Fosforbrist hot mot global matproduktion

Brist på fosfor hotar våra möjligheter att föda världens befolkning. Det är hög tid att ta itu med detta växande problem, varnar LiU-forskare. (2009-03-03)

– Fosfor är lika nödvändigt för matproduktion som vatten. Men idag håller vi snabbt på att förbruka våra återstående reserver av fosfatmalm. Med nuvarande hastighet kommer de att vara uttömda inom 50 till 100 år. Och på bara några decennier kommer bristen leda till allvarliga problem – om inget görs, säger Dana Cordell.

Hon är forskarstuderande både på Tema Vatten vid Linköpings universitet och på Institute for Sustainable Futures vid University of Technology i Sydney i Australien. Hösten 2009 lägger hon fram en doktorsavhandling om globala fosforfrågor.

Fosfor är nödvändigt för alla levande varelser. Vi tar upp det genom maten vi äter, som i sin tur fått det genom gödning av grödor.

Omkring 90 procent av all fosfatmalm som bryts i världen går till matproduktion. Inom detta område finns inget alternativ till fosforn.

Det gör det nödvändigt att hushålla med och återanvända fosforn. Det handlar exempelvis om att kompostera matrester – idag kastas upp mot 30 procent av maten i soporna – men även att utveckla system för att separera och återanvända urin och avföring.

– Det har också betydelse vad vi äter. Ju mer kött vi stoppar i oss, desto mer fosfor går åt. Vi har sett en växande köttkonsumtion både i västvärlden och i många länder i Asien, berättar Tina Schmid Neset, forskarassistent på Tema Vatten och på Centrum för klimatpolitisk forskning. Hon studerar bl.a. förutsättningarna för en uthållig matproduktion.

– Det går också att effektivisera användningen av fosfatgödsel. På så sätt kan vi minska de problem övergödning leder till i sjöar och vattendrag.

Efterfrågan på fosfor har ökat snabbt, vilket lett till kraftigt stigande priser. Fram till mars 2008 steg priset på råvaran – fosfatmalm – med mer än 700 procent på 14 månader, vilket bidrog till att pressa upp matpriserna. Det senaste året har dock priserna dalat, men de är fortfarande tre gånger högre än för två år sedan.

De återstående tillgångarna är geografiskt mycket koncentrerade till några få områden i världen.
– Nästan två tredjedelar av alla reserver av fosfatmalm finns i Kina respektive Marocko och Västsahara, berättar Dana Cordell.

Hon konstaterar samtidigt att nästan all export upphört från Kina, sedan man nyligen la på en exportavgift på 135 procent för att försäkra sig om inhemska resurser till gödsel. Dessutom har flera skandinaviska företag valt att bojkotta Marocko som ockuperar Västsahra och kontrollerar dess fosfattillgångar. Ockupationen har fördömts av FN.

Övriga länder med relativt stora tillgångar av fosfatmalm är Sydafrika, USA och Jordanien.

En förändring av hur vi hushållar med fosforn är också nödvändig om vi ska lyckas utrota hungern i världen. Mer mat behöver produceras samtidigt som en stegrad efterfrågan på fosfor tär hårt på begränsade resurser.

– Man räknar med att ”peak phosphorus”, det vill säga när vi kan ta ut maximalt med fosfatmalm, infaller redan år 2030. Det är ganska nära i tiden med tanke på att det idag inte finns några alternativ på marknaden som kan ersätta behovet av fosfatmalm. Ändå är det väldigt tyst om dessa frågor på den internationella scenen. De måste snabbt upp på den politiska agendan, säger Dana Cordell.

Tillsammans med några svenska och australiska forskarkollegor försöker hon och Tina Schmid Neset nu att rikta strålkastarljuset mot fosforn. De kallar det för Global Phosphorus Research Initiative (GPRI). De samlar data, skriver artiklar och arrangerar seminarier.

– Vi fått en bra respons. GPRI citeras i många olika sammanhang. Det verkar finnas ett växande intresse, säger Tina Schmid Neset förhoppningsfullt.

Läs mer om Global Phosphorus Reserach Initiative på phosphorusfutures.net.

Text: Lennart Falklöf
Foto: Peter Modin

LiU Magasin 2-2009
(2009-03-03)