Akademisk kulturkrock tuff utmaning

Varför blir en del kinesiska masterstudenter inte färdiga med sina uppsatser? Eva Kätting och Anette Wickström for till Beijing på lärarutbyte, bland annat för att få svar på det.

Varje år kommer flera kinesiska studenter till LiU för det internationella masterprogrammet Outdoor and Enviromental Education.

Men det händer rätt ofta att en del av dem inte fullföljer sin utbildning, trots att de är ambitiösa och vana vid tidskrävande studier. Inslagen av självständigt arbete och framför allt masteruppsatsen tycks vara den stora stötestenen.

Varför? Eva Kätting, programansvarig, och Anette Wickström, kursansvarig för metod och uppsatsskrivande, funderade länge över svaret på den frågan. Att det finns en kulturkrock mellan det svenska sättet att studera och det kinesiska var uppenbart för dem:

– Nu har vi haft en fjärde omgång masterstudenter i utomhuspedagogik. Många har klarat sig utmärkt, andra har behövt mycket stöd för att bli färdiga. Vi har ibland känt att det vi säger inte riktigt går fram; och det handlar inte bara om språkproblem. Vi kunde inte riktigt förstå skillnaderna i de akademiska kulturerna, säger Eva Kätting.

Så i maj for de tillsammans på lärarutbyte till Beijing Union University och Capital Normal University, som LiU har avtal med, för att på plats prata med kinesiska universitetsledare, lärare och studenter.

– Det väckte en viss förvåning att vi var så öppna med att berätta om de problem som finns. I internationella utbyten är det nog vanligare att man bara tar upp det positiva, fortsätter hon.

– Det kunde ha uppfattas som ett etikettsbrott, men vi hade turen att ha god hjälp av en bra ”dörröppnare” genom en av de forna utbytesstudenterna från LiU, Shiwei Zou, som studerat på Beijing Union University.

Veckan i Beijing gav dem många värdefulla insikter. Förutom att undervisa själva fick Anette Wickström och Eva Kätting möjlighet att följa ett antal lektioner (bilderna t h). Och det blev många tillfällen till informella samtal om de olika förväntningar som de akademiska systemen har på studenterna.

På kinesiska universitet är de lärarledda lektionerna långt fler och för studenterna gäller det att ”lära rätt”, det vill säga att kunna återge lärarnas undervisning eller läroböckernas texter.

– I Sverige begär vi att de ska arbeta självständigt och tänka kritiskt. De ska formulera frågeställningar, söka adekvat vetenskaplig litteratur. Undra på att det blir en krock, fortsätter Anette Wickström.

Under svenska seminarier förväntas deltagarna vara ifrågasättande, vilket från kinesisk horisont kan uppfattas oartigt eller om man är student på lägre nivåer rentav lite högmodigt.

– Idén med ett seminarium är att pröva tankar, det finns inget ”rätt”. Alla åsikter lika värda, vilket kan vara svårt att förstå om man är van vid ett styrt hierarkiskt system.

Därtill kommer att de kinesiska studenterna ofta är ovana vid att kommunicera och diskutera på engelska.

Och för dem är det snarare självklart att ordagrant citera etablerade forskare än att bearbeta texter. Plagiat är inte heller i Kina tillåtet, men inget lärarna tar upp med studenterna.

– Det verkar inte vara relevant eftersom man sällan söker upp egen litteratur utan mer citerar ur läroböcker, säger Anette Wickström.

Skillnaderna i synen på lärande ställs på sin spets när det kommer till uppsatsskrivandet. På kandidatnivå i Kina betyder det två veckors arbete på campus, med ständigt lärarstöd. Alla ska bli godkända på sina uppsatser om 3-5000 ord.
En svensk kandidatuppsats är säkert fyra gånger mer omfattande, skrivtiden tio veckor och handledningstiden begränsad.

– Vårt system med mycket självständigt arbete och få lärarkontakter kanske inte är det ultimata om man tänker på att vi lär oss i samspel med andra. Det passar inte heller alla svenska studenter, konstaterar Anette Wickström.

Det händer att studenterna uppfattar den långa svenska skrivtiden som rena ledigheten, avstår handledningen och passar på att se sig om i Europa …

– Det är också möjligt att själva resandet, kontakterna och träningen i engelska för en del är det viktigaste i utbytet, säger Anette Wickström.

Men meningen med studierna är trots allt att studenterna ska ta sin examen.

– Vi behöver möta våra internationella studenter och ge dem rimliga förutsättningar. Just nu marknadsförs LiU i Kina för att få hit fler studenter. Det har vi förstås inget emot, men vi hoppas att ledningen inser att det kräver extra insatser i form av akademiskt skrivande, seminariediskussioner, värderingsövningar och argumentationsteknik, säger Eva Kätting.

– De kinesiska universitetsledningarna och lärarna efterfrågar sommarkurser med introduktion till den svenska utbildningen. De är villiga att betala – men har vi måste också ha lärarresurserna.

Teknologerna tar stöd av varandra

Finns då liknande akademiska kulturkrockar på andra håll inom LiU?
– Visst känner jag igen mig i mycket, säger Kerstin Hawkins, studievägledare på ett halvdussin masterprogram på Tekniska högskolan.

– Fast våra studentgrupper är så mycket större och här på LiU har de en bra tradition av att stötta varandra. De senaste åren har vi tagit in uppåt femhundra masterstudenter om året. Majoriteten kommer från Indien och Pakistan.

De flesta klarar studierna ypperligt, säger Kerstin Hawkins.
– Får de problem, hänger det oftast samman med bristande förkunskaper i någon enskild kurs.

Å andra sidan kan studiesituationerna inte riktigt jämföras, de tekniska utbildningarna är schemalagda med en helt annan lektionstäthet. De rapporter som teknologstudenterna skriver utgår oftast från resultaten av praktiska laborationer, resonerande texter är mer sällsynta.

– Men vi kan ändå märka att utbytesstudenterna är mer vana vid att bli matade med information. Och vid en större segregation lärare-studenter. För många av dem är det heller inte tänkbart att bearbeta en text som en framstående forskare skrivit.

För att studenterna ska bli bekanta med det svenska systemet ges en introduktion till examensarbetet. Och det finns ett kursmoment som tar upp kommunikation på engelska för studenter som anser sig behöva det.

– I framtiden kommer det att bli obligatoriskt, säger Kerstin Hawkins.

Text: Gunilla Pravitz
Foto: privata

2011-11-08