Susana Cristobal

Professor i biomedicinsk forskning

Född 1967 i Bilbao, Spanien. BSc, MSc i biokemi, Baskiska universitetet, Bilbao, 1990. MD 1997. Postdok Stockholms universitet 1997, Karolinska institutet 2000. Foass, Uppsala universitet 2001. Forskare, SU 2005 och docent 2007. Universitetslektor, Linköpings universitet 2010. Gästprofessor, Baskiska universitetet 2010.

Susana Cristobals forskning har fokuserat på integration av så kallade omics-metoder för bedömning av miljörelaterade hälsorisker och dess konsekvenser. Miljöproteomik fokuserar på en analys av en organisms uppsättning av proteiner och att upptäcka förändringar i detta som svar på miljöfaktorer. Föroreningar kan ses som stressfaktorer vilka framkallar globala förändringar i cellernas proteinuttryck.

Proteiner är viktiga inslag i det cellulära maskineri som sätts igång som svar på förändringar i miljön, och därför är studier av proteinuttryck idealiska för att förstå de biologiska effekterna av exponering för föroreningar.

Susana Cristobals första forskningsintresse var membranproteiner och hur proteiner infogas i membran. Som ung forskare inriktade hon sig på peroxisomen, en unik organell genom vilken proteiner kan korsa cellmembranet. För att kunna utforska peroxisomer djupare så vände hon sig till proteomiken och möjligheten att analysera alla proteiner från denna organell.

Celler utsatta för föroreningar orsakar peroxisomtillväxt och Susana Cristobal var först med att tillämpa en proteomikbaserad metod för bedömning av dessa förändringar. Sådana metoder utvecklade i hennes laboratorium har använts för att upptäcka förändringar i proteinuttryck efter exponering av enskilda förorenande ämnen, både i laboratorieexperiment, i fältstudier och efter ekologiska katastrofer som marina oljeutsläpp.

På senare tid har hennes forskning varit inriktad på analys av effekterna av tekniska nanopartiklar i celler. Utvecklingen av nanotekniken har medfört att nanopartiklar introducerats i konsumtionsvaror. Dessa – i jämförelse med det molekylära maskineriet mycket små partiklar –  kan påverka det molekylära maskineriet och förändra cellulära funktioner. Således kan användningen av nanomaterial utgöra okända risker för miljön och människors hälsa.

Susana Cristobal var en av pionjärerna inom området miljöproteomik och har verkat för dess konsolidering på internationell nivå.