På plats...

... på LiU:s seminarium om den goda arbetsplatsen.

Frågor som handlar om hur vi har det på jobbet väcker stort intresse. Vid LiU:s seminarium om den goda arbetsplatsen hade 400 (12 procent) av universitetets anställda gjort sig fria från de vardagliga sysslorna för att kunna delta. Mest kvinnor.

Två tungviktare i ämnet var på plats och föreläste; Christina Doctare, läkare och författare till bl.a. en bok om hjärnstress, och Bengt Grandelius, psykolog och samhällsdebattör.

Christina Doctare

Christina Doctare talade om hur kronisk stress påverkar människor både fysiskt och psykiskt.

- Svenska folket har aldrig ätit mer sömntabletter än nu. Jag ser oroande tecken på stress, inte bara i vuxenvärlden utan också bland barn, sa hon.

Långvarig stress kan bl.a. leda till mag-tarmbesvär, sömnproblem, sämre immunförsvar och depression.

- Stress leder också till en minskad förmåga till medlidande. Om arbetsmiljöerna är stressiga så blir människor tröga och likgiltiga. Det omvända sker om förutsättningarna är goda på en arbetsplats, då uppstår ett entusiastiskt och kreativt klimat.

För att skapa balans på en arbetsplats krävs att kraven ska vara tydliga och relevanta.

- Men ofta är det tvärtom, konstaterade Christina Doctare.

Alla behöver också bli sedda och respekterade. Även här brister det på många arbetsplatser, menade hon.

I den efterföljande pausen sålde Christina Doctare sina böcker, däribland om hjärnstress och om att skapa andrum. Att döma av rusningen dit och det enorma intresset för hennes böcker har LiU:s anställda ett stort behov av att varva ner i sitt livstempo.

Bengt Grandelius

Bengt Grandelius talade om gränssättning och vikten av att som medarbetare ta ansvar för sin arbetssituation och sätter stopp i tid. Det gäller att vara tydlig mot sina chefer. Han resonerade en del kring begreppet flexibilitet.

- Det är ju egentligen något positivt, men det som är gott är också ont. Med mer flexibla villkor ökar också tillgängligheten. Här är det viktigt att sätta gränser. Vi glömmer att det i flexibiliteten också ska finnas tid för återhämtning. Annars finns risken att vi utplånar oss själva.

Det är emellertid känsligt att säga nej, påpekade han.

- Vi vill inte vara motvalls och bakåtsträvande. Men vi har en skyldighet både mot oss själva och mot organisationen att hävda oss och säga nej så att vi inte blir sjuka.

Bengt Grandelius framhöll också vikten av tydliga chefer.

- Inga curlingchefer! Människor blir vilsna, precis som barn, de vet inte vad som förväntas.

- Och vem sätter kulturen på en arbetsplats? Är det chefen som jobbar till tio på kvällarna, frågade han sig.

- Det är viktigt att kulturen sätts av någon som föregår med gott exempel om hur hon eller han förvaltar sig liv.

Hur är det då ställt med den goda arbetsplatsen för LiU:s del?

Personalchef Randi Hellgren refererade till den medarbetarundersökning som gjordes 2004. Resultaten från den visar att en stor majoritet på LiU tycker sig ha stimulerande arbetsuppgifter och ett meningsfullt arbete som är väl anpassat till den egna kunskapen och kompetensen.

Men alldeles för många – fyra av tio – tycker sig ha för hög arbetsbelastning och var tredje anställd känner oro över arbetet på fritiden.

Sedan undersökningen gjordes har LiU därför satsat på att utbilda de högre cheferna, för att de bättre ska kunna se och möta behoven bland de anställda.

- Nu gör vi också en stor satsning på alla mellanchefer, sa Randi Hellgren.

Även hon framhöll medarbetarnas eget ansvar.

- Var och en av oss måste vara tydlig mot sig själv och se till att ställa krav på en dräglig arbetssituation.

I den efterföljande paneldebatten diskuterades frågan vidare om LiU som den goda arbetsplatsen. En av deltagarna var Hanna Arneson, som nyligen lagt fram en doktorsavhandling om hälsofrämjande arbetsplatser. Hon menade att LiU på flera sätt står för faktorer för en bra arbetsplats, däribland delaktighet, socialt stöd, lärande och utveckling. Men hon påpekade också bristen på trygga anställningsförhållanden för många LiU-anställda.

- Universitetet borde skaffa sina medarbetare goda förutsättningar vad gäller våra arbetsvillkor. Vi vill ha möjlighet till framtidsplaner och vill kunna planera vårt jobb. Det, om något, skulle vara hälsofrämjande, sa Hanna Arneson och fick spontant applåder för sitt påpekande.

Seminariet var ett samarrangemang mellan personalavdelningen och Ekonomiska Institutionen, EKI, som var initiativtagare.

Lena Sjöholm

Lena Sjöhlom, en av arrangörerna, är administratör på EKI och centralt arbetsmiljöombud på Campus Valla.

- Det finns mer fokus på arbetsmiljöfrågorna idag, universitetet jobbar aktivt med dem och det är något vi alla har ansvar för, menar hon.

Vågar folk säga vad de tycker?

- Jag vet faktiskt inte. Det finns nog saker som borde sägas men som inte sägs. Och om aldrig frågor lyfts, så kan vi som har arbetsmiljöuppdrag inte heller göra något. Många lärare och forskare, till exempel, är nära bristningsgränsen. De har större studentgrupper och minskade resurser. Men de sjukskriver sig aldrig när de är sjuka. Och utan statistik är det svårt att förändra den situationen, säger Lena Sjöholm.

Sidansvarig: webbredaktionen@info.liu.se
Senast uppdaterad: Wed Jun 03 11:46:08 CEST 2009