Göm menyn

Lägre koldioxidutsläpp om materialet tas till vara

Det finns minst 13 miljoner ton metaller i svenska deponier. Att gräva upp och ta tillvara materialet ger ett positivt utslag till koldioxidbalansen, om det sker på rätt sätt. Det visar forskning som Per Frändegård, doktorand, utfört tillsammans med Stena Metall.

Per Frändegård

Per Frändegård, doktorand på avdelningen för industriell miljöteknik, har undersökt hur man bäst kan hantera det material som finns nedgrävt i svenska deponier. Han jämför koldioxidutsläppen vid tre olika strategier. Antingen används mobila separationsanläggningar på plats vid deponierna. Eller så körs massorna till stora anläggningar där man har effektivare teknik för att skilja ut olika återvinningsbara material. I det tredje fallet låter man materialet ligga kvar.

Bäst ur miljö- och klimatsynpunkt visar det sig vara att köra iväg massorna till stora effektiva anläggningar, trots de många och långa transporterna. Sämst är det att låta materialet ligga kvar.

Och det är inga små mängder avfall det handlar om. Vi har mellan 5000 och 6000 kommunala deponier av varierande storlek i landet, även om bara ett hundratal är aktiva. Tillsammans rymmer deponierna 241 miljoner ton konstruktionsmaterial; jord, betong och fyllnadsmassor, 78 miljoner ton brännbart material, 30 miljoner ton plast och 13 miljoner ton metall, dock en del oxiderat och av tveksam kvalitet.

Per Frändegård visar också i en artikel, som publiceras inom kort, att om man tog hand om de 50 största deponierna skulle det minska bildandet av metangas och ge ett rejält positivt bidrag i klimatarbetet.

- Att genomföra det arbetet skulle, förutom rejält minskade risker för miljön, innebära att man undviker utsläpp som motsvarar 80 procent av de årliga utsläppen från Sveriges alla transporter, säger Per Frändegård.

Monica Westman Svenselius 2012-01-17

Foto Peter Modin

 Technospheric mining

Gruppen på tippen

Gruvorna vi glömt bort

Metallpriserna stiger samtidigt som miljontals ton koppar och andra metaller ligger nedgrävda i marken, bortglömda och till ingen nytta. Koncentrationen är störst i deponier och under städer. Nu utforskas framtidens gruvor.

Koppar och järngruvan i Norrköping

Björn Berglund

Stora mängder koppar och järn finns under ytan i Norrköping. Här finns ett uttjänt likströmsnät, stadsgasledningar, urkopplade växelströmsledningar, ledningar till nedlagda industrier och spårvagnslinjer, gamla fjärrvärmerör och mycket mera.

Linköping först att testa gruvdrift

Joakim Krook

Lönar sig att plocka upp koppar-kabel ur marken i Linköping? Om ett par år har vi svaret. Joakim Krook och hans forskargrupp driver ett demonstrationsprojekt och det är två olika tekniker som ska testas.

Hälften av all metall har försvunnit

Nils Johansson

Det är bara ungefär 50 procent av de metaller vi plockat upp ur jordskorpan som är i användning. Det betyder att det finns lika stora mängder som ligger till ingen nytta. Nils Johansson har sökt och har funnit dem, och oftast finns de ovan markytan.

Lägre koldioxidutsläpp om materialet tas tillvara

Per Frändegård

Det finns minst 13 miljoner ton metaller i svenska deponier. Att gräva upp och ta tillvara materialet ger ett positivt utslag till koldioxidbalansen, om det sker på rätt sätt. Det visar forskning som Per Frändegård, doktorand, utfört tillsammans med Stena Metall.

Mycket metall kvar i askan

Nicklas Svensson

Sopförbränningen har ökat kraftigt från 1985 och framåt och därmed också mängderna metaller som samlas i askan.

 


Sidansvarig: birgitta.weibull@liu.se
Senast uppdaterad: Wed Oct 17 11:07:02 CEST 2012