Forskning som kommers

Pengar blir allt mer forskningens drivkraft. När universitetens intäkter görs beroende av kommersiella intressen är det hög tid att reflektera över de intressekonflikter som kan uppstå.

Det var budskapet från Stellan Welin vid ett etikseminarium i Vetenskapsrådets regi i oktober. Seminariet handlade just om intresse- och värdekonflikter vid kommersialisering av forskning.

- Intressekonflikter kan uppstå på flera plan, säger han, både för den enskilda forskaren och när det gäller universitetens, och hela samhällets, intressen.

En sådan konflikt är den mellan forskningens sökande efter sanningen och jakten på privata pengar. Han exemplifierar med ett numera klassiskt fall där ett universitet villar bort sig på grund av finansiella bindningar. Forskaren Nancy Olivieri vid Torontouniversitetet började 1993 samarbeta med ett läkemedelsföretag, Apotex. Hon skrev på en överenskommelse med företaget om konfidentialitet som bl.a. gav företaget exklusiv rätt till all publicering av data från försöket fram till ett år efter dess avslutande. Samtidigt fördes diskussioner mellan universitetet och företaget om ett större ekonomiskt stöd, 12,7 miljoner dollar, till ett forskningscentrum.

När frågetecken uppstod under studiens gång startade Olivieri en andra studie där hon inte skrev på några överenskommelser. Hennes resultat var ofördelaktiga för det studerade medlet. Hon presenterade resultaten på en vetenskaplig konferens 1997. Då petades hon av universitetet som ledare för forskningsprogrammet. Företaget avbröt också samarbetet med universitetet och de 12,7 miljonerna gick upp i rök.
Olivieri rentvåddes dock senare och fick tillbaka sin tjänst. Exemplet visar på de konflikter som kan uppstå när privata företag står för en väsentlig del av forskningsfinansieringen, säger Stellan Welin.

- En slutsats måste bli att samarbete mellan universitetsforskare och företag inte får innehålla klausuler om hemligstämpling av forskningen. En viktig princip inom forskningen är ju just den fria publiceringen av forskningsresultat.

Olivierifallet visar vad som kan hända när penningbehovet kommer i konflikt med sanningskravet, konstaterade Stellan Welin på Vetenskapsrådets seminarium. Han drog slutsatsen att forskare kan frestas att undanhålla, eller inte ta reda på, för företagen obekväma fakta. För företagen obekväm forskning blir helt enkelt inte av.

Nu ger han ytterligare ett exempel, denna gång hypotetiskt:
- Tänk ett fall där Saab skulle finansiera en del av forskningen vid Linköpings universitet. Då skulle det kunna bli svårt för den som vill rota alltför mycket i företagets affärer, svårt för forskarna att ta fram obekväma uppgifter.

- Man biter inte den hand som föder en. Det är väldigt mänskligt. Forskarna blir helt naturligt försiktigare om de är ekonomiskt beroende av näringslivet.

Idag utgör näringslivets satsning på forskning och utveckling i Sverige nästan tre procent av vår bruttonationalprodukt. Det är en internationellt sett mycket hög siffra, och universiteten arbetar intensivt på att göra den ännu högre.
Men Stellan Welin tror ändå inte att detta är den svåraste intressekonflikten.

- Företag är också beroende av sanna data för sin verksamhet. Det är inte troligt att näringslivet i stor utsträckning skulle kunna bygga sin verksamhet på felaktiga data.
Nej, den största intressekonflikten ser han i själva inriktningen på forskningen. Vad ska vi forska om? Vad är det yttersta målet med att forska?

I högtidliga sammanhang säger vi gärna att forskningen ska bidra till mänsklighetens framsteg, till att bekämpa fattigdom, hjälpa oss lösa miljö- och klimatfrågorna och att föra en kritisk diskussion om tillståndet i samhället.

Samtidigt anses forskningens främsta uppgift vara att utgöra motor i den ekonomiska tillväxten. Dessa olika mål kan hamna i konflikt med varandra. Om forskningens övergripande mål är ekonomisk tillväxt riskerar för mänskligheten angelägen forskning att inte bli av. Stellan Welin exemplifierar med sjukdomar som framför allt drabbar fattiga människor.

- Där vet vi att forskningsinsatserna idag är alldeles för små i förhållande till problemens omfattning. Och det gäller inte bara sjukdomar, utan fattiga människors livsvillkor överhuvudtaget.

Här har skett en ideologisk förändring, menar han. Idag ses kommersialisering allt mer som det enda sättet som forskningen kan komma till nytta på. All annan forskning, som inte ger utdelning i form av pengar, är onyttig. Det är inte gångbart att forska för den bredare samhällsnyttan.

- Men det behövs mycket kunskap, exempelvis inom politiken, som inte är kommersiellt gångbar. Socialstyrelsens anvisningar är bara ett exempel bland många, där välgrundade studier behövs.

Avslutningsvis: Om målet för universitetens verksamhet förskjuts från kunskapsproduktion till penningproduktion riskerar det inverka negativt på kunskapsproduktionens kvalitet, tillförlitlighet och – inte minst – samhällsrelevans.

Det blir i bästa fall kunskapsproduktion för den som kan betala. Universitetsforskarna riskerar bli ett gäng konsulter som säljer varor på en marknad.
För att förhindra en sådan utveckling krävs tydliga regler, konstaterar Stellan Welin och föreslår själv två:
1. Att forskarna öppet redovisar sina eventuella finansiella bindningar
2. Förbud för klausuler som kan stoppa den fria publiceringen av forskningsresultat.

Anika Agebjörn

Läs om LiU:s regelverk vid extern forskningsfinansiering.

Sidansvarig: webbredaktionen@info.liu.se
Senast uppdaterad: Wed Jun 03 09:22:01 CEST 2009