”En process full av brister”

Det primära målet med en forskningsstudie är att få resultaten publicerade. Men det är en process full av brister, enligt en av LiU:s flitigaste författare, Per Aspenberg, som också känner tidskriftsvärlden inifrån. (2012-10-14)

Ortopediprofessorn Per Aspenberg har ungefär 250 artiklar på sin publikationslista och citeras drygt 500 gånger om året. Samtidigt har han uppdraget som redaktör för tidskriften Acta Ortopaedica.

– Det finns olika sätt att se på uppgiften. Acta Ortopaedica ser sig som ett vetenskapligt nyhetsmagasin, medan många andra tidskrifter uppfattar sig som en vetenskaplig domstol. Det leder till helt olika sätt att arbeta i redaktionen, säger han.

Nyhetsaspekten väger idag tungt hos de tongivande tidskrifterna. Den prestigefyllda New England Journal of Medicine favoriserar artiklar som kan tänkas ge maximal uppmärksamhet eller inlägg som punkterar en utdragen debatt.

Själv är Per Aspenberg särskilt svag för forskningsresultat som tagits fram med enkla verktyg, till exempel Lundaekologen Christer Brönmarks studie som publicerades i Science 1992. Den visade att rudor får en högre rygg, och därmed blir mer svårfångade, om man sätter in en gädda i deras damm.

– En elegant studie där all utrustning som krävdes var ett fisknät och en linjal. Jag försöker hålla mig så nära den principen som möjligt. Det är frågeställningarna som är det roliga, inte dyra maskiner, säger Per Aspenberg.

Som redaktör är han med och påverkar vad som publiceras. Dels genom att direkt refusera ungefär vartannat insänt manuskript, dels genom valet av vetenskapliga granskare. Detta kan skapa en snedfördelning till förmån för väldigt smala områden.

– Om man skickar in ett manus som handlar om till exempel stortånaglar, så hittar man väldigt få tänkbara granskare. Den stortånagelspecialist som får uppdraget blir då väldigt glad över att få se en artikel inom sitt eget exklusiva område, och rekommenderar publicering.

Att utses till granskare, referee på engelska, betraktas som ett hedersuppdrag och renderar ingen ersättning. De flesta tidskrifter ägs idag av stora förlag som kammar hem goda vinster. Affärsidén att anlita gratis arbetskraft och ta bra betalt för såväl den tryckta upplagan som webblicenserna är lyckad. Dessutom blir det allt vanligare att författarna får betala för att få sina alster publicerade.

I Acta Ortopaedica, som drivs ideellt av Nordisk ortopedisk förening, publiceras alla accepterade artiklar omedelbart på nätet och kommer sedan i tryck. Baksidan är en låg så kallad ”impact factor”, 2,2 (New England Journal of Medicine har 53,5).

– Men det har vi gett fan i. Forskare från alla länder utom USA väljer ändå att publicera hos oss. Impact factor-systemet främjar opportunism och gör att alla springer efter samma boll. Ett annat mått på kliniska tidskrifters värde är om deras artiklar citeras under lång tid, och där ligger Acta Ortopaedica bland de bästa.

Per Aspenbergs egen forskning ligger nära den kliniska vardagen och har trots en liten budget producerat mängder med flitigt citerade resultat. Men början på karriären var trög. Den första artikeln handlade om bentillväxt hos råttor och publicerades 1985 i Acta Anatomica, en ”skräptidskrift” enligt författaren, med tillägget att artikeln inte var mycket bättre den. Detta skedde under doktorandtiden i Lund, där han fick hålla lekstuga i ett bortglömt labb.

– Arbetet gick dåligt i sex år tills jag lade fram en dålig avhandling. Sedan har det gått bättre.

Idag kan han kosta på sig ett råd till en ung doktorand med skrivångest:

– Skriv enkelt och ta det viktigaste först, precis som Expressen. Gå rakt på problemet och led fram läsaren till en testbar hypotes. Tänk dig läsaren som en forskningskollega, inte som en examinator. Fundera på vad han eller hon redan vet (hoppa över det), eller kan vara nyfiken på (utveckla det).

Det gäller att locka fram de läsvärda ur sina torra data

Så beräknas impact factor

A=antalet citeringar under 2012 av artiklar publicerade i tidskriften 2010-11
B=antalet artiklar, reviews, proceedings eller notiser publicerade i tidskriften 2010-11
Impact factor 2012=A/B

Text: Åke Hjelm
Foto: Göran Billeson
Illustration: Per Aspenberg
LiU magasin nr 3, 2012
2012-10-14