Hon söker över gränserna efter ny kunskap

Upphäv snäva sociala kategorier! Verkligheten känner inte av disciplinära gränser. Det är stridsropet från det nya forskningsfältet posthumanistiska genusstudier. (2012-03-14)

Forskningen behöver komma vidare från det traditionella uppdelandet i natur och kultur, arv och miljö, biologi och samhälle, kropp och tanke, mänskligt och icke-mänskligt. Det är utmaningen i det framväxande forskningsområdet posthumanistiska genusstudier.

Företrädare för post-humanistiska genusstudier vid Tema Genus är docent Cecilia Åsberg. Under en lång tid behövde feministisk forskning ta spjärn mot biologin, säger hon. Skillnaden mellan kön och genus var nödvändig.

- Vi feminister har studerat genus, den sociala föreställningen om kön, i motsats till det biologiska könet. Vi har fokuserat på genus som en social maktrelation. Vi har hävdat gentemot den biologiska determinismen att biologiska skillnader inte är avgörande för sociala.

Nu är det dags att återvända till biologin och den fysiska verkligheten, fortsätter hon, med dessa kunskaper och en kritisk blick. Människan är inte bara en social och kulturell varelse utan också en biologisk. Mellan kropp och tankar råder ett ömsesidigt beroende.
Människan är också del av något större än hon själv. Det gäller att komma bort från den antropocentriska världsbilden, att sätta in studiet av människan och hennes villkor i ett större sammanhang.

- Något som inte är helt självklart för humanister och samhällsvetare som traditionellt renodlar mänskliga intressen, säger hon. Men med miljöhot och klimatförändringar blir det uppenbart för allt fler att vi inte kan vara så snävsynta och egennyttiga.

Naturen är inte bara en passiv resurs för människan och hennes aktiviteter utan en egen aktör som vi människor är beroende av. Och det gäller hela den fysiska verkligheten: teknik, maskiner, djur och miljö.

Så här beskriver Cecilia Åsberg själv denna utmaning i en nyligen publicerad artikel: ”Det mest uppenbara problemet i dagens feministiska forskning är att de dominerande diskursiva och socialkonstruktivistiska angreppssätten inte förmår överbrygga dikotomierna natur/kultur, natur/vård, verklighet/diskurs, kropp/tanke och kön/genus.” Medförfattare till artikeln är LiU-forskarna Redi Koobak, Tema Genus, och Ericka Johnson, Tema Teknik och samhälle.

Den här utvecklingen av genusforskningen, från en huvudsakligen social och humanistisk vetenskap till en mer tvärvetenskaplig mot det naturvetenskapliga hållet, kallas också för den materiella, post-humanistiska eller ontologiska vändningen.

Angreppssättet är minst sagt brett. I sin egen forskning försöker Cecilia Åsberg bland annat förstå Alzheimers sjukdom som ett post-humanistiskt fenomen, alltså som något som inte bara sitter i kroppen utan också i tänkandet och i det omgivande samhället och som kan studeras utifrån såväl humanistiska som biologiska aspekter. Hon vill också förstå hur biokemister och neurobiologer arbetar med djurmodeller, mänskliga prover och visualiseringstekniker för att kartlägga vad som händer vid Alzheimers.

- Jag vill ta reda på vad biokemisters förståelse av Alzheimers sjukdom kan ge feministisk forskning när det gäller relationer mellan djur och människor, säger hon.

Djuren ifråga är i första hand transgena bananflugor.

- Det kan låta godtyckligt. Men transgena organismer, särskilt de små Drosphila-flugorna har varit nyckeln till 1900-talets kunskapsexplosion inom mikrobiologi, biologisk kemi, cellbiologi, genetik och proteinforskning. Nu är det hög tid att kreativt utveckla nytänkanden tillsammans!

Posthumanistiska genusstudier placerar sig således i spänningsfältet mellan natur- och kulturvetenskaper, tillägger hon.
Den forskargrupp hon leder har rönt internationell uppmärksamhet och besökts av flera gästforskare.

Länk till Posthumanistiska genusstudier

Länk till artikeln Beyond the Humanist Imagination, publicerad i NORA, Nordic Journal av Feminist and Gender Research i oktober 2011

Anika Agebjörn

2012-03-14