Hon står gärna till rors

Svensk lärarutbildning ska som bekant läggas om. Det är en rejäl utmaning och ett av de skäl som fick Karin Mårdsjö Blume att tacka ja till jobbet som dekan för utbildningsvetenskapen.

– Det är i brytningstider det är mest intressant att vara ledare, säger Karin Mårdsjö Blume.

Lärarutbildningen har ju återigen offentligt uppmärksammats och ifrågasatts. Utredningen ”En hållbar lärarutbildning” förutskickar en närmast total nyordning med nya examina och förändrat utbildningsfokus. Och med en spännvidd från större perspektiv till irriterande detaljregleringar samt en uppsjö tolkningsmöjligheter.
Karin tillträdde efter årsskiftet och remissvaret på lärarutredningen blev hennes första arbetsuppgift.

– Det har varit intensivt. Många, många möten, konstaterar hon lugnt.

Men Karin verkar ganska ostressad, trots att det bara är dagar kvar tills LiU:s gemensamma remissvar ska gå iväg:

– Jag har varit med förr. Jag har varit prefekt för Institutionen för kultur och kommunikation under den kris humaniora upplevt under senare år.

Antalet lärosäten som i framtiden ska bedriva lärarutbildning ska bli färre, men det är främst de mindre högskolorna som oroar sig nu, säger hon.

– LiU ligger bra till. De flesta önskemål om förändring som finns matchar det vi har att erbjuda. Exakt hur det blir, vet vi inte förrän i höst när regeringen lägger sin proposition.

Helt säkert är däremot att landets utbildningsanordnare – idag finns 29 – kommer att få ansöka om examensrätt. Redan nu ligger utbildningsvetenskapen på LiU i startgroparna med arbetet kring ansökningarna.

– Om kraven för examensrätt står en enda mening i hela utredningen, berättar Karin, tar luntan och bläddrar fram till sidan 380.

Där står kort och gott att utbildningen ska ha förutsättningar för  ”undervisning, ämnesdidaktik, utbildningsvetenskap samt en väl fungerande VFU” (verksamhetsförlagd utbildning).
– Det ska onekligen bli lite spännande att se hur högskoleverket ska klara av att bedöma alla hundratals ansökningar, tillfogar hon.

2011 ska den nya utbildningsmodellen börja fungera, med den föreslagna uppdelningen i grundlärare och ämneslärare.

På LiU är flera hundra personer på olika sätt involverade i lärarutbildningen. Det är alltså många, även utanför utbildningsvetenskapen, som berörs av den kommande reformen. Och engagemang saknas inte.

– Nej, det är många som kommit spontant med nya idéer: kul, nu kanske vi kan göra så här …

Samtidigt finns också besvikelse och oro. Inte minst för att utredningen närmast totalt nonchalerat alternativa vägar till lärande, till exempel användningen av estetiska ämnen och utomhuspedagogik. 7,5 högskolepoäng för förskollärare; punkt, slut.

Det är nog väl att Karin Mårdsjö Blume med åren kommit att se uppgiften att vara chef, själva ledarskapet, som alltmer givande.

– När jag tog första chefsjobbet för att bygga upp Centrum för människa teknik och samhälle vid temainstitutionen var det innehållet, verksamheten, som intresserade mig, erkänner hon.

– Att det var kul att också leda verksamheter, att vara chef, upptäckte jag först 2000-2002 under en period på Nokia som projektledare och avdelningschef. Där började jag inse att det här med ledarskap är ett spännande område.

Hon antar gärna utmaningen att få starka individualister att dra åt samma håll. Hur gör du för att lyckas med det?

– Jag försöker lyssna in mig på vad som är kärnan för medarbetarna. Det är viktigt att hitta mötespunkter, det gör man då. Även när vi inte tycker lika.

Tydlighet är en annan ledstjärna i ledarskapet.

– Det finns inget som stjäl så mycket energi och tid som otydlighet. Det leder bara till korridorsnack, tolkningar och funderingar på eventuella undermeningar.

Karin är i grunden språkkonsult med examen från Stockholms universitet. Till LiU kom hon för att undervisa i svenska språket och senare doktorera på ämnet tekniska handböcker på Tema.

– Det handlade om hur man ska skriva för att få människor att bete sig på ett visst sätt, beskriver hon.
Vilket i sig låter som en användbar kunskap i ledarskapssammanhang. Det är ju inte alltid som medarbetare beter sig som önskat?

– Jag har hellre medarbetare med åsikter och eget driv än sådana som just inte vill något särskilt med sitt arbete, kontrar Karin.

Och dina sämre sidor? Som chef, alltså? Karin funderar ett slag.
– Jag är inte så bra på att tvinga folk att göra saker, det undviker jag i det längsta.

Någon ”vanlig” startsträcka, med tid att sätta sig in i organisationen och verksamheten har det just inte blivit för den nya dekanen för utbildningsvetenskap. Och hon är inte den som tycker det är självklart att ta med sig jobbet hem.

– Det får räcka med en dryg heltid, säger hon och skrattar.

Familjen, fyra barn och barnbarn, måste få sin tid. Dessutom ska segelbåten, av typ skärgårdskryssare i plast, snart i sjön ute vid Gryt. På den har hon sin givna plats. Det är för det mesta Karin som styr.

– Jo, jag står gärna till rors!
 

Text och bild: Gunilla Pravitz

2009-03-16