Han sätter knorr på kunskapen

En bok om hundars beteende kom ifjol och lagom till julbordet väntar en bok om hur maten mår. Per Jensen sprider gärna sin kunskap. (2012-10-15)

– Man kan inte bara se den som en oraffinerad falukorv, säger etologiprofessor Per Jensen.

Unggrisen där bakom sitt boxgaller uppfattar långt mer än vi själva tycks ha lust att förstå.

– Om du vet att den sitter och funderar, planerar och kan ändra sitt beteende i förhållande till andra, kanske du blir mer benägen att se till att den föds upp på ett rimligt vis.

Per Jensen tror på kunskapens kraft att förändra.

Han har alltid haft ambitionen att sprida nya forskarrön utanför akademin. Senaste boken ”Hundens tankar och språk” (Natur och kultur) sammanfattar forskningsläget och har fått rejäl massmedial uppmärksamhet – hundar gillar vi och vilken hundägare tror inte att deras jycke kan räkna ut ett och annat. Nu visar forskningen att jo, så är det, och Per Jensen fyller föreläsningssalar runt om i landet när han är ute och pratar om boken och ämnet. I princip en gång i veckan.

– Vilken kunskapstörst, konstaterar han.

Och visst är det häftigt att höra om hur forskarna kunnat visa att domesticeringen landat i husdjur som blivit experter på kommunikation med människor. Att djur helt enkelt har förmåga att tänka, dra slutsatser och till exempel kan förutse vad som kommer att hända. Eller instinktivt förstå mänskliga uttryck som språk, gester och kroppshållning.

Större bredd på läsargrupp än Per Jensen siktar på med sin nya bok ”Hur mår maten? Djurskydd och djurhållning i Sverige” (Natur och kultur) kan man inte tänka sig.

– Äter du mat? frågar han; då så!

Boken kommer ut sådär lagom tills det blir aktuellt att planera julbordet.

Alla människor äter mat – men nästan ingen vet under vilka villkor den produceras.

– Djurhållningen bygger på 10 000 års tradition men sysselsätter idag bara ett fåtal, som alltså har inblick i produktionen. För de flesta sträcker sig kunskapen till bilden av Emils griseknoe, säger Per Jensen.

Han vill inte få människor att sluta hålla husdjur för matproduktion. Bara att få oss att tänka till och handla därefter.

– Det är en moralisk balansgång, säger han, och för att klara av den måste vi ha kunskap om hur maten har det, i verkligheten.

Och verkligheten har förändrats i en rasande takt de senaste decennierna:

– Min svärmor var småbrukare i Småland, hon skulle utan vidare ha klarat en tidsresa 5000 år tillbaka, kunnat gå in i närmaste lagård och ta upp sitt arbete.
Hade Per Jensen kunnat köra svärmor till närmaste storjordbruk idag skulle hon förmodligen inte ens känna igen husdjursraserna. Än mindre förstå tekniken.

Det är sådant den kommande boken tar upp.

Djurbeteende, djurhållning, djurskydd. Tekniker för uppfödning och hur produktionen därefter är organiserad med transporter och slaktanläggningar.

– Köttkonsumtionen har ökat med 60 procent sedan 90-talet medan kurvan för konsumentprisindex gått stuprakt ned, säger Per Jensen och gestikulerar med armen.

Han bläddrar i slutkorrekturet till boken (det är då bilden på unggrisen med de kloka ögonen kommer upp, han har för övrigt tagit alla foton själv) för att hitta transportsiffror.

För Sverige gäller, bara för nöt och gris, 40 miljoner transportkilometer årligen.

– Det motsvarar 70 fullastade djurtransporter mellan Smygehuk och Treriksröset. 365 dagar om året.

Han vill få oss förstå att vi kan göra val. Och att våra ickeval får konsekvenser för både djur och miljö.

– Lite märkligt är det. Vi förutsätter att klädkedjor tar ansvar för att varor de säljer inte är tillverkade av arbetsslavar eller barn, och med något så när hänsyn till miljön. Men hur tänker vi runt maten? Matkedjorna borde kunna ta ett liknande ansvar för matproduktionen.
Tänk om man kunde få gå in i en mataffär utan att behöva fundera över småstilta innehållsförteckningar med svårbegripliga beteckningar man glömt vad de står för.

– Så skulle jag vilja ha det!

Men hur dyster läsning om mat blir det här då?

– Boken är inte särskilt dyster, lovar Per Jensen, texten är populärvetenskaplig och jag bryter ofta in med personliga reflektioner och utvikningar.

– Och djurhållningen har faktiskt långsamt blivit bättre. Kor som slipper stå uppbundna, förbud mot värphöns i bur inom hela EU, till exempel.

Han har forskat på husdjurens beteende och djurskydd kopplat till det sedan 70-talet, hans doktorsavhandling om hur suggor kommunicerar med sina kultingar ledde då till en ny syn på grishållningen och tio år i Bryssels vetenskapliga kommitté som arbetar med djurskydd har gett honom en del att berätta.

Per Jensens egna husdjur, främst hundar och höns, har också haft sitt att säga, påpekar han och skrattar.

Hundboken kom förra året, boken om hur maten mår kommer detta år. En hög produktionstakt för en aktivt forskande professor, som dessutom fortlöpande sammanfattar det etologiska forskningsläget i en helt begriplig blogg?

– Men jag tycker det är väldigt roligt att skriva och ägnar min fritid åt det, säger han.

Så har han svårt att stå ut med okunnighet. Det var så det började en gång på 70-talet, med ett argt samtal till ett förlag med anledning av en bok om koskötsel:

– Nästa gång kan ni be någon som kan något om beteenden skriva en bok!

Det uppdraget fick han själv.

Och på den vägen är det.

Text: Gunilla Pravitz
Foto: Örjan Karlsson

LiU Magasin 3-2012
2012-10-15