Giannis Spyrou

Professor i biomedicinsk vetenskap

Född 1958 i Grekland. Fil. kand. vid Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki. Doktor i medicinsk vetenskap vid Karolinska Institutet 1988. Postdoktor vid Pasteurinstitutet i Paris. Docent i biokemi vid Karolinska Institutet 1997. Chef för biokemienheten vid Biomedical Research Foundation, Atenakademien.

Giannis Spyrou är biokemist och molekylärbiolog och hans forskning handlar i huvudsak om redox-reglering, särskilt frågeställningen: vilken roll spelar medlemmarna av tioredoxin-familjen vid oxidativ stress och endoplasmatiskt-retikulum-stress (ER-stress)?

Som doktorand började Spyrou studera metabolismen av deoxyribonukleotider (DNA:s byggstenar) och DNA-syntes. Efter postdoktorala studier vid Pasteurinstitutet i Paris, där han studerade sambandet mellan jun-onkogener och celltillväxt, har han främst koncentrerat sig på redox-reglering. Han har senare framför allt fokuserat på att utreda de molekylära mekanismer och makromolekyler vid oxidativ och ER-stress.

Han har identifierat, karakteriserat och studerat de biologiska funktionerna hos flera nya medlemmar av tioredoxinfamiljen som finns i bakterier och jäst- och däggdjursceller. Upptäckten av dessa proteiner har i hög grad bidragit till expansionen av det mycket givande forskningsfältet redox-reglering. Bland dessa har identifieringen av ett tioredoxinsystem i mitokondrier fått exceptionell uppmärksamhet och är nu etablerad som en viktig mekanism bakom mitokondriernas sårbarhet vid oxidativ stress.

Proteinveckning är avgörande vid bildandet av de funktionella proteinenheter som upprätthåller balansen i de processer som är förknippade med cellens liv. Ackumulering av felveckade proteiner i ER-nätverket (ER-stress) kan leda till en obalans som negativt påverkar livskvaliteten.   Ett antal allvarliga sjukdomar, med olika symptom och ursprung som Alzheimer’s sjukdom och diabetes anses ha ackumulering av felveckade proteiner som en bakomliggande orsak.  Under senare tid har han särskilt intresserat sig för ett av dessa proteiner, ERdj5, ett chaperonprotein i ER, som fungerar som regulator och är nödvändigt för nedbrytning av felaktigt veckade proteiner.