Svenska bönder – framtidens oljeshejker?

Kan energigrödor ersätta olja som energikälla och i så fall i hur hög grad? Och hur ska det gå till? Vilka drivkrafter och vilka hinder finns för bönder att odla energigrödor?

Anna Jonsson, klimatforskare vid Linköpings universitet, har undersökt detta. Totalt finns 13 olika grödor som kan odlas som energigrödor i Sverige, berättar hon. De vanligaste är raps, vete och salix (energiskog). Men även exempelvis hampa skulle kunna bli en viktig energigröda.

Genom fyra gruppintervjuer med bönder identifierade Anna Jonsson vad de upplever som de största drivkrafterna och de största hindren för att satsa på energigrödor. Hon fann bland annat att flexibilitet värderas högt, något som utgör ett hinder för fleråriga grödor. Salix är en sådan.

- En satsning på energiskog är till sin natur långsiktig, säger hon. När träden väl har rotat sig är det mycket svårt att återställa marken för annan odling och därmed är lantbrukaren låst vid denna gröda för mycket lång tid framåt.

Ekonomi, arbetsbelastning, erfarenheter och kunskap är andra faktorer som påverkar böndernas beslut, men också värderingar.

- Vi kunde också möta argument som att traditionen kräver att vi odlar mat och inget annat på jorden här, berättar hon, viljan att ”hedra sina förfäder” genom att hålla odlingsmark öppen var speciellt stark i skogsbygderna. Miljöskäl angavs också som en drivkraft liksom nyfikenhet att prova på nya grödor.

Sverige har genom EU ett åtagande att öka sin produktion av förnyelsebar energi. Men om man ska kunna lyckas med detta krävs att man med hjälp av politiska beslut sänker de trösklar och förstärker de drivkrafter som finns, konstaterar Anna Jonsson.

- Men med tanke på jordens växande befolkning och dess behov av mat är det tveksamt om odling av energigrödor är rätt i längden. Det är ju något för oss och våra politiker att avgöra.

Anna Jonsson presenterar sin studie i sessionen Policy Issues.

Anika Agebjörn 2011-04-30