Terapi på nätet växer

Under senare år har internetbehandlingar prövats mot ångest och depressioner, tinnitus och sömnstörningar, trassliga relationer och mycket annat – ofta med goda resultat. LiU-professorn Gerhard Anderson, en av förgrundsgestaltarna inom området, förklarar varför. (2009-11-30)

Undra på att det under åren har blivit rubriker och mediehausse.

Det är frestande att dra paralleller till tjärsalvor och undergörande universalmediciner, att snabbt dra slutsatsen att internetbehandlingar botar allt från huvudvärk till relationsproblem.

Det har visserligen visat sig i stort sett vara så, men internet är just bara ett format snarare än en metod. Bakom ligger kunskapen om vad som i olika fall är framgångsrika behandlingar.

Gerhard Andersson, LiU-professor i klinisk psykologi och därtill med en medicinsk doktorsavhandling i hörselvetenskap i bagaget, både suckar och skrattar lite när han visar tidningsrubrikerna.
»Så slipper du din ballongmage på åtta veckor« stod det till exempel att läsa i Expressen den 4 november 2009.

Och andra rubriker fyller på och utlovar snabb och billig bot.

– Nja, modifierar Gerhard Andersson, alldeles gratis är det nu inte med behandling via internet. Och den passar långt från alla.

Idén med internetbehandling mot huvudvärk kläcktes av några Uppsalastudenter 1999.

– Den kändes först som en ganska galen tanke. Men eftersom självhjälp fungerat tidigare när det gäller huvudvärk designade jag en kontrollerad undersökning, berättar Gerhard Andersson, som vid den tiden var forskare i Uppsala.

– Upplägget var traditionellt för kognitiv beteendeterapi, med kunskapsinhämtning, tips om behandlingstekniker och återkoppling av resultat.

Hundra personer deltog i studien. Efter en sedvanlig medicinsk bedömning av deras besvär sattes hälften som kontrollgrupp i väntan på behandling. Andra halvan fick texter att läsa via e-post. Kunskap om huvudvärk kombinerades med beprövade självhjälpstekniker som avslappningsträning, stresshantering, problemlösningar och time management. De som ville kunde få kontakt med sina behandlare just via e-post, inom 24 timmar.

Behandlingen blev framgångsrik och de goda resultaten publicerades i Journal of Consulting on Clinical Psycology.

– Studien var en av världens första vad det gäller internetbehandlingar. Artikeln fick snabbt över hundra citeringar av andra forskare.

Eftersom tinnitus var Gerhard Anderssons huvudspår inom forskningen under 90-talet gav han sig genast iväg till hörselkliniken. Och hade turen att råka på en divisionschef som var allmänt intresserad av telemedicin.

– Annars hade nog risken varit stor att internetterapin stannat vid att bli en obskyr specialverksamhet i någon källarlokal, säger han och ler.

Han lade snabbt upp en studie för behandling av tinnitusbesvär, denna gång med en egen hemsida för behandlingen.

Resultaten blev så goda att internetterapi omgående blev en del av hörselklinikens reguljära utbud av behandlingsalternativ för tinnitusbesvär.

Runt år 2000 hörde dåvarande psykologstudenten Per Carlbring vid LiU (numera docent och lektor) av sig för ett försök med internetbehandling av paniksyndrom.

– Det fick väldigt stor uppmärksamhet i media där försökspersonerna framträdde och förklarade att behandlingen räddat deras liv, fortsätter Gerhard Andersson.

Och nya studier kom slag i slag, allt möjligt testades: från olika former av ångest, ätstörningar, fobier, depressioner till parterapi.

– Vår forskningsidé är att utgå från bästa tillgängliga behandling och sedan lägga upp den via internet. Det handlar i grunden om att vi har kunskap om hur bra en behandling fungerar, oavsett form.

Fast internet har visat sig ha sina fördelar.
– Det är uppenbarligen inte allas dröm att sitta mitt emot en terapeut i ett behandlingsrum. Bara att ta kontakt med vården är långt från självklart för många människor, säger Gerhard Andersson.

På plussidan står alltså avståndet till vården – även om just det samtidigt är en minuspost.

– Som internetterapeut kan du till exempel aldrig fånga upp ansiktsuttryck eller värdera en tveksam tystnad.

Friheten från terapeuten är också en fördel.

– Människor behöver inte ta ledigt för att passa tider, vi ser att de gärna kopplar upp sig på kvällar och helger. De kan mejla frågor, få svar inom ett dygn och behöver inte vänta på telefontider.
Dessutom, påpekar Gerhard Andersson, tar de som väljer internetbehandling på ett annat sätt eget ansvar för sin behandling jämfört med traditionell terapi.

– Men det passar förstås inte alla. Det är lättare att glida ur en internetbehandling när det börjar kännas besvärligt. Vårt internetbeteende är i sig en risk, det kan vara ganska oengagerat och man flyter in och ut på sidor som man är van att göra när man annars är ute och surfar.

För forskarna betyder internetförsöken att de snabbare än vanligt kan genomföra en studie – på ett knappt år, jämfört med traditionella försök som tar flera år.

Och det saknas inte intresserade försökspersoner. Tvärt om.
När forskarna försynt satte ut en annons till en studie kring behandling av erektionsdysfunktion fick de dra tillbaka den efter en dag. Då hade redan 200 personer hunnit anmäla sig!

– Det är för övrigt ett exempel på en studie som inte varit helt framgångsrik. Vi utgick från att problemen i första hand var psykologiska men där tog vi nog fel, säger Gerhard Andersson.

Den genomsnittliga försökspersonen var en man i 60-årsåldern, en företagschef med fulltecknad almanacka och mycket stressad.

– Vi vet inte varför resultaten inte blev särskilt goda. Antagligen var problemen funktionsbaserade. Männen tog sig helt enkelt inte tid till sex. Eller så hade de svårt att acceptera att den sexuella förmågan avtar med stigande ålder. Men för flera var behandlingen trots allt effektiv.

Därmed är han inne på ett hett forskningsområde kring acceptansinriktad internetterapi. Begreppet står för människors förmåga till insikt om vad man kan och inte kan förändra.

– Du mår inte bra av att fortsätta utkämpa en strid du inte kan vinna, beskriver Gerhard Andersson.

En del människor störs till exempel oerhört av sin tinnitus, andra låter sig inte hindras. En del lider av att känna tillvaron begränsad, andra koncentrerar sig hellre på det de kan göra än det de inte kan göra. Samma fenomen dyker ständigt upp, oavsett om det gäller hantering av kronisk funktionsnedsättning, en sjukdom, en traumatisk upplevelse eller en dålig parrelation.

– Vi kan helt enkelt inte trolla bort alla problem. Men vad som får en del människor att bortse från svårigheter är en gåta vi forskare gärna vill lösa.

Men med terapin kan man lära sig se problem som en naturlig del av livet, lära sig hantera sina tankar och inte låta sig skrämmas.

Depression är ett annat viktigt forskningsfält; var femte person går igenom någon form av depression i sitt liv. För en del blir det ett långdraget tillstånd. Och med stöd av Vetenskapsrådet håller Gerhard Andersson på att skräddarsy program för depressionsbehandling över internet som testas just nu.
Men han försöker också hålla en del av forskningen fri från externa anslag.

– Dagens anslag bygger på gårdagens forskning. Det lämnar inte mycket utrymme för innovation, konstaterar han.

Så han tar alltjämt tillvara på studenternas vilda idéer som kan testas i deras examensarbeten. Utbildning för föräldrar med stökiga barn, till exempel.

2004 blev Gerhard Andersson professor i klinisk psykologi vid LiU. Året innan hade han startat ett internationellt organ för att samla forskningen kring internetbehandlingar, ISRP. Nu i höst hölls det fjärde mötet i Holland, med närmare 800 deltagare.

Det är inte bara massmedia som intresserar sig för »bot på åtta veckor«.
Och utmaningen för framtiden?

– Det blir att skräddarsy behandlingar också för svårare tillstånd, säger Gerhard Andersson.
På det tekniska planet finns förstås också en del att göra. Patientsäkra portaler och därutöver en allmän integrering av internetalternativ i sjukvården.

Snart hänger studenterna utanför professor Anderssons dörr, två trappor upp i I-huset på Valla. Han letar i sin dator för att hinna visa exempel på hemsidor för olika behandlingar och får upp en av de absolut roligaste terapier han vet – han är parallellt med forskningen både utövande psykolog och psykoterapeut.

– Mot ormfobi! Det är riktigt kul att jobba med, säger han entusiastiskt.

– Också det har vi prövat via internet. Det funkar bra, men inget slår känslan av att stå bredvid när skräcken släpper hos någon som tar steget fullt ut och klarar av att hålla en orm eller en spindel i sina händer.

Nej, någonstans måste väl gränsen gå. Vad är väl en filmorm på internet mot en livs levande gul majsorm?  

Text: Gunilla Pravitz
Foto: Vibeke Mathiesen

2009-11-30
LiU magasin 4/2009