Påverkansprogram inom kriminalvården

Rolf Holmqvist, professor på IBL, forskar kring nya påverkansprogram inom kriminalvården. Strikta, skriftliga riktlinjer för personalens reaktioner på intagnas beteende – hur inverkar de på individernas egen förmåga att reflektera över rätt och fel?

Det är en av de frågor Rolf Holmqvist och hans doktorandgrupp vill ha svar på. En annan rör utfallen av påverkansprogrammen – vilken effekt har de?

Kriminalvårdens nya påverkansprogram fungerar lite som supernanny på tv. Med tydliga regler i kombination med belönings- och konsekvenssystem ska människor med kriminellt eller antisocialt beteende tränas att uppföra sig socialt. För personalens del innebär det att snart sagt varje daglig handling från de intagnas sida ska mötas med en reglerad respons.

– Vi vill ta reda på hur det här upplevs av både personal och intagna. För en del personal ger regler och träning antagligen struktur och kan fungera som ett stöd i samvaron. Men hur påverkas deras egen känsla för rätt och fel? Hur stelt eller ledigt hanterar de reglerna? Många som jobbar inom kriminalvården har en bred livserfarenhet och en uppövad intuition för hur de ska agera, vad händer om deras egen känsla för vad som är rätt och rimligt kolliderar med de uppsatta reglerna?

– Det är inte olikt dagens föräldrautbildningar, säger Rolf Holmqvist, vissa är nöjda med att få riktlinjer men för andra känns det bara avigt.

En annan fråga rör mentaliseringsförmågan, det vill säga den process som får människor att reflektera över sitt eget och andras beteende och förstå komplexiteten i det.

– Vilket utrymme får den? Avsikten är ju att människor ska förändra sitt beteende därför att de förstår konsekvenserna av sina handlingar, inte för att de mekaniskt reagerar som andra lärt dem. Mentaliseringsförmågan ligger nära empatin, det är den förmågan som gör att vi kan säga ”jag försöker förstår hur du tänker” eller känner igen affekter, både hos sig själv och andra.

Rolf Holmqvist har sedan tidigare (2007) fått 2,4 miljoner av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, för studier av påverkansprogrammen inom kriminalvården. I höstas kom en förstärkning på en miljon kronor från Statens institutionsstyrelse, SIS.

– I vår startar vi nu studier på två ungdomsavdelningar på kriminalvårdsanstalter i Borås och Kristianstad och dessutom på ett ungdomshem för ungdomar vanligtvis omhändertagna enligt Lagen om vård av unga (LVU).

Före jul anslog FAS dessutom 3,4 miljoner för utvärdering av två slags terapiformer; den ena relationell korttidsterapi, den andra interpersonell psykoterapi. Båda används vid till exempel depressionsbehandling.

– Det går en röd tråd mellan de olika studierna, nämligen behandling av relationsproblem, fortsätter Rolf Holmqvist.

I relationell korttidsterapi blir den terapeutiska relationen i sig en utgångspunkt.  Kommunikationen i de terapeutiska samtalen, förvecklingar och känsloreaktioner skapar förståelse för patientens övriga relationer. I interpersonell psykoterapi arbetar man mer lösningsinriktat och tar upp olika händelser i patientens liv som kan ha betydelse för förmågan att klara av relationer.

– Vid sidan av utvärderingen är vårt syfte också se hur och om patienten utvecklar sin förmåga till reflektion, mentaliseringen, och sin förmåga att samspela under de olika terapiformerna.

Tre doktorander kommer att nu att anställas för att jobba med projekten. Den ena med ett kvalitativt förhållningssätt, till exempel genom att filma och göra djupare intervjuer av personal och intagna ungdomar. Den andra kommer primärt att undersöka problem i behandlingsrelationer medan den tredje kommer att använda bägge projekten som underlag bland annat just för forskning kring mentaliseringsförmågan.

Text och bild Gunilla Pravitz