Chefsveterinär med uppdrag att bygga upp

Med Anne Halldén Waldemarson har LiU fått en ny chefsveterinär. Dessutom är hon prisbelönt som pedagog och själv tänker hon aldrig sluta lära sig nytt.

Under våren 2011 fick hon pris av de biomedicinska studenterna på Karolinska Institutet för att hon är en så bra lärare, med prispengar hon tänkte använda för att lära sig mer pedagogik.
Hennes förmåga att få kursdeltagare på alla nivåer att diskutera angelägna frågor om försöksdjurens välfärd fann studenterna särskilt berömvärt.

Ett knappt halvår senare ser hon sig nu om i ett nytt arbetsrum på Campus HU.

Det var en annons från LiU om försöksdjursveterinär som fångade henne. Planerna på de helt nya, större och mer ändamålsenliga anläggningar och laboratorier för försöksdjur som LiU kommer att sätta i verket de närmaste åren kunde hon inte motstå.

– Kan det bli roligare än att få vara med och bygga upp? Att för en gångs skull vara på båten redan från början, säger Anne Halldén Waldemarson.

Hon är i princip klar med en utbildning i försöksdjursvetenskap som ger henne en specialisttitel, Felasa D (Felasa står för Federation of European Animal Science Associations), och är nationellt aktiv i inom försöksdjurssektionen i Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap inom Veterinärförbundet.

Anne Halldén Waldemarson värvades som försöksdjursveterinär till Karolinska Institutet efter att ha arbetat som distriktsveterinär i Stockholm.
– Försöksdjursvetenskapen blev ett sätt att gå vidare, den handlar nämligen om allt. Från etiska ställningstagande och projekthantering till djurhållning och byggteknik. Därtill kommer undervisningen för studenter, forskare och forskningsledare och för djurskötarna.

Nu ser hon fram emot att få pendla mellan perspektiven; hålla helhetssynen och få dyka ned i planritningar och detaljer, diskutera arbetsflöden i de kommande djurlabben, ha koll på korsvägar mellan smutsigt och rent, få arkitekter och byggtekniker att förstå att djur behöver en helt annan luftfuktighet och ventilation än folk. För att ta några exempel.

Det är noga av flera skäl.
– Dels är det djurskyddet. Har vi tagit försöksdjur i bruk, ska de ha bästa möjliga miljö, oavsett djurslag. Dels måste alla tänkbara felkällorna minimeras för att forskningsresultaten ska bli tillförlitliga.

Försöksdjur måste med andra ord må bra och hållas sunda.

– I allmänhet är de friskare än våra vanliga husdjur, säger Anne Halldén Waldemarson.

Hon är tidigt med i planeringen av försöken, ger sina synpunkter på forskningsansökningarna och ser till att kraven på djurskydd uppfylls. För att förutse konsekvenserna av nya försök krävs ibland omfattande kunskapsinhämtning och en hel del fantasi.

Det är viktigt att forskarna utgår från rätt modeller.
– I de här sammanhangen talar man om tre R: Reduce, att tänka först så att så få djur som möjligt behöver användas. Vad kommer att ge det säkraste resultatet? Tre kaniner eller tusen möss? Som veterinär ser jag till varje individ, inte till djurslag. Refine, det innebär att man förfinar metoderna och ger adekvat utbildning. Alla inblandade ska ha klart för sig vilken behandling djuren behöver och när. Till exempel smärtlindring.

Det tredje R:et står för replace, att inte använda levande djur om det finns alternativa metoder, som datamodeller, odlade celler – eller zebrafiskägg. LiU är ett av få universitet som sedan början av året bygger upp ett nytt labb med just de snabbreproducerande zebrafiskarna.

Det gått sådär två månader sedan Anne Halldén Waldemarson började på LiU. Dagarna har snabbt blivit sprängfyllda.

– Bland annat inrättar jag nya driftsrutiner för det befintliga djurhuset, rutinerna för skötsel och försök som måste innefatta ständiga uppdateringar. De ska sedan kunna appliceras på de nya anläggningarna. Vi gör hälsoinventeringar en gång i kvartalet och några dagar i veckan handlar jobbet om vanlig djursjukvård.

Mycket tid går åt till pappersexercisen kring de destinationsuppfödda försöksdjuren, vilka utgör majoriteten. Varje import följs av dokumentation två år tillbaka och på plats ska alla individer journalföras och dokumenteras.

Jobbet innebär också en hel del undervisning i försöksdjursvetenskap. Alla som på något vis har kontakt med djuren eller har någon form av inverkan på deras liv måste ha gått igenom en utbildning.
– Från professorer till studenter och djurvårdare. Men att lära ut är nog bland det roligaste jag vet. Kanske för att jag själv alltid haft en sådan kunskapstörst.

Anne Halldén Waldemarsons yrkesbana har varit minst sagt krokig. En start som finmekaniker inom dentalteknik, därefter utbildning till undersköterska och mentalvårdare. Några år som terapibiträde för senildementa hade hon också bakom sig innan hon kompletterade på komvux för att bli veterinär.

– Det var drömjobbet. Och nej, jag har inte några betänkligheter mot att jobba med försöksdjur. Det vore att hyckla: det mesta av medicinsk behandling bygger på forskning med djurförsök. Också veterinärmedicinen. Jag hade aldrig kunnat ge sällskapsdjur bra behandling om inte djurförsök funnits.

Nu ser hon fram emot att få vara med om uppbyggnaden av nya försöksdjursanläggningar på LiU och att få styra allt så det blir så bra det går.

Sedan 2011 finns LiU:s hantering kring djurförsök samlat i nytt Centrum för Biomedicinska resurser, under ledning av Heriberto Rodriguez-Martinez, professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin.

Mer information om djurförsök

Text och bild: Gunilla Pravitz

2011-10-27