När flis, spån och bark är värdefulla råvaror

Strömmarna av cellulosabaserade råvaror är gigantiska på Holmen-ägda skogsindustrikombinatet Braviken. Platschefen Rikard Wallin tar hjälp av GIN2012-konferensens deltagare för att utnyttja varje litet flis och spån på bästa sätt. (2012-08-31)

Bravikens pappers- och massakombinat ligger vackert placerat på en udde i Bråviken, en fem mil lång vik av Östersjön, invid inloppet till den gamla hamn- och industristaden Norrköping.

Bravikens ägare, Holmen AB, har funnits i staden i mer än 400 år, till en början som vapensmedja åt Hertig Johan under tidigt 1600-tal, men i dag som ett av Sveriges största skogsindustriföretag. Industriproduktionen pågick i den inre stadskärnan ända in på 1980-talet, i de lokaler där Linköpings universitet numera har sitt Campus Norrköping - av många sett som världen vackraste Campus.

På 1970-talet behövde dock Holmen expandera, fabriken inne i staden blev för trång och när en ny pappersmaskin skulle byggas fick det bli invid Bråvikens strand. 1986 flyttade så resten av verksamheten efter och det innebär att Braviken är ett av skogslandet Sveriges senast byggda bruk. Kombinatet består av såväl sågverk som massa- och pappersbruk, där de olika delarna drar nytta av varandra. Överskottsvärme från massabruket används exempelvis för torkning i sågverket.

På bruket tar man idag emot 1 miljon kubikmeter timmer per år – en mängd som motsvarar 70 fullastade långtradare med släp - per dygn. Till det kommer lika stora mängder granmassaved - 1 miljon kubikmeter per år.

Av alla dessa råvaror produceras 750 000 ton tidnings- och journalpapper, ofärgat lika väl som rosa, och 1 250 000 ton pappersmassa. I produktionen används också 225 000 ton återvunnen fiber. I sågverket produceras 550 000 kubikmeter sågat timmer per år som blir till byggmaterial, trästommar med mera.

Spillprodukter som bark, hyvelspån, sågspån och flis pressas till pellets, men förbränns också utan förädling. Energiinnehållet är ungefär 1TWh, vilket motsvarar hushållsel till svenska 200 000 hushåll. Så här långt.

Men bruket och dess platschef Rikard Wallin har större miljöambitioner än så.
Rikard Wallin listar upp tänkbara produkter som kan tillverkas av överskottsmaterialet, som biodiesel, biogas eller andra förnybara drivmedel, nya typer av kemikalier som fenoler eller formaldehyd, nya material baserade på cellulosafibrer, biopolymerer och mycket annat.

Ett konkret svenskt framgångsexempel han gärna hänvisar till är företaget SunPine.
I anläggningen i Piteå tillverkas så kallad råtalldiesel av den råtallolja som blir över i massabrukens kokprocesser. Dieseln säljs sedan till Preem i Göteborg som förfinar den ytterligare innan den blandas till fordonsbränsle. Produkten säljs nu under varumärket Evolution Diesel, ett andra generationens biobränsle som minskar koldioxidutsläppen.

En biprodukt vid tillverkningen av råtalldiesel är också tallbeckolja som säljs som förnyelsebar eldningsolja.

- Det finns massor av möjligheter, många alternativ, men idag gör vi ingenting av allt detta. Vi bygger upp kompetens och undersöker vilka möjligheter vi har. Och här finns mark nog att bygga ett bioraffinaderi, säger han och pekar ut genom fönstret, mot de tomma fälten i anslutning till bruket.

Det Rikard Wallin hoppas forskarna under GIN2012 kan bidra med är att resonera kring vilka möjligheter det finns att få något av allt detta att hända. Vilka hinder som finns och vilka investeringar som krävs. Det handlar om teknik likaväl som företags- och samhällsekonomi.

- Det jag hoppas forskarna har svar på är hur vi ska kunna bidra till det gröna samhället på bästa sätt, miljömässigt och ekonomiskt hållbart, säger han.

Text: Monica Westman Svenselius

Foto: Rikard Wallin, Rolf Andersson, Bildbolaget
Timmerbil: Bo-Göran Backström
Övriga: Holmen AB

 2012-08-31