Håkan Ulfgard

Professor i religionsvetenskap

Född 1953 i Lund. Fil kand (1977) och teol. dr i Nya testamentets exegetik (1989) vid Lunds universitet. Lektorsförordnanden vid Köpenhamns universitet 1990–1993; fo-ass i Lund 1994–1999. Docent 1997. Univ-lektor vid LiU 1999. Prefekt IRV 2000–2001, IRK 2002–2006, IKK 2009– (proprefekt 2007–2008).

Studier i de bibliska grundspråken grekiska och hebreiska och en stipendievistelse i Jerusalem gav Håkan Ulfgard avgörande impulser till valet av ett avhandlingsämne i skärningspunkten mellan forskningsämnena Gamla resp. Nya testamentets exegetik samt judaistik: Han gjorde en studie av en text ur Uppenbarelseboken med särskilt fokus på dess bakgrund i Gamla testamentet och eventuella anknytning till lövhyddefesten, en av det judiska årets mest centrala högtider.

Hans mångvetenskapliga forskningsintresse har därefter visats i flera arbeten som belyser den antika judendomens utveckling och hur denna satt avtryck i tidig kristendom. En studie av lövhyddefesten från gammaltestamentlig till talmudisk tid uppmärksammades internationellt. Samtidigt som festen studeras ur ett traditionshistoriskt och kulturvetenskapligt perspektiv klarläggs dess plats i den ideologiska och teologiska utvecklingen inom biblisk och efterbiblisk judendom.

Han har också studerat tidig judisk och kristen apokalyptik som viktiga inslag i den bibliska hermeneutikens historia. Återkommande vistelser vid École Biblique i Jerusalem har lett till att Håkan Ulfgard i många år varit särskilt engagerad i forskningen kring och spridandet av kunskap om Dödahavsrullarna, inte minst som svensk ledare i ett nordiskt nätverk för Qumranstudier. Han har tagit initiativ till ett översättningsprojekt, där filologiska och exegetiska experter samarbetar i en första svensk kommenterad utgåva av ett urval Qumrantexter.

På senare år har hans intresse för biblisk tolknings- och verkningshistoria i gränslandet mellan bibelvetenskap och kristendomens historia tagit sig uttryck i ett projekt med anknytning till Linköping: en studie av en latinsk kommentar till Uppenbarelseboken, författad c. 1350 av ’Mäster Mathias’ (Heliga Birgittas biktfader), som visar hur medeltida svensk bibelutläggning kan relateras till exegetiska, teologiska, filosofiska och idéhistoriska tendenser i en samtida europeisk kontext.