Tryggare vård med elektroder i textilierna

Med elektroder insydda i kläder eller lakan ska signaler från hjärtat kunna skickas direkt till vårdgivaren och en hjärtpatient kunna kontrolleras både på äldreboendet och i hemmiljö. Linda Rattfält är på sluttampen av sin avhandling i fysiologisk mätteknik.

Linda Rattfält är mitt uppe i slutfinishen av sin doktorsavhandling. Hon varvar ammandet av en nyfödd dotter med ett envist skrivande, för snart ska doktorshatten bärgas.

Ämnet för avhandlingen är kittlande, men också lite trixigt. Hon studerar EKG-elektroder och hur de kan användas inom åldrings- och hemsjukvård. Tryckta eller instickade i kläder och lakan skulle det finnas möjlighet att kontrollera patienten där han eller hon befinner sig, långt utanför vårdcentraler och sjukhus.

- Konceptet är att transportera data istället för patienter, förklarar hon.

Hon vill också veta vilken kvalitet man kan få på signalen och vad informationen skulle kunna användas till i praktiken.

Linda Rattfält har studerat och mätt på flera typer av elektroder, dels textila där man lägger in metallfiber i garn och får materialet elektriskt ledande. Hon har bland annat publicerat flera vetenskapliga artiklar kring konduktivitet i garn. Men hon har också tittat på tryckta elektroder, utvecklade tillsammans med Acreo och tryckta på Printed Electronics Arena, PEA, i Norrköping.

- De tryckta är lite trixiga eftersom den typen av elektroder finns på marknaden för användning inom både primär- och specialistsjukvård.  Samtidigt är förutsättningarna lite annorlunda eftersom våra mätningar ska göras av lekmän under mindre kontrollerade former än på exempelvis en vårdavdelning, säger hon.

Det gör det lite svårare att jämföra resultatet av mätningarna, men allt tyder på att man genom att stoppa in flera av PEAs tryckta elektroder i en gördel, eller vilket plagg det nu kan vara, kan få en tillräckligt bra signal för att kunna registrera pulsen när patienten rör på sig.

Det är alltså möjligt att få ut en hel del användbar information från elektroderna, även om det inte är samma höga noggrannhet som på ett sjukhus.  Hon har tittat såväl på kvaliteten på signalen som vad man kan göra för att förbättra den med hjälp av signalbehandling.

- Vi kan få ut en rytmremsa där man kan se pulsen och hur den varierar. Det kan ge bra information även kliniskt, till exempel ser vi arytmier och hur hjärtat svarar på ansträngning. Om inte pulsen ökar när man anstränger sig betyder ju det att hjärtat inte kara av belastningen, av någon anledning.

Signalen från elektroderna kan fångas upp lite var som helst, skickas trådlöst eller via mobilen till vårdgivaren och patienten med hjärtproblem kan få en tryggare vardag på äldreboendet eller hemmavid.

Några utmaningar återstår:

- Nu är elektroderna tryckta på en plastfolie för att testa konstruktionen. Att trycka dem på tyg är mera komplext, man vill ju att elektroden ska sitta väl fast i textilen, men trycker man ner bläcket för djupt i fibrerna minskar ledningsförmågan. Och en fråga som också återstår att lösa är hur elektroderna, som ju måste kunna ligga an direkt mot huden, ska klara tvätt, berättar hon.

Linda Rattfält arbetar i en liten grupp inom institutionen som tittar på den klassiska mättekniken, en nog så viktig del av den medicinska tekniken där man mäter tryck och flöden.

- Visst skulle både gruppen och institutionen kunna bli lite större, men att vi inte är fler innebär också att hela institutionen får plats inne i sjukhusmiljön. Vi har nära tillgång till mätdata, det är det inte många andra medicintekniska forskare som har.

När avhandlingen väl är klar och föräldraledigheten är över hoppas hon kunna fortsätta undervisa blivande medicintekniker.

- Jag gillar att förmedla hur kul det är med medicinsk teknik.

Linda Rattfälts vetenskapliga artiklar om ledande garn och textiler med mera finns här

Monica Westman Svenselius 2013-03-01