LHC-stjärnan Mikael Håkanson fick hjärtat undersökt.

"Med hjärtat vill man inte chansa"

Mikael ”Musse” Håkansson har just avslutat ett tufft träningspass med sitt elithockeylag Linköpings HC. Pulsen ligger på 150 och svetten rinner från pannan. (2007-04-24)

-Under en match kan adrenalinet pressa upp den till 200. Mellan bytena försöker man slappna av och gå ner i puls, säger han.

Men i början av säsongen hände något. Pulsslagen fortsatte hamra på i samma takt även när han satt och vilade i båset.

-När det gäller hjärtat vill man inte chansa, säger Mikael Håkansson som genast bestämde sig för att få det undersökt.

Det visade sig att allt var som det skulle. Varken EKG eller ultraljud tydde på några sjukliga förändringar, något man kunde bedöma säkrare eftersom hela laget hade genomgått en hjärtkontroll tidigare under året. Troligen hade ”Musse” en infektion i kroppen som orsakade problemen.

Den här sortens kontroller är numera rutin för idrottare på elitnivå. Bakgrunden är de dödsfall bland unga lagspelare som uppmärksammats på senare år och sänt chockvågor genom idrotts-Sverige.

Plötslig hjärtdöd är lika dramatiskt som det låter. Till synes slår den ned som en blixt från en klar himmel, men bakom ligger en dold ärftlig hjärtsjukdom eller medfödd missbildning. Några har aldrig tidigare känt av sin åkomma. Andra har haft symtom men viftat bort dem.

Det anses dock inte medicinskt motiverat att undersöka alla unga människor eller idrottare på alla nivåer.

-Men den som får bröstsmärta, yrsel eller svimningsanfall under ansträngning eller distinkta hjärtklappningsattacker utan orsak ska absolut söka läkare, säger Eva Nylander, professor och överläkare i klinisk fysiologi.

Ett spår i hennes forskning är hjärtats anpassning till idrott och träning. Hon är en av landets främsta experter på plötslig hjärtdöd och deltog bland annat i en grupp under Riksidrottsförbundet som i fjol lade fram rekommendationer om att alla elitidrottare bör undersökas. Hon ledde också en arbetsgrupp hos Socialstyrelsen som i en rapport i december 2006 landade i samma slutsats.

-Vi gör också själva sådana undersökningar på elitidrottare, brandmän, piloter och folk som klättrar i höga master.

Det man letar efter är tecken på hjärtsjukdom som kan ge rytmrubbningar med potentiellt farliga konsekvenser. Det handlar om ett 20-tal olika sjukdomar, några i själva hjärtmuskeln, andra som beror på fel i hjärtats elektriska system. En idrottare som får en sådan diagnos bör som regel sluta tävla.

Just nu fokuserar Eva Nylander och doktoranden Meriam Åström Aneq på en av dessa sjukdomar, arytmogen högerkammarkardiomyopati (ARVC), som drabbar bortåt en på tusen. Tillsammans med andra fysiologer och kardiologer gör de en tioårsuppföljning på 15 patienter för att lära sig mer om sjukdomsförloppet. Meriam Åström Aneq utvecklar metoder att hitta de tidiga tecknen med hjälp av ultraljud och magnetkamera.

Hjärtat avbildat i magnetkamera.

ARVC börjar i höger kammare där hjärtmuskelcellerna gradvis ersätts av fett eller bindväv. Det leder till sämre pumpförmåga men också rubbningar i hjärtrytmen, som kan bli dödliga i samband med ansträngning.

Hjärtats högra kammare är något av en ”black box” för läkarvetenskapen.

-Den är lite undanskuffad där den ligger som en vriden apelsinklyfta intill den vänstra kammaren, som vi vet så mycket mer om. Men tack vare bland annat magnetkameran får vi nu allt bättre kunskaper, säger Eva Nylander.

Ett friskt hjärta kan inte skadas av idrott – förutsatt att det inte utsätts för några dopingpreparat. Men om man har feber och ont i halsen ska man avstå från fysisk ansträngning. Virusinfektionen kan då spridas i kroppen och orsaka en hjärtmuskelinflammation, som i värsta fall kan ge rytmstörningar och skada hjärtat för lång tid.

Annars är all fysisk aktivitet, elitidrott såväl som vanlig motion, bra för hjärtat. Elitträning gör att hjärtat växer: väggen blir något tjockare och volymen i kammare och förmak större. En hjärtkammare hos en otränad person rymmer 130-150 milliliter (beroende på kroppsstorleken), hos en uthållighetstränad person 160-180 milliliter. Själva pumpfunktionen blir varken starkare eller bättre, men tack vare den större volymen kan mer blod pumpas ut i kroppen.

Eva Nylander har ibland fått frågor om hur man kan förbättra sin lungkapacitet för att bli mindre andfådd vid träning. Svaret är att det inte finns något sådant samband.

-Alla friska människor har en överkapacitet i lungorna. Andfåddhet beror på att man nått gränsen för cirkulationssystemets förmåga. I brist på syre produceras mjölksyra, en process som avger koldioxid, vilken i sin tur ger en signal till andningscentrum: luften är slut!

Träning leder också till anpassningar i musklerna. Kärlsystemet får större dimensioner och kapillärnätet blir finmaskigare, vilket gör att mer syrsatt blod kan levereras per tidsenhet. Dessutom påverkas ämnesomsättningen. Forskning bedrivs också på molekylär nivå för att studera hur gener slås av och på vid fysisk ansträngning.

Text: ÅKE HJELM
Bilder: GÖRAN BILLESON

(2007-04-24)