våren.

* Den siffran kan jämföras med de 14 000 miljarder dollar världens länder satsat på att rädda banker och finansinstitut undan den kris de själva orsakat…

Anika Agebjörn

2010-03-10