Med en fot i vardera världen

Tveka inte att ta steget ut i industrin, om tillfälle ges. Det rådet ger professor Di Yuan forskarkollegorna på LiU. Själv står han just nu med en fot i vardera världen, halvtid på LiU och halvtid på Ericsson Research. ”En nyttig erfarenhet för mig, och för hela min grupp”, konstaterar han. (2011-10-19)

Kanske var han lite uttråkad?

Efter en spikrak karriär på LiU, alltifrån flytten från Nanjing University i Kina till LiU, från civilingenjörsexamen 1996, via lic:en, adjunkt-tjänsten, doktorshatt, lektorat och docentur till en professur, har det varit en snörrät linje för Di Yuan, professor i telekommunikation.

Bara två kortare utflykter har han gjort, som gästprofessor i Milano, Italien och som ”Senior Visiting Scientist” i Storbritannien. År 1998 var han som adjunkt ensam inom sitt område på LiU, när gruppen bildades 2006 var de fyra och i dag består forskargruppen av tio personer. Hoppat över kulturgränser har han också gjort förut, från Asien till Europa, från storstaden Shanghai med drygt 18 miljoner invånare till Linköping med knappa 150 000.

Därför var steget kanske ändå inte så stort ut till industrin. För när Stiftelsen för strategisk forskning förra året utlyste programmet Strategisk mobilitet, en utlysning som ska öka rörligheten mellan akademi och industri, var han inte sen att nappa.

- Det är ju vanligt att forskare skaffar sig nya meriter och kunskaper från industrin, som nyblivna doktorer, men inte så vanligt att professorer gör det, säger han.

Di Yuans forskningsområde, mobil telekommunikation, är till sin natur industrinära. Inom SSF-projektet har han och hans kollegor nu arbetat fram en modell för hur ett effektivt nät av sändare ska byggas för att få så bra täckning och så hög effektivitet som möjlig. Modellen är så bra att den kan förutsäga hur resursförbrukningen ser ut i nätet om nya användare kommer till inom ett visst område, och om en av dem sätter igång att ladda ner långfilmer, den kan också visa i vilket läge kapaciteten i nätet når taket.

Det går också att studera vad som händer om man stoppar in ytterligare en sändare i ett område, hur den påverkar de övriga, hur mycket de stör varandra eller var det riskerar att bli interferens. Störningsgraden beror nämligen också på hur ofta varje sändare sänder – en sändare som utsätts för mycket störningar reagerar genom att själv sända oftare.

- Det här är viktiga aspekter när man nu bygger upp så kallade heterogena nät, där man blandar stora starka sändare med små, med kort räckvidd - lågeffekt-noder, för att få bra täckning och tillräcklig kapacitet så kostnadseffektivt som möjligt, säger han.

Och allt eftersom kraven på bandbredd ökar krävs också ett allt mer finmaskigt nät.

- Vi forskar nu kring nästa generations mobila nät, LTE, Long Term Evolution, och LTE-Advanced, det som ibland också kallas 4G.

Även här, som så ofta annars, gäller det att bygga ett nät som belastas så jämnt som möjligt - för att användningen av såväl radiospektrum som energi ska bli effektiv och för att undvika att de olika sändarna stör varandra allt för mycket.

Modellen för detta finns och fungerar och arbetet fortsätter nu med de praktiska tillämpningarna, resursoptimering av LTE-nätet. Under resten av året fortsätter Di Yuan att arbeta halva veckan på Ericsson Research i Kista och halva veckan med forskargruppen i Norrköping.

- På Ericsson Research är de toppexperter på radioteknik och de studerar också hur näten fungerar i sin helhet. Det har varit oerhört nyttigt att lära sig hur de tänker och prioriterar. Det här är en nyttig erfarenhet såväl för mig som för hela min forskargrupp, säger han.

Men är de på Ericsson Research lika nyfikna på dig och hur du tänker?
- Ja, de är mycket intresserade av vad vi sysslar med. Genom den kunskap vi har här på LiU har vi mycket att bidra med, samtidigt som jag kan formulera akademiskt intressanta problem att studera utifrån de industriella tillämpningarna. Det är en stor fördel att kunna tala båda språken.

Vill inte de hålla resultaten hemliga, borta från konkurrenterna?

- Självklart har jag vissa restriktioner när det gäller Ericsson-specifik kunskap. Men det har inte varit något större problem. På Ericsson har de förståelse för den akademiska traditionen, bland annat att publicera forskningsresultat, men jag följer också de regler som gäller där. Generellt sett har det gått över förväntan bra och har varit enklare än jag befarade.

Di Yuan är mer än nöjd med arbetet så här långt, samarbetet som pågått ett drygt halvår har redan resulterat i såväl två vetenskapliga artiklar som i konkreta industriella resultat. Och en ny doktorand har just börjat forska inom området.

- Det borde vara ett mycket närmare samarbete mellan akademi och industri, det finns en klar potential att göra mer. Det finns så mycket kunskap på universiteten som borde komma ut, säger han.

Satsningen på strategisk mobilitet tror han stenhårt på och tycker att fler kollegor inom akademin skulle passa på när tillfälle ges.

- Det är ett effektivt sätt att uppnå nya resultat och få en synergi som långsiktigt ökar konkurrenskraften. Det är viktigt att uppmuntra till ökat utbyte av människor, i båda riktningarna.

Monica Westman Svenselius 2011-10-19