Konsten att leva livet som det är

Hur kan du bli en hållbar människa? Med den frågan inledde Åsa Kadowaki, psykiater, höstens seminarieserie den 18 september. Serien - med titeln "Den hållbara människan" hålls i samarbete mellan Studenthälsan och Kyrkan på universitetet.

Åsa Kadowaki

Lokalen i café Ellen i hus Key fylls av ett lågmält surr från dem som har letat sig dit under den sena eftermiddagen för att lära sig mer om hur man blir en hållbar människa. Studenterna sprider sig längs med väggen där en bekväm soffa står placerad, många har tagit för sig av fikat som bjuds på av Studenthälsan och Kyrkan på universitetet. Utanför fönstret skyndar hukande gestalter förbi i det begynnande höstrusket och under det lätta, men råa regndugget som har kommit och gått under dagen. Efter en kort introduktion börjar Åsa Kadowaki prata.

– Här är där man aldrig är, säger Åsa och refererar med ett skratt till Magnus och Brasses visa från 70-talet. Vi måste lära oss att leva just nu – här är där man är.

Höstens seminarieserie Den hållbara människan är resultatet av ett samarbete mellan Kyrkan på universitetet och Studenthälsan.

– Vi funderade tillsammans, säger Studenthälsans chef Ewa Rasch, och vi kom fram till att vi ville göra någonting för unga människor som så att säga har "drabbats av livet".

Ewa säger att hennes uppfattning om de studenter hon möter är att föräldrar tidigare ofta har städat undan problemen för sina barn. Det innebär att när barnen ska klara sig själva med studier och vuxenliv så är de inte alltid rustade att klara av den utmaningen.

– De unga människor som vi möter på Studenthälsan och som studentprästerna möter är ofta osäkra, de har för många val framför sig, säger Ewa Rasch. Det är ibland som om livet inte är perfekt om de inte har allt. Livet fungerar inte så.

Åsa Kadowaki talar inför en intresserad och uppmärksamt lyssnade publik och hennes ord tas emot av många igenkännande nickar.

– När mår man bra? frågar Åsa retoriskt. Man mår bra när man klarar av att må dåligt, när man inte längre kämpar emot att må dåligt.

Hon delar frikostigt med sig av sina och andras teorier, som att det är svårt att klara av livet och att vi i Sverige lider att ett totalt paniksyndrom. Hon säger att vi skyddar oss med hjälp av olika säkerhetsåtgärder, som cykelhjälm, men vi kan lika gärna bli överkörda när vi promenerar över ett övergångsställe.

– Vi måste skapa oss ett NU, säger hon. Vi kan inte leva i dåtiden och älta det som har varit och vi kan inte leva i framtiden och fundera på Tänk om ...

Åsa pratar och publiken frågar under en och en halv timme, stora och små ämnen och aspekter av att leva tas upp. Medveten närvaro, hur kan det hjälpa en människa att bli mindre sårbar, vad är samhällets ansvar för att befolkningen mår bra, måste vi må bra jämt? Hennes läkarbakgrund lyser igenom de mer filosofiska aspekterna och ger en motvikt till de olika teorier som hon delar med sig av.

När seminariet är slut och åhörarna reser sig upp är det inte för att gå hem. Flera samlas i en klunga framför Åsa Kadowaki för en vidare diskussion.

Under hösten är två ytterligare seminarier inplanerade, det andra ges den 16 oktober och behandlar spelberoende och spelmissbruk. Det tredje, den 13 november, går under rubriken Omsorgen om sorgen och handlar om rätten och behovet att få sörja.

Text och bild: Johanna Rebillon

Sidansvarig: webbredaktionen@info.liu.se
Senast uppdaterad: Wed Jun 03 12:17:53 CEST 2009