Liten pump - stor hjälp

En vinterdag 2006 gick Christer Palms hjärta i strejk. Efter en månad på länssjukhuset i Kalmar stod det klart att han behövde ett nytt. Det egna, som hade ett medfött hjärtfel, orkade inte längre med. (2006-11-24)

Thoratec HeartMate II LVAS opereras in mellan hjärtspetsen och aorta. (Bild: Texas Heart Institute)

- Det var ett tufft besked, säger Christer Palm. Men ett halvår senare är han åter på benen och har återupptagit sitt jobb som röntgen-
överläkare på 25 procent.

Något nytt hjärta har det inte blivit. Kön är lång. I stället sitter ett mekaniskt hjälphjärta, en pump i titan, i bröstkorgen.

Det var vid påsktid 2006 som han kom till thoraxkliniken på Universitetssjukhuset för att få sitt hjälphjärta av en ny amerikansk modell, som en av sex patienter sedan november 2005. Ytterligare sex operationer har gjorts i Uppsala och Lund.

- Tanken med hjälphjärtan är att de ska brygga över väntetiden till transplantation, säger Henrik Ahn (bilden), professor i thoraxkirurgi.

- Men kanske kan de också vara ett alternativ till transplantation. Tillgången på organ är begränsad, och en del patienter kan inte ta emot donerade hjärtan. Enstaka personer i världen har haft hjälphjärta i fem år, säger han.

Hjärtcentrum i Linköping var i början på 1990-talet svensk pionjär på området. Då var ett mekaniskt hjälphjärta en klumpig, högljudd tingest med kort livslängd. HeartMate II är tyst och behändig, en axialflödespump som bygger på principen ”Arkimedes skruv”: en spiral som snurrar med uppåt 15 000 varv/minut transporterar blodet uppåt. Den monteras vid hjärtspetsen nedtill och ansluts till aorta ovanför hjärtat. Det egna hjärtat fortsätter att arbeta så gott det kan.

Resultaten hittills är positiva. Det operativa ingreppet är mindre, pumpen får plats i en liten ficka i bröstkorgen (föregångarna kunde inte opereras in på små personer). Patienten upplever inte den tyngdkänsla eller de magproblem som förekommit tidigare.

Ett problem som kvarstår är proppbildning. Blodet har en tendens att koagulera och bilda proppar i kontakt med det främmande materialet. Patienten måste därför ha hög blodförtunning vilket ger risk för blödningar. Det finns också en infektionsrisk där en kabel går ut genom huden till den batteriväska som bärs utanpå kroppen. Man slipper däremot den infektionsrisk som följde med de djurklaffar som fanns i tidigare typer av hjälphjärtan.

Innan den första HeartMate II-pumpen sattes in på patient gjordes ett antal fullskaliga operationer på djurmodeller.

- Vi vill inte ta en ny pump direkt från hyllan. Först vill vi övertyga oss att det fungerar som det ska och lära oss rätt teknik, säger Henrik Ahn.

En viktig del i uppföljningen är en livskvalitetsenkät, som patienterna får besvara. Christer Palm tycker att han lever ett så gott som fullödigt liv. Han har full förståelse för att ett hjälphjärta kan vara ett bra alternativ när transplantation inte är möjlig.

- Risken för infektioner eller mekaniskt haveri är emellertid ett orosmoment. Och så reagerar folk i omgivningen på väskan med kabeln som går in i magen, säger han.

Pumpen kostar 400 000 kronor. Efter ingreppet vårdas patienten fem-sex dagar i intensivvård, allt som allt ett par månader på sjukhus.

ÅKE HJELM

(2006-11-24)