Fokus på enstaka aktiviteter snarare än långsiktiga effekter är en konsekvens av bristande projektledarskap och frånvarande ägare. I boken Att äga, styra och utvärdera stora projekt finns råd till dig som vill driva framgångsrika projekt.

Boken Att äga, styra och utvärdera stora projekt, av Göran Brulin och Lennart Svensson, är en kritisk granskning av den projektverksamhet som bedrivs inom ramen för EUs strukturfonder; Europeiska socialfonden och Regionala utvecklingsfonden. Lutade mot tidigare forskning och egna iakttagelser lyfter de framför allt frågan om hur man skapar och långsiktiga effekter av projektverksamhet.

Under programperioden 2007-2013 pumpar strukturfonderna ut 30 miljarder kr i Sverige.

Projektens resultat ska bidra till att förändra föråldrade strukturer, leda till ökad tillväxt och minska socialt utanförskap. Trots att det inte saknas engagemang eller aktivitet i projekten, påtalas inte sällan brister i förmågan att ta tillvara de erfarenheter som görs i projekten på en samhällelig nivå.

För att uppnå långsiktiga effekter av projekten förespråkar författarna främst en professionell projektledarroll och aktiva projektägare, men också samverkan och gemensam kunskapsbildning med aktörer utanför projekten på alla nivåer.

Projektlogiken leder fel

I samband med att boken lanserades, onsdagen den 16e mars, arrangerade processtöd Strategisk påverkan och lärande, (SPeL) ett välbesökt seminarium på City Conference Center i Stockholm.

Seminariet kom främst att kretsa kring projektlogikens dilemman och svårigheter med att uppnå och mäta långsiktigt hållbara effekter och resultat av strukturfondsprojekt.

Maria Gårdlund, VD Sweco Eurofutures, som gör utvärderingar och analyser av regionalfondsprojekt på uppdrag av bland andra Tillväxtverket, och Per-Erik Ellström, professor vid Linköpings universitet och föreståndare för Helix, reflekterade kring bokens slutsatser.

– Enligt normen, när man etablerar ett projekt, är planen och aktiviteterna det viktiga. Istället bör fokus vara på vilka effekter man vill uppnå och hur effekterna ska bli långsiktiga redan från idéstadiet, säger Per-Erik Ellström. 

– Det behövs ett perspektivbyte, säger han.

Per-Erik Ellström menar också att det finns en övertro på att informationsspridning är nyckeln till långsiktighet.

– Vill man uppnå hållbara effekter räcker det inte med att exponera människor för information. Man måste arbeta aktivt för att skapa ett fördjupat lärande.

– Det måste finnas möjlighet att följa upp långsiktiga effekter av projekten, efter det att programperioden är avslutad, för att vi ska kunna fånga upp dem, sa Maria Gårdsjö.

Kortsiktiga effekter är inte svåra att mäta, eftersom antalet deltagare och aktiviteter går att kvantifiera. Medan långsiktiga effekter, som förändrade samhällsstrukturer och arbetssätt är svårare, både att uppnå och att mäta, enligt författarna.

Långsiktiga effekter kan mätas efter tio år

Efter de inledande reflektionerna hålls en paneldiskussion med journalisten Per Holmström som moderator. I panelen medverkar Åsa Lindh, generaldirektör för Svenska ESF-rådet, Anna Olofsson, enhetschef regional tillväxt på Näringsdepartementet och Göran Theolin, avdelningschef Europaprogrammen, Tillväxtverket.

Åsa Lindh framhåller att det behövs perspektiv på fem eller tio år för att det ska gå att mäta effekter av projektverksamhet på ett trovärdigt sätt. Samtidigt förväntas det att ESF rådet ska kunna uppvisa snabba resultat.

– När vi går in i en ny programperiod finns inget intresse för resultat från tidigare perioder. Vi kanske måste tydliggöra vad som faktiskt går att mäta på kort eller lång sikt, säger hon.

Lindh får medhåll av Theolin som menar att det ofta finns ett konkurrensförhållande mellan faktisk samhällsnytta och viljan att visa upp resultat.

Lindh menar vidare att satsningen på följeforskning under innevarande programperiod har inneburit en stor förbättring av möjligheten att ta vara på resultat, men att det fortfarande är svårt att få projekten att engagera sig tillräckligt i utvärderingarna.

De båda delade författarnas erfarenhet att många projekt saknar engagerade ägare och att det får negativa konsekvenser på projektens genomförande och spridning.

– Jag ser ibland att man tillsätter ganska oerfarna projektledare för väldigt stora projekt. Och när ägarskapet sedan saknas, då haverar projekten, eller så tar det två år för dem att komma igång med projektet, säger Åsa Lindh.

– I något fall har jag sett projekt för 50 miljoner som lämnas i händerna på några projektledare, utan att ägarna kontrollerar att projektet verkligen levererar, säger Göran Theolin.

Att äga, styra och utvärdera stora projekt, vänder sig till alla som aktivt arbetar med stora projekt, samt till högskolestuderande, forskare, utvärderare och handläggare.

Göran Brulin är kvalificerad analytiker vid Tillväxtverket och adjungerad professor i lokala och regionala innovationer vid Linköpings universitet. Lennart Svensson är professor i sociologi vid Linköpings universitet och forskningsledare vid APeL. Författarna har tidigare givit ut antologin Lärande utvärdering på Studentlitteratur.

Text: Anna-Karin Florén

Sidansvarig: madeleine.peukert@liu.se
Senast uppdaterad: Tue May 03 11:31:31 CEST 2011