Kön och sexualitet bestäms av kulturen

Det finns inga fasta biologiska kön. De bestäms av rådande sociala normer och kulturella föreställningar. Därför blir all kritisk genusforskning om sexualitet i någon mening queer-forskning. (2012-03-14)

Någon biologiskt bestämd sexuell inriktning existerar inte. Det är de rådande sociala och kulturella normerna som avgör.

pia-laskar Det säger Pia Laskar, lektor vid Tema Genus med just denna inriktning i sin egen forskning.

- Vad en man respektive kvinna är, är ett dilemma som förklaras på olika sätt i historien och i olika regioner. Tidigare sågs inte män och kvinnor som två motsatt biologiska motpoler, utan placerades längs en linje och kunde byta positioner vid olika tillfällen.

För, och det är hennes andra poäng: Vad som är sexualitet förklaras och förhandlas också på olika sätt. Queer-teori ser en fixerad sexuell läggning som en idé knuten till vår samtid. Våra sexuella beteenden ses istället just som beteenden, alltså handlingar och inte identiteter. En kritisk sexualforskare talar inte om homosexuella människor, utan om människor som utför homosexuella handlingar. Både kön och sexuell inriktning är något flytande, något som kan variera över tiden och som inte bör förväxlas med kulturellt bestämda identiteter.

Redan de klassiska feministiska forskarna skilde på biologiskt kön och socialt genus. Queerteori tar den uppdelningen ett steg vidare och säger att det biologiska könet bestäms av kulturen. Det är inte biologin som styr, det är våra föreställningar.

- Transpersoner blir intressanta just genom att de inte accepterar att biologi bestämmer över genus. De bryter mot den normen, säger Pia Laskar.

Transpersoner var föremål för en avhandling från Tema Genus våren 2011 och är aktuella i ett pågående doktorandprojekt om transfilmer och i en planerad konferens hösten 2012. En annan doktorand studerar queera representationer inom fotokonsten, ytterligare en forskare fokuserar queer inom teatern. Andra projekt som använder kritisk sexualteori handlar om män som har sex med män utan att definiera sig som homosexuella, respektive om HIV-positivas relationer.

Pia Laskar själv forskar om sexuella rättigheter i ett postkolonialt perspektiv. Vi i västvärlden använder våra kulturbestämda sexuella kategorier på andra kulturer och folk, säger hon. Vi kan exempelvis kräva av homofoba länder att de ska erkänna homosexuellas rättigheter för att få bistånd.

- Men i många regioner, i Afrika till exempel, har detta varit en icke-fråga, sexualitet har inte fyllts med samma innehåll som i Europa.
Hon tar exemplet Lesotho, där man på 1950-talet fick brist på män. De drog till gruvorna i Sydafrika för att få arbete. Då flyttade kvinnorna ihop med varandra och bildade andra typer av familjer, med både social och sexuell gemenskap.

- De kallades för mummy-baby-relationer och byggde på en gammal praktik. Och liknande traditioner finns i flera länder, exempelvis Uganda. Där kan kvinnor gifta sig med varandra. Homosexuella handlingar har alltså accepterats, men de västerländska identiteterna stöter på patrull.

I sin forskning spårar hon också de sexuella rättigheternas historia. När blev sexuellt utövande en rättighet, om det nu är det? Det är en av hennes forskningsfrågor.